Fotoglädje

Jag älskar våran nya kamera. Så gott som varenda bild man tar blir jättebra utan minsta ansträngning. Den hittar fokus fast det man vill fokusera på inte alls befinner sig i mitten av bilden, den är snabb så man hinner fånga det där leendet, och tillsammans med den riktbara blixten blir det fint ljus.
Det är helt enkelt bara att trycka på ON och ta en bild och till och med om den är dåligt komponerad blir den fin:

Bloggtips

Maken har startat blogg. Den finns att läsa här.
Jag vill dock varna känsliga läsare, det kommer mest troligt att komma mycket bilder på gitarrer, förstärkare och diverse annan musik- och inspelningsutrustning. Men är det sånt du gillar, så är den att rekommendera.

En sång till ett barn

Bästa låten tillägnad ett barn, alla kategorier måste vara Kooks av David Bowie. Jag gillar särskilt det här textavsnittet:

We bought a lot of things to keep you warm and dry
And a funny old crib on which the paint wont dry
I bought you a pair of shoes
A trumpet you can blow
And a book of rules
On what to say to people when they pick on you
cause if you stay with us youre gonna be pretty kookie too

Fundering

Om ett glas rödvin en stilla kväll var en låt skulle den låta så här:

Då grät jag en skvätt

Läs det här inlägget. Det är så vackert och träffande. Exakt så känns en förälders stolthet.
Ofta våndas man som förälder. Oroar sig för att man sade eller handlade fel. Ofta blir det fel.
Men ibland blir det rätt också, och att då få känna den stoltheten över sitt fina, fina barn, det är guld. Och det är precis det Anna-Klara beskriver så på kornet.

Nu så.

Nu är färdigpizzan i ugnen och vinflaskan uppkorkad. Godiset ligger och väntar. En lång, skön kväll i soffan, med total makt över fjärrkontrollen och volymen breder ut sig.
Jag hoppas att resten av min familj har det bra på sina håll, för det har jag.

Oj,oj.

Dottern och jag tittar på filmen Hajar som hajar.
För den oinitioerade kan jag berätta att det handlar om en liten fisk vid namn Oscar som blir kompis med en haj som är vegetarian och genom några komplicerade intriger låtsas Oscar jaga bort sin hajkompis för att impa på en tjejfisk som han är förtjust i.
Efter detta tilltag är han tuffaste firren i revet. En riktig hjälte.

Dottern tittar plötsligt på mig i stället för teven och säger någonting som jag inte förstår. Hon är väldigt entusiastisk och lycklig över att ha lärt sig ett nytt ord. Jag förstår inte vad hon säger, men ler och säger "Javisst. Precis." Man vill ju inte göra det lilla livet besviket.
Hon säger det igen. Det låter ungefär som "asacktajen". Plötsligt förstår jag.
Det hon säger är "Hajslaktaren". Som Oscar kallas i filmen. Vilket trevligt och användbart ord!

Undrar om vi ska hålla oss till Alfons Åberg hädanefter?

Preppat för lördagsgott

Här är godsakerna fru Björnström ska konsumera i morgon under sitt barnfria lördagsmys. Ni kan väl vara snälla och ignorera det tuschpennsmärkta köksbordet och den smutsiga hakklappen i bakgrunden?

Musikalisk egoboost

Tänk vad lite musik kan göra för en. Jag kände mig definitivt snäppet tuffare än resten av fredagshandlarna i kön på COOP Forum när jag hade den här i i-podlurarna:

En dansk och en svensk blir en finne

Josefine har prövat namngeneratorn på svenskanamn.se. Hon klagar över att alla namn den föreslår börjar på J (och har en lätt 80-talstouch om jag får säga min ärliga mening, eller vad sägs om "Jeanette" eller "Jannike"?). Kommentarer till inlägget vittnar om samma sak, att namngeneratorn utgår från första bokstaven i moderns namn.
Jag måste nu bryta den trenden. Jag tryckte på generera pojknamn, förväntade mig Andreas men fick - Finn.

Namnet Finn har jag uppriktigt sagt aldrig övervägt att ge mitt barn. Jag läser att det föga förvånande härstammar från finne, alltså en person från Finland. Tja, makens mormor kommer därifrån. Men det vet ju inte namngeneratorn. Dessutom heter sextioåtta kvinnor Finn i Sverige. Det hade jag aldrig trott.

När jag trycker på flicka kommer namnet Erna upp. Det har jag aldrig hört förut.

Dags att pröva att generera barnnamn utifrån våra mellannamn. Jag heter Elise, maken Lennart. Och nu blir det roligt.

Pojknamnsförslag: Ferdinand. Skulle inte det vara grymt? Döma gossebarnet till ett helt liv av "men varför leker inte duuu med de aaandra små tjuuurarna?".

Flicknamnsförslag: Éowyn. Jaaa! Jaaa! Jag vill, jag vill, jag vill! JagärTolkiengeekochÉowynärminfavoritochjagvillhaenflickasomheterså.
Snällasnällasnälla!!!
Det här ska jag använda som argument om vi får en dotter till. Jag ska säga till min man att Éowyn är ett perfekt namn eftersom det är det som går bäst ihop med både Elise och Lennart. Så det så.

Kluven

Dottern: Kajin imojjon!
Jag: Nej, du ska inte till Karin (dagmamman) i morgon.
Dottern: Uuuääähhh!!!
Jag: I morgon ska du vara med mig, hela dagen.
Dottern: UUUUÄÄÄÄHHH!!!

Ska jag vara glad över att hon uppenbarligen gillar sin dagmamma eller ledsen över att jag lika uppenbart är så mycket tråkigare än sagda dagmamma?

Dotterns nya bijouterier

Idag har dottern gjort vad tusentals andra svenska barn gjort före henne: ett armband av färgglada plastpärlor trädda på elastisk tråd. Jag är en mycket stolt moder, och maken är en mycket stolt fader som dessutom bad dottern göra ett till honom också (det skulle ju passa hans hårdrocksimage perfekt, hehe).
Stoltast av alla är dock dottern. "Siiint almbajnd" (fiiint armband) säger hon och vägrar ta av sig sin skapelse. Jag tror hon kommer att sova med det på.

Uppdatering: Nu sover hon. Med armbandet på.

Operation utbildning påbörjad

Idag var jag på min första träff med min mentor. Nu vet jag vad jag ska lära mig och när jag ska ha gjort vad. Vi har fem inlämningsuppgifter och ett avslutande kursprov.

Som det ser ut kommer det att gå alldeles utmärkt att kombinera utbildningen med jobbet. För det första har vi bara en obligatorisk träff, en heldag vikt åt första hjälpen, blodtryck och puls. I övrigt läser jag hemma och har till och med själv fått bestämma när uppgifter och prov ska vara klara.

Enda missödet har visat sig vara att jag köpt fel bok. Här var jag så förutseende och organiserad och beställde boken så fort jag fått antagningsbeskedet, och så visade det sig att min bok har rätt titel men är skriven av fel författare. Det löste sig dock med hjälp av blocket.se, min bok är redan såld och ny bok (rätt den här gången) skickas till mig i morgon.

Jag känner mig väldigt motiverad och nöjd med mitt val. Livet känns bra nu, framför allt sedan min kära vän (jag skulle ha blivit galen för länge sedan om hon inte fanns) meddelat att hon vill låna vår dotter i helg. Maken ska jobba, så jag ska njuta av en lördagkväll i sällskap av en halvflaska röd Jacob's creek, en bra film och oanständigt mycket godis. Det är min idé om himlen på jorden just nu.

Apropå nittiotal

Har just konsulterat Spotify i ett plötsligt anfall av nittiotalsnostalgi. Upptäckte till min sorg att de inte har en enda låt med gladpopbandet Kula Shaker. De gjorde en skiva, vid namn K, 1996. Den lånade Fredrik Holmström av mig 1997 och sedan dess har jag inte sett röken av den. Sånt är inte snällt.
Tur att Youtube finns.

Dumma Billy

Jag verkligen hatar när låtar jag gillar används i dåliga reklamer. Nu har ett visst märke av fryst pizza valt att förstöra den här lilla 90-talspärlan. Usch.

It's official: I'm a surtant

Igår kväll hade kvarterets alla tonåringar jätteparty. Tydligen har alla hjärtans dag kommit upp i klass med Valborg, Lucia och skolavslutningen vad gäller tonårsfylla, i alla fall här på vårt område.

Det började med att de laddade upp bredvid kassan på Konsum (!!??) tills kassörskan sa åt dem att gå någon annanstans. Fram emot elvasnåret förstod vi att de bestämt sig för att huvudfesten skulle äga rum utanför vårt hus. Tja, varför inte? Om man kör förfest på Konsum är det väl ganska naturligt att sedan hålla huvudfesten på gatan i ett radhusområde. De var inte ens inne hos någon på gatan, utan ute, på vägen. I X antal minusgrader.

Där stod de och gapade och skrek, rökte, halsade ur sina langade folkölsburkar och pissade och spydde i närmaste snödriva. Gick upp och ner för gatan, antagligen för att hålla värmen. Jag vet inte hur många de var. Jag gissar på omkring femton, men jag är inte så säker eftersom genom mina snart trettioåriga ögon ser alla tonåringar likadana ut.

Klockan elva började jag känna irritationen krypa i kroppen på mig. Jag kom på mig själv med att stå och smygkika bakom köksgardinen och komma med kommentarer av typen "måste dom leva om så djävulskt?". Halv tolv brast det. Alla inbyggda spärrar försvann. Jag kände fortfarande en svag skam, men min inre surtant tog över.

Jag ringde polisen.

Ja, det är sant. Jag gjorde det. Den här handlingen måste generera mer vuxenpoäng än alla barn och bilar och villalån och plastgranar i världen. Det här är det ultimata tant-testet. Och mitt är positivt.

När jag kom fram och talade om vad jag ville ("vi har problem med störande beteende här utanför oss, kan ni skicka någon som kommer och säger åt dem?") fick jag dock veta att det redan fanns en patrull på plats. Någon annan hade redan ringt. Jag var inte den enda surtanten och inte heller den första.
Gissa om det kändes skönt.

Jippiiii!

Jag kom in på kursen jag sökte! På måndag är det kursintroduktion och sedan börjar vägen mot att faktiskt bli något, som man ska när man blir stor.

Stort grattis till mig.

Dagens citat

Tror ni Jason Bourne har facebook?

- Min arbetskamrat Mattias filosoferar framför Bourne Supremacy

Sunday 8th feb 22:45 Jason is på hemligt uppdrag.

Tisdagstema: Mjuk

Elefanten var mjuk och skön. "Jag blundar en stund" tänkte morfar.

Min man rockstjärnan

I fredags insåg jag åter igen varför min man är den bästa, snyggaste och häftigaste mannen i världen.

Skidor

I går åkte jag skidor för första gången på ungefär 12-13 år. Det gick förvånansvärt bra, jag ramlade bara en gång. Det var dessutom en jättelöjlig vurpa, det var inte ens i en backe eller så, utan jag skulle byta spår, en skidan halkade iväg och där satt jag. Som tur var var det bara en gammal tant som kom körande i en halv kilometer i timmen som såg.

I dag har jag åkt igen, och gissa om det känns i benen fast jag bara höll på i knappt fyrtio minuter. Man använder muskler man aldrig använder annars och flåset kommer igång redan efter några hundra meter med min konditionsnivå. Samtidigt tycker jag skidåkning påminner om simning på så sätt att det är ganska skönt medan man håller på, det är först efteråt man känner hur mycket man tagit i.
Kollade dessutom in hur mycket kalorier man bränner på skidåkning. Resultatet: jag brände lika mycket på 35 minuter som jag brukar göra på en timme i konditionsrummet på gymmet. Fantastiskt!

Är mucho stolt över mig själv för detta hälsosamma initiativ. Hoppas jag hinner ut i spåret snart igen.

Makens teori

Jag gillar U2, men nya singeln "Get on your boots" är verkligen hopplöst dålig. Jag spelade den åt maken och han var av samma åsikt. Han hade dessutom en teori kring låtens tillblivande:

- Jomen, det måste ha varit så att Bono hade rökt på något illegalt, och så sitter han där och funderar och så börjar han tänka på en sko. Och så ropar han på Edge, "Edge! Jag tänker på en sko! En sko med en... en stjärt! En sexig stjärt! En sexig sko! Let's do a song about sexy boots!"

Det var säkert så det gick till.