tag:blogger.com,1999:blog-49571906069463076002024-03-13T12:48:16.803+01:00Anne BjörnströmAnnehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.comBlogger1045125tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-61930031295623388122013-01-01T01:27:00.001+01:002013-01-01T01:27:23.334+01:00Gott nytt år!Lilla J vaknade fyra minuter i tolv och fick vara med vid tolvslagsfirandet. Nu håller hon äntligen på att somna om bredvid mig i sängen. Hon andas så där ljudligt som små barn gör när de suger på napp, samtidigt som hon klämmer mig rytmiskt på armen med sin lilla, varma hand.<br /><br />2012 gav mig ett barn. Vad har 2013 på lut?<br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-1016988150379813732012-12-01T22:32:00.001+01:002012-12-01T22:32:10.270+01:00Glad första advent!Här firar vi med förkylning och förstoppning. Det är J:s mage som chockats lite av att äntligen äta annat än bröstmjölk och reagerat med att producera hårda, små korvar som är ett helvete när de ska ut. Jag tröstar, trycker i henne så mycket katrinplommonpuré hon orkar och hoppas att det ska gå över snabbt.<br /><br />Äldsta är förkyld och lite småfebrig, så hon får inte vara med sina kompisar. Dock är hon så pass frisk att hon på grund av detta klättrar på väggarna av understimulans. Jag har skavsår i öronen efter att hon pratat och berättat saker och ställt frågor exakt hela dagen. Jag gillar att prata med henne, men fem minuters tystnad känns inte så dumt ibland. Och idag har det pga lillasysters magåkomma blivit mycket "mamma, du sade ju att du skulle limma det här/skura golvet/titta på adventskalendern/julpynta" "ja, men jag måste byta blöja/laga mat/mata/trösta J/städa undan i köket först, sen ska vi göra det". Och varje gång accepterar hon besviket. Hon samarbetar så gott hon kan, och det känns inte roligt att hon hela tiden måste vänta på sin tur.<br /><br />Vi såg i alla fall första avsnittet av julkalendern tillsammans, och hon fick hjälpa till att skura, vi trotsade snöyran och baxade barnvagnen till ica och köpte lördagsgodis och jag läste om när Pettsson och Findus firar jul åt henne som godnattsaga. Jag hoppas att hon kommer att minnas de små stunderna, att hon kommer att uppskatta att jag verkligen försökte även när förutsättningarna var superkassa. Jag hoppas hon inser att jag ville och tyckte att hon förtjänade så mycket mer.<br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-16665274301110100172012-11-15T01:46:00.001+01:002012-11-15T01:46:36.714+01:00Träna, tränaHär hemma tränas det för fulla muggar. J har inte lärt sig att rulla runt ännu, och hon gillar inte att träna heller, men vi lägger henne på mage korta stunder i alla fall och låter henne försöka. Hon ser mest ut som en skalbagge på rygg (fast på mage då) och hon börjar gallskrika efter max en minut.<br /><br />Storbarnet är tvärtemot lillasyster oerhört aktiv. Hon springer, hoppar, härmar mina armhävningar och dansar ballett i vardagsrummet efter bilderna i en bok från biblioteket.<br /><br />Min egen träning har trappats upp några snäpp nu. Jag kör fortfarande min bålstabilitetsträning, men bara en eller ett par gånger i veckan. Utöver det kör jag nu två rena styrkepass på vardagsrumsgolvet. Senaste tiden har de bestått av s.k. tabataintervaller, dvs man jobbar i tjugo sekunder och vilar i tio, detta upprepas åtta gånger. Jag säger er att armarna är som spagetti efter en sån omgång med dips mot soffans armstöd...<br /><br />Löpningen har äntligen lossnat ordentligt. Jag började lite smått, mycket försiktigt efter tremånaderskontrollen att jogga. Nu har jag faktiskt sprungit en mil inte bara en utan två gånger och hunnit med mitt första intervallpass. Tekniken och styrkan börjar sitta, nu kan jag ta i när jag springer och det är verkligen skönt. Det finns inget bättre än att komma hem efter ett löppass helt uppe i det blå av endorfiner.<br /><br />Promenerar gör jag fortfarande, men inte varje dag, det blir mest de dagarna jag ska hämta storbarnet från dagmamman.<br /><br />Allt detta tillsammans med kosten som jag fortfarande håller nyttig har gett resultat: tjugo kilo har jag gått ner sedan toppnoteringen innan förlossningen. Nu är det tolv kvar till normalvikt.<br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-74736344078720281982012-10-24T10:23:00.001+02:002012-10-24T10:23:44.979+02:00En önskan om mer tid.Det finns så mycket jag skulle vilja göra om jag hade mer tid. Just nu går all tid till att gå vardagen att rulla och familjen att må bra. Självklart är detta viktigast och därför prioriterat. Men allt det där som prioriteras bort; jag önskar att jag hann mer av det.<br /><br />Då skulle jag läsa alla de böcker som ännu står olästa i bokhyllan (och läsa om några favoriter), se osedda tv-serier och filmer, lyssna mer på radio, lyssna på skivor, se Agenda och Uppdrag granskning och alla fina naturprogram. Jag skulle sticka mer och bry mig mer om vår pyttelilla trädgård och börja odla på kolonilott. Framför allt skulle jag träffa mina vänner mer.<br /><br />Visst, det kommer en tid när vardagen inte längre är lika tidskrävande, när man önskar att man träffade sina barn oftare, men ändå. Insikten om hur kort livet faktiskt är börjar drabba mig med full kraft och det ger mig panik. Jag vill hinna så mycket och har så lite tid.<br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-46885003448830748512012-10-18T15:52:00.001+02:002012-10-18T15:52:18.789+02:00PlockeliplockJag begriper inte varför det ständigt är tusen saker som befinner sig på fel ställe i vårt hem! Utifrån hur det ser ut verkar vi mest släppa saker där vi går och står. Det måste vara det vi gör. Det är leksaker, skor, smutskläder, frukostrester, hårborstar, plåster, de där små grejerna som sitter runt öppningen på brödpåsar, tuschpennor, filtar... <br /><br />Jag tycker att jag bara plockar upp och ur och in och ned och ändå är det som om sakerna sitter på små fjädrar som ba' "sproing" och så ligger samma grej framme igen. Det är ett sisyfosgöra att försöka hålla ordning.<br /><br />Har en teori om att oredan beror på att vi har för mycket saker att stöka med, så en rensning är igång. Garderoben är genomgången och kraftigt uttunnad, jag har gjort av med hälften av mina CD-skivor och resten av familjen uppmuntras (med varierande framgång) att rensa i sina saker.<br /><br />Om det kommer att bli mindre att plocka i framtiden återstår att se, men att slänga saker ger mig en känsla av frihet, helt klart. Jag ska äga tingen, inte tingen äga mig.<br /><br /><br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-17184865083076003682012-10-14T12:01:00.001+02:002012-10-14T12:01:37.780+02:00Äntligen fick vi tummen ur!Vår "hall" (eller snarare utrymmet närmast ytterdörren) har verkligen behandlats styvmoderligt. I ett och ett halvt år pratade vi om att ta bort garderoben som stod där och tog så mycket plats, och sedan tog det ytterligare drygt ett halvår (tills igår) innan vi införskaffade krokar, lånade borrmaskin och fixade upphängning för dotterns ytterkläder i hennes höjd.<br /><br />En gammal badrumskrok och en halv sån där leksaksförvaringsgrej från IKEA får tjäna som möss- och vantförvaring, för lämpliga, upphängningsbara korgar för ändamålet har vi inte lyckats hitta. Dottern är i alla fall nöjd och utbrast lyckligt att när hon kommer hem ska hon hänga allt på sin rätta plats. Vi kan ju alltid hoppas att den inställningen håller i sig.<br /><br /><br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=12/10/14/424.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/12/10/14/s_424.jpg' border='0' width='210' height='281' style='margin:5px'></a></center><br /><br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-75195147110544594692012-10-06T19:43:00.001+02:002012-10-06T19:43:23.075+02:00Jag såg en bildJag brukar undvika att titta på bilder om det varnas för att de är starka, särskilt om det handlar om barn och djur. Jag vill inte blunda för att hemskheter sker, men jag vill inte ha dessa saker på näthinnan när jag ska sova, och jag orkar inte gråta varje gång jag besöker aftonbladets hemsida.<br /><br />Men jag såg en bild ändå, och eftersom jag i texten nedan kommer att beskriva den vill jag härmed varna den som inte vill läsa om sådana hemskheter att sluta här.<br /><br />Det var en bild från inbördeskrigets Syrien, och jag klickade alltså på den, varför vet jag egentligen inte. Den föreställde barn. Mördade barn. En pojke hade ögonen öppna, men de såg ingenting. Det var flera barn, kanske åtta-tio stycken, uppskattningsvis mellan två och tio år gamla.<br /><br />En liten flicka såg jag särskilt länge på. Hennes ansikte syntes inte, men längd och kroppsbyggnad påminde mig om min egen femåring. Hon hade en tröja och byxor på sig, och på byxorna kunde man se att hon kissat på sig. Jag har läst om att människan ofta tömmer urinblåsan när hon dör, men om denna flicka kissat för att hon dog eller för att hon var så skräckslagen innan dödsögonblicket är egalt. Likheten med min egen dotter och hennes nersölade byxor gjorde att jag inte kunde sluta se henne även efter att jag klickat bort mig från bilden. Det blev omöjligt att se henne som "den främmande andre", någon från ett annat land, en annan kultur, någon som jag i mitt liv här inte har något gemensamt med, inte kan relatera till. Snarare kan jag inte låta bli att relatera.<br /><br />Och så tänker jag på krigets absurditet. Inte enbart på kriget i Syrien, utan på krig i allmänhet. På att vi ser oss som civiliserade för att vi har formulerat "krigets lagar" och skrivit under på konventioner som beskriver "krigsförbrytelser". Alla krig borde i sig själva betecknas som förbrytelser. Att civila dödas i krig är mord, och det borde vara olagligt oavsett om det är meningen eller ej. Att ett barn används som mänsklig sköld gör det inte rätt att döda det för att komma åt den som skyddar sig bakom det. Att ursäkta civilas död med att soldater placerat sig bland dem är fan ingen ursäkt.<br /><br />Krig är absurda företeelser. Att skicka iväg unga män och kvinnor för att döda andra unga män och kvinnor (och kanske även civila i alla åldrar) de aldrig mött för politiska syften, det är absurt.<br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-79887881659816948852012-08-25T13:58:00.001+02:002012-08-25T14:01:48.086+02:00Om att låta kvinnor vara kvinnor och män vara mänIbland (ganska ofta) hör eller läser jag kritiska röster påstå att feminister borde låta män vara män och kvinnor vara kvinnor.<br />Uttrycket "låta" antyder att det skulle vara enklast så, om man bara lät män och kvinnor vara skulle de automatiskt bete sig på ett visst, utifrån sitt kön definierat sätt.<br /><br />Vet ni vad? Det är nys.<br /><br />Om jag bara får vara den jag är:<br />- blir jag hårig som ett troll (eller en karl)<br />- går jag absolut inte i högklackat<br />- har jag på mig bekväma, praktiska kläder<br />- skrattar och pratar jag högt, lite för högt "för att vara kvinna"<br />- köper jag hellre en bok om militärhistoria under andra världskriget än en ny handväska<br />- köper jag mot förmodan en väska brukar den inhandlas på herravdelningen<br />- sminkar jag mig inte<br />- har jag kortklippta, omålade naglar och minimalt med smycken<br />- dricker jag hellre en god öl än en drink eller ett glas vitt vin<br /><br />Jag skulle kunna rada upp många fler exempel på hur jag bryter mot könsnormerna om jag tillåts vara mig själv, utan krav och förväntningar utifrån. Om könsrollerna - vilka antifeminister tycker att vi ska "låta" män och kvinnor leva i - kräver att jag måste förändra mina intressen, mitt utseende och mitt sätt att vara, hur kan då dessa roller vara så naturliga som de här människorna hävdar?<br /><br />Är det kanske, möjligen, eventuellt så att det är DE som försöker förändra människor till att bli något de inte är? Att när de anklagar feminister för att inte "låta" människor få vara som de är så sysslar de i själva verket med gammal, hederlig projicering?<br /><br />Jag vet inte jag, men jag känner faktiskt väldigt få som utan viss omformning passar in i könsrollerna. Dessa roller är, för att säga det milt, förjävla snäva i passformen. Vore det inte bättre om vi lät kvinnor och män vara precis som de är och ge blanka fan i om det medför att kvinnorna blir som män och männen blir som kvinnor?<br /><br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-43483427121632303772012-08-25T13:27:00.001+02:002012-08-25T13:27:59.846+02:00Om träning, mat och normerLäste en fantastisk artikel om hur vi ser på mat, kroppar och utseende igår, som satte igång tankar i mitt huvud. Artikelns tes är att i vårt samhälle är det enda "fina" att både vara naturligt smal och inte bry sig så mycket om vad man stoppar i sig, utan äta och dricka gott. Denna kombo är inte alla förunnad, fast många låtsas att de fungerar så (men sen kräks de på toaletten eller springer ett par mil för att bränna bort latten och kanelbullen).<br /><br />Att äta och dricka gott och vara tjock är däremot inte okej, då har man ingen karaktär. Och avstår man det goda och tränar för att hålla övervikten borta är inte heller det okej, för då är man tråkig och späker sig.<br /><br />För oss som bara behöver titta på en kaka för att gå upp ett par kilo är det kört. Vi kan inte "leva livet fullt ut" med alla goda pastarätter och cupcakes som Leila bakat och roséviner på en solig sommartisdag. Vi får höra att vi är tråkiga, att vi borde "unna oss" lite mer. Men om vi gör det och går upp i vikt, då är ju inte det bra det heller. Knasigt.<br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-54561356349004549992012-08-18T22:24:00.001+02:002012-08-18T22:25:15.283+02:00NostalgiI kväll botaniserade jag och äldsta dottern bland lämningarna från min barndom. Till dotterns ofantliga glädje hittade vi my little ponies, barbiedockor och -kläder, dockskåpssaker, gulliga smådjur, smyckesskrin, parasoll och annat smått och gott. Hon ville ta hem och leka med allt på en gång.<br />För mig var det som att öppna en tidskapsel. Där fanns min lilla byrå som jag gjort till dockskåpet av tändsticksaskar, i lådorna låg fortfarande små, små dagböcker (med text i) LP-skivor gjorda av urklippta bilder från Skivor & Band-katalogen, små encentimetersbörsar med papperspengar och annat pyssel som är så smått att endast små, flinka barnfingrar kunnat tillverka det. Jag tog fram de små sakerna som legat där sedan jag lekte med dem för mer än tjugo år sedan och upplevde tiden som dimension på ett väldigt konkret sätt.<br />Nu har min dotter plockat fram alla smådjuren som brukade bo i mitt dockskåp och som nu ska flytta in i hennes lekar. Hon leker bio med dem och iPaden. Det låter precis som något jag kunde ha gjort om det hade funnits iPadar på min tid. <br />Allt smälter plötsligt ihop i den sena timmen, nu och då, minnen och verklighet, vuxen och barn, hon och jag.<br /><br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-58621490337102625832012-08-09T16:23:00.001+02:002012-08-09T16:23:47.781+02:00Idag kom denKommentaren jag har gått och väntat på, alltså. Stora dottern utbrast "det är jobbigt att ha en lillasyster!".<br /><br />Det är klart att det är, det förstår ju vem som helst med en gnutta empati. Jesper Juul jämför att få ett syskon med att ens partner skulle komma hem med ytterligare en kvinna/man och säga att hen ska bo med oss. Och i ärlighetens namn är bebisar inte roliga. De ligger och sprattlar och säger gogo och ler när man ler mot dem. Annars gråter och sover de mest. De är så tråkiga att endast föräldrar och mor- och farföräldrar förstår att uppskatta dem. Men för ett barn, som kanske dessutom förväntade sig en lekkamrat - not so much.<br /><br />Nej, att dottern känner så kom inte som någon överraskning och jag förstår henne. Det som gläder mig är att hon törs säga det, rakt ut, helt oprovocerat. Det betyder att vi lyckats med den biten av vår uppfostran, att visa att det är okej att känna att det är både roligt och jobbigt att få ett syskon. En liten del i vår föräldragärning, men ack så viktig, inte minst för döttrarnas framtida relation.<br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-46945314734719660262012-08-04T21:42:00.001+02:002012-08-04T21:42:55.190+02:00SpädbarnsåldernJag är inte något stort fan av spädbarnstiden. Många längtar tillbaka till den, talar lyriskt om den och man får lätt bilden av att det enda de gjorde var att sitta och lukta på sina telningars små huvuden i ett års tid. Jag hör inte till dem.<br /><br />Visst, spädbarn luktar fantastiskt, deras små tår och öron är bedårande, det är härligt att deras bajs inte luktar bajs och när amning fungerar är det praktiskt, behändigt och underlättar tillvaron väldigt mycket. Men för mig är spädbarnstiden ändå inte någon höjdpunkt, mer en påfrestande tid att ta sig igenom för att senare få uppleva bättre tider. <br /><br />När vi pratade om ett till barn var det inte ytterligare en förlossning som gjorde mig tveksam utan det var ett år av dålig sömn. Nu har vi fått ett barn som (peppar, peppar) sover bra på nätterna, men i gengäld har hon väldigt svårt att sova på dagarna och blir mycket, mycket grinig när hon är trött. Jag spenderar en icke oansenlig del av dagen med att försöka söva en bebis som gråter hysteriskt av trötthet, och jag längtar helt ärligt efter att det inte ska vara så mer. <br /><br />Jag längtar efter att hon ska kunna sitta själv, att hon ska kunna prata och berätta, att hon ska visa oss vem hon är. Jag längtar efter att hon ska bli två-tre år. Det är en fantastisk ålder. Den dagen vårt andra barn växer ur den åldern kommer jag att sakna den, men spädbarnstiden - nej. Inte det minsta.<br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-68419877983936621432012-07-30T14:45:00.001+02:002012-07-30T14:45:26.534+02:00SemesterSedan igår är vi åter hemma efter en veckas semester i Danmark. Själva resandet skedde med tåg eftersom förra Danmarksresan med flyg var en strapats med värmeslag, öronont, yrsel, vätskebrist och allmän misär.<br />Så här i efterhand kan jag konstatera att tågresan blev ungefär likadan (förutom öronont), bara med den skillnaden att det tar ca 14 timmar längre tid med tåget.<br /><br />Värst var sträckan Köpenhamn - Stockholm på hemvägen. Tåget var fullsatt, varmt, kvavt och alla var trötta och svettiga. J skrek och gnölade och fick ingen ro och E som var på dåligt humör klagade och gnällde så mitt tålamod till slut var så uttänjt att det hotade gå av på mitten. När det återstod en knapp timme av resan nådde vi höjdpunkten när E plötsligt med panik i rösten meddelar att hon mår illa och måste kräkas. Fram med spypåse, maken som satt bakom fick stå lutad över sätet och hålla påsen medan jag försökte hålla J lugn med hjälp av amning. Det visade sig dock ha blivit lite väl mycket av den varan, för mitt i allt kräks hon plötsligt ut över sina kläder, sin filt och mig. Bingo.<br /><br />Där och då bestämde vi att hädanefter blir det flyg om vi ska längre än 30 mil.<br /><br />Nåväl, själva Danmarksvistelsen och då främst dagarna i Legoland var fantastiska. Vädret var varmt och soligt varenda dag och E fick åka allt hon ville utan stress eftersom vi hade tre dagar på oss. Eftersom hotellet låg på tio minuters gångavstånd hade vi möjlighet att gå tillbaka efter middagen och åka saker det är alldeles för lång kö till dagtid. <br /><br />E visade sig vara en liten adrenaline junkie som åkte berg-och-dal-banan "Draken" inte bara en utan två gånger tillsammans med mig. Jag hade mina betänkligheter innan, hon är trots allt bara fem år, och jag ville inte att hon skulle hamna i en situation där hon blev jätterädd mitt i och behöva stanna kvar tills det var färdigt. Det är ju svårt att stiga av en berg-och-dal-bana liksom. Men min oro visade sig vara totalt ogrundad, när vagnen saktade in mot slutet utbrast dottern besviket "Är det slut nu?" varpå hon frågade om vi inte kunde åka en gång till, för det var "superkul att åka supersnabbt". Roligt för mig att ha en allierad i familjen inför framtida besök på nöjesparker.<br /><br />Kan överlag rekommendera Legoland till barnfamiljer. Parken är välorganiserad och trots stora besökarantal är köerna hanterbara. Man betalar för att gå in, att åka saker kostar inget extra. Vi bodde på hotell Propellen som ligger ett stenkast från entrén, och även det hotellet vill jag rekommendera. Särskilt restaurangen med den sällsynta kombon klanderfri service - barnvänlighet ger pluspoäng. Jag är i alla fall inte van vid att hitta barnmenyer innehållande pyssel och kritor på bordet i samma restaurang där servitörerna i stärkta förkläden presenterar vinet och hämtar den använda tallriken medan man hämtar mer mat från buffén.<br /><br />Efterrättsbuffén innehöll för övrigt en kaka som smakade snickers och chokladfontän att doppa frukt i.<br /><br />Jag hade apropå godsaker gjort en deal med mig själv om att jag fick äta vad jag ville under semestern bara jag tränade på något vis varje dag. Jag lyckades hålla detta alla dagar utom två då tiden helt enkelt inte räckte till. Jag utnyttjade gym och pool på hotellet och fick till bra träning. Dessutom måste jag säga att detta varit en aktiv semester i den meningen att vi absolut inte latat oss. Enda tillfället vi suttit ned har varit vid måltiderna, annars har vi gått och gått så fötterna värkte till slut. Vägde mig i morse och upptäckte till min förvåning och glädje att jag bara gått upp ett knappt kilo under veckans gång. Inget att bry sig nämnvärt om, det försvinner lika fort igen.<br /><br />Allt som allt har det här varit en riktigt härlig semester, och som sig bör var det även härligt att komma hem.<br /><br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=12/07/30/960.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/12/07/30/s_960.jpg' border='0' width='400' height='400' style='margin:5px'></a></center><br />På väg in första dagen.<br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=12/07/30/961.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/12/07/30/s_961.jpg' border='0' width='400' height='400' style='margin:5px'></a></center><br />E och Bedstefar (min pappa) kollar kartan. Legoland är fem gånger så stort som när jag var barn.<br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=12/07/30/962.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/12/07/30/s_962.jpg' border='0' width='400' height='400' style='margin:5px'></a></center><br />Städerskan hade lagt nallen fint till rätta på sängen.<br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=12/07/30/964.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/12/07/30/s_964.jpg' border='0' width='281' height='210' style='margin:5px'></a></center><br />I babycentret mitt i Legoland, där det fanns allt som behövs för blöjbyte och matning inkl. blöjor i alla storlekar och amningskuddar.<br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=12/07/30/965.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/12/07/30/s_965.jpg' border='0' width='400' height='400' style='margin:5px'></a></center><br />Sista dagen besöktes Legoshopen. Vill-ha-faktorn var hög, men 3499 danska kronor för Dödsstjärnan kändes lite väl saftigt.<br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=12/07/30/966.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/12/07/30/s_966.jpg' border='0' width='281' height='210' style='margin:5px'></a></center><br />På grund av beställningar hemifrån köptes en hel del nyckelringar med Star Warstema.<br /><br /><center><a href='http://photo.blogpressapp.com/show_photo.php?p=12/07/30/968.jpg'><img src='http://photo.blogpressapp.com/photos/12/07/30/s_968.jpg' border='0' width='400' height='400' style='margin:5px'></a></center><br />Den här gången blev E inte rädd för hajarna i Atlantisakvariet, tvärtom.<br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-46403838680468944292012-07-15T21:31:00.001+02:002012-07-15T21:31:19.900+02:00Mål uppnått!I förrgår hände det, jag klarade att hålla positionen "plankan" i två minuter, två gånger. Det var jobbigt, speciellt andra gången, men jag bet i och höll ut.<br /><br />Jag tror faktiskt att det har suttit mycket i det mentala att jag inte klarat detta förrän nu. För bara någon vecka sedan klarade jag bara 1 minut och 25 sekunder, att jag skulle blivit så mycket starkare på så kort tid håller jag för otroligt. Snarare är det nog så att jag inte vågat ta i ordentligt, inte orkat förbi den där punkten där det är riktigt, riktigt jobbigt.<br /><br />Ska jag klara av ett vasalopp måste jag jobba med den här biten. Då kommer det att vara tungt, och jag kommer att drabbas av impulsen att ge upp och kliva av. Att då i stället bita i och nyttja den stora reservkapacitet som bevisligen finns i kroppen blir något att jobba på.<br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-47181279447161232112012-07-13T21:17:00.001+02:002012-07-13T21:17:35.661+02:00Jag fick en frågaJag hälsade på på jobbet idag. En arbetskamrat (som inte har egna barn) frågade mig hur det fungerar att vara tvåbarnsförälder. Eller rättare sagt, hon sade "fungerar det att vara tvåbarnsmamma?"<br /><br />Viss nyansskillnad där.<br /><br />Jag svarade att vissa dagar flyter saker på hjälpligt och då tänker jag "det här går ju riktigt bra" och att det andra dagar är fullständigt kaos. Men att jag lärt mig att för att fixa vardagen mentalt och praktiskt planerar jag så lite som möjligt (för planerna faller ofelbart, och Murphy ser till att ju noggrannare planering desto sämre håller den), jag tar dagen som den kommer och jag gillar läget.<br /><br />Typ så.<br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-33513317680660043792012-07-13T00:15:00.001+02:002012-07-13T00:15:19.880+02:00Idag gjorde jag felIdag gjorde jag förälderns vanligaste misstag: jag såg en situation enbart ur mitt eget perspektiv. Jag sade nej, min dotter blev i mina ögon oproportionerligt ledsen i förhållande till vad som nekades, jag sade till henne att hon skulle "skärpa sig" och att det "inte var något att bli ledsen över".<br /><br />Vem var jag att bedöma vad hon får bli ledsen över och inte? Och "skärpa sig"? Det är nedlåtande att säga så i de allra flesta fall. Det var det idag.<br /><br />Min dotter gick i tårar, jag gick på promenad och för sent ska syndaren vakna. När jag kom hem hade jag insett mitt misstag, men då sov hon.<br /><br />I morgon är det jag som ber om förlåtelse och lovar bot och bättring det första jag gör.<br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-48855316369646022112012-07-02T11:30:00.001+02:002012-07-02T11:30:01.051+02:00Fokus på funktionSamtidigt som jag tränar för att komma tillbaka i form efter graviditet och förlossning försöker jag hitta rätt fokus i tänkandet kring träningen och kosten. Detta för att kunna behålla motivationen över lång tid och göra detta på ett så hälsosamt sätt som möjligt.<br /><br />Mitt tänkande kring träning grundade jag redan under min förra viktnedgång, men det är så lätt att halka ur fokus, jag måste jobba på det hela tiden. Vad är det då jag har som fokus?<br /><br />Jo, det är så enkelt att jag kämpar för att behålla fokus på min hälsa i stället för mitt utseende när det gäller viktnedgång, träning och kost. Det låter säkert enkelt och det är det säkert för många andra, men jag inser mer och mer hur utseendefixerad jag varit och fortfarande är. Mitt fokus vid viktnedgång ligger traditionellt mycket mer på tappade kilon och centimetrar än på hur det känns i kroppen. Visst, kilon måste tappas och centimetrar minska för att det ska kännas annorlunda och man ska bli hälsosammare, men jag inser att i alla fall för mig som är utseendefixerad är det inte bra att det blir fokus nummer ett. Jag ska i stället försöka fokusera på funktion. Att jag blir starkare, orkar mer, att det är lättare att gå upp för en trappa, att det är lättare att röra sig. Att glädjas över känslan av att vara lättare, snarare än att glädjas över siffran på vågen.<br /><br />Jag väger mig, och jag blir glad när siffran är mindre än den var förra veckan. Antagligen kommer jag aldrig ifrån det helt. Men när jag antecknar är det antalet övningar jag orkar eller kilometrar jag gått som är viktigast. Funktion kommer först. Vikten är reducerad till en liten siffra i ett hörn.<br /><br />Varför tycker jag att det här är så viktigt då? Att gå ner i vikt är ju hälsosamt om man är överviktig, då spelar det väl ingen roll om man fokuserar på hur det känns eller hur det ser ut? Jag hävdar att det visst spelar roll vilket fokus man har, eftersom det påverkar ens motivation, och kanske även ens metoder.<br /><br />Ett exempel är något ni vet att jag inte är förtjust i, nämligen dieter. Jag vänder mig starkt emot dieter som lovar snabb viktnedgång, eftersom jag tror att snabb viktnedgång är skadlig. Jag vänder mig även mot dieter som utesluter delar av kostcirkeln eftersom jag tror att det bästa för hälsan är att äta så allsidig kost som möjligt. Jag vågar påstå att de allra flesta som använder sig av dieter har en smalare (och därmed snyggare) kropp som sitt fokus och motivation. Inte en bättre hälsa.<br /><br />Som sagt, jag påstår inte att jag mästrar detta tänkande till fullo, jag står och kollar in mig själv i spegeln en hel del själv, när jag enligt min filosofi i stället borde känna efter hur det känns i kroppen. Men jag är medveten om det och jag jobbar på det.<br /><br />Dels handlar det om att komma ifrån utseendefixeringen för att jag tror att ett hälsofokus leder till hälsosammare metoder för viktnedgång. Dels handlar det om att jag i egenskap av förälder känner att jag måste förmedla rätt budskap till mina döttrar. Vi kvinnor lär oss från barnsben att det som räknas när det gäller våra kroppar är utseende, inte funktion. Det är så synd. För vad är egentligen viktigast? Att vara "snygg" eller ha en stark, hälsosam kropp som låter en göra det man önskar med den? Jag menar inte att vi ska låta barn bli feta och säga att de är vackra som de är med sin övervikt, jag menar att vi ska sluta tala om "vacker" överhuvudtaget och tala om att orka, fungera i stället.<br /><br />Faktiskt tror jag att utseendefokus kan hämma möjligheterna att gå ner i vikt på så vis att det är menligt för motivationen. Om allt man vill är att bli snygg finns risken att man fokuserar på problemområdena på kroppen i stället för att se de positiva förändringarna i funktion. Om jag bara ser gäddhänget och inte märker hur mycket starkare mina armar trots utseendet blivit ger det mig en känsla av att inget händer. Fel! Det som verkligen betyder något; hur mycket jag orkar lyfta, det har förändrats. En stark arm med lite gäddhäng fungerar lika bra som en stark arm utan gäddhäng. Båda armarna är lika bra, och lika stor källa till stolthet. Dessutom finns mycket i vårt utseende vi inte kan förändra utan kirurgi. Jag tror att det finns tjejer som känner hopplöshet inför viktnedgång för att de "ändå kommer ha potatisnäsan kvar" eller födelsemärken, eller för lång, för kort... Då kanske det känns som att det där att bli smal inte hjälper så mycket i sammanhanget, och där försvinner motivationen. Samma tänkande riskerar också att ta bort känslan av att ha åstadkommit något när man gått ner i vikt. Man "är fortfarande inte snygg" så vad spelar det då för roll att kilona är borta?<br /><br />När jag har gått ner i vikt kommer jag fortfarande att ha bristningar på magen. Mina ben kommer inte att ha den perfekta, svarvade formen, för så ser mina ben helt enkelt inte ut. När jag tänker på det kan jag bli besviken, men jag försöker, åh, jag försöker verkligen att tänka "om jag är normalviktig, stark, har god kondition och en god hälsa spelar formen på mina ben eller huden på min mage ingen roll".<br /><br />En punkt där detta tänkande aktivt slagit igenom är i min målsättning: i stället för att sätta upp ett mål om visst antal tappade kilon är mitt mål att orka ett vasalopp 2014. Jag är övertygad om att träningen inför det kommer att medföra att jag når normalvikt på vägen dit. Att bli normalviktig skulle däremot inte per automatik medföra att jag orkade ett vasalopp.<br /><br />Funktion före form.<br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-11466760268950320912012-07-02T00:00:00.001+02:002012-07-02T00:00:50.545+02:00FramstegDrygt tio veckor har gått sedan förlossningen och jag börjar känna resultat av min envetna träning, även om den fortfarande består av barnvagnspromenader och enkla styrkeövningar hemma i vardagsrummet. <br /><br />Den tydligaste förändringen är att höfterna och bålen börjar kännas stabila. Det känns inte längre som om jag 'inte sitter ihop ordentligt'. Dels läker fogarna, dels gör jag bålstabiliserande övningar nästan varje dag. <br /><br />Den andra markanta förändringen är en tydligt förbättrad kondition och uthållighet. De första promenaderna kunde jag helt enkelt inte gå i rask takt, benen vägrade att röra sig snabbt. Dessutom blev jag flåsig för minsta lilla och orkade bara få kilometer. Idag gick jag 11,5 km i rask takt, och klarade att hålla tempo i över två timmar, hela vägen hem. Det känns i kroppen, men det gick!<br /><br />Och just det, jag kan hålla plankposition i en minut och tio sekunder, gånger två. Det sker pustande och stånkande och jag kämpar till mitt yttersta, men återigen, jag klarar det. Är mycket nöjd med mig själv.<br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-72116582854765562162012-06-30T15:17:00.001+02:002012-06-30T15:17:42.671+02:00Biomedicinsk analytiker?Som ni vet har jag planer på att läsa till sjuksköterska inom en överskådlig framtid. Men nu har jag faktiskt blivit osäker, för jag läste om yrket biomedicinsk analytiker. Jag har inte vetat om yrkets existens, men nu seglar det upp som ett intressant alternativ.<br /><br />Anledningen till att jag vill läsa till sjuksköterska är att jag 1) är väldigt intresserad av medicin, 2) vill ha ett yrke där man har roligare, mer kvalificerade arbetsuppgifter än att ta venprover, 3) får möjlighet att jobba antingen skift eller dagjobb (som uska är det så gott som omöjligt att få ett jobb som är måndag - fredag dagtid), samt sist men inte minst 4) slippa torka bajs (fast att bli ssk är ingen garanti).<br /><br />Biomedicinska analytiker kan antingen göra undersökningar, t.ex. ultraljud av hjärta/kärl, EKG och sånt, eller jobba på labb med att analysera prover. Man läser anatomi, fysiologi, mikrobiologi, patologi och en massa annat intressant. Där skulle jag få mitt lystmäte vad gäller medicin. Det finns gott om dagjobb och det enda bajs jag skulle stöta på skulle vara faecesprover. Och de mängderna kan jag stå ut med.<br /><br />Jag kan faktiskt se mig själv trivas med ett sådant jobb, problemet känns snarare som att det blir svårt att välja mellan den kliniska och den laboratorieinriktade utbildningen. Samtidigt har jag absolut inte räknat bort sjuksköterskeyrket, bara stött på ett intressant, likvärdigt alternativ.<br /><br />Tur att jag har tid på mig att fundera.<br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-20438791273230560802012-06-29T15:11:00.001+02:002012-06-29T15:11:30.451+02:00Jag tänkte... Men så...Vissa dagar får man verkligen ingenting gjort. Igår var en sån dag. Idag också, tyvärr.<br /><br />Jag tänkte till exempel städa dotterns rum tillsammans med henne. Vi fick ta paus efter en kvart eftersom J tokskrek i babysittern. Matade. Försökte lägga. Försökte fortsätta städa. J vaknade och skrek. När vi upprepat den cykeln tre gånger gav vi upp.<br /><br />Jag tänkte ringa Josefine som jag inte pratat med på flera veckor, men insåg att jag aldrig skulle få prata så länge J var vaken och hon vägrade sova.<br /><br />Jag tänkte plocka lite men J vill bara vara i famnen och nog för att mycket går att genomföra med ett barn i sele på magen, men gå omkring och plocka upp saker från golvet och dra fram saker som hamnat under soffan hör inte dit.<br /><br />Otroligt nog har jag lyckats att både handla och laga lunch. Och jag väntar snart hem maken, han ska ta halvdag idag och eftersom han är egenföretagare betyder det att han är hemma före fem. Härliga tider.<br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-87017665877060362332012-06-18T23:28:00.001+02:002012-06-18T23:28:53.817+02:00Halvvägs!Min träning (rehabilitering) går framåt. Under de senaste veckorna har jag haft som mål att träna bålstabilitet varje dag. Det har inte riktigt blivit så, men ofta har det blivit av i alla fall, vilket jag är stolt över. Nu har det dessutom gett resultat! Från att ha klarat 30 sekunder i plankposition för drygt en månad sedan kan jag nu stoltsera med att ha klarat en minut gånger två!<br /><br />Dessutom fixar jag utan problem en promenad på över åtta kilometer i hyfsat rask takt (det går något långsammare mot slutet, men det går). Det går framåt!<br /><br />Om det nu inte var för sommarens goda grillmat och min nya faiblesse för Ben&Jerry's "Oh my applepie" skulle det säkert synas mer resultat på vågen också. Skärpning!<br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-12272225791476840982012-06-16T13:39:00.001+02:002012-06-16T13:39:41.286+02:00Nog förstår hon!E skulle på kalas på Leos lekland idag, och hon skulle åka bil dit. På grund av hennes åksjuka fick hon åksjukemedicin, och jag tänkte i mitt stilla sinne att ett ombyte kanske skulle vara bra för att undvika katastrofen nedspydda kläder på kalas. Jag sade dock ingenting om att det var syftet med kläderna, jag sade bara "du får med dig lite extra kläder om du skulle spilla eller nåt, de kan vara bra att ha". Men när kompisen kommer och ska hämta E säger hon "jag har med mig kläder ifall jag skulle kräkas".<br /><br />Hon har blivit så stor att hon kan genomskåda vuxnas spel och dimridåer. Imponerande, tänkvärt och lite skrämmande.<br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-18911529653928985582012-06-10T22:51:00.001+02:002012-06-10T22:51:38.569+02:00FulltaligaMaken är hemma igen. Det är alldeles vansinnigt härligt. Och i morgon kör vi försenat födelsedagsfirande eftersom han hunnit fylla trettioett medan han var borta. Det blir smörgåstårta och vanlig gräddtårta.<br /><br />Jag är lättad och mycket glad, och hoppas det dröjer väldigt länge innan han är borta så här länge från oss igen.<br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-4773282354159712312012-06-06T08:45:00.001+02:002012-06-06T08:45:18.538+02:00Dagen då man firar flaggan och kornaJag berättar för E att det är nationaldag idag.<br />- Är det därför vi ska på kosläpp idag?<br />- Ja, de har nog valt att ha kosläppet idag eftersom det är röd dag för att det är nationaldag och många är lediga.<br />- Så då firar vi korna?<br />- Nej, vi firar att Sverige är ett land, och det firar vi med att gå på kosläpp. Om vi hade haft en flagga hade vi kunnat hissa den, det kan man göra på nationaldagen.<br />- Aha, så då firar vi flaggan?<br />- Eh, inte riktigt, men...<br /><br />Det är ju faktiskt även svenska flaggans dag, och det här med nationer är ju egentligen hemskt abstrakt och inte lite komplicerat. Och hon bryr sig ändå bara om kossorna.<br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4957190606946307600.post-67484074553435621762012-06-05T12:11:00.001+02:002012-06-05T12:11:27.508+02:00Svetten lackarAtt lyckas utöva vardagsmotion handlar i mångt och mycket om att göra det lite mer krångligt och jobbigt för sig själv, att inte ta den lättaste vägen. Som idag, när jag både ska lämna och hämta E hos dagmamman eftersom maken fortfarande är i Östersund.<br /><br />Jag valde alltså bort att ta stort barn och bebis + vagn på bussen för att i stället gå med bebisen i sele på magen hållandes i balansstången till cykeln som det stora barnet cyklar på. Av okänd anledning tyckte jag det var en bra idé vid åttatiden i morse. Jag tror jag tänkte i banor kring fint väder, bra tillfälle för dottern att öva cyklandet, bra motion. Som idé lät det inte så tokigt. Hur det blev i verkligheten? Svetten rann efter ryggen och jag tjatade mig hes om att dottern skulle titta var hon styrde. Det tog mycket längre tid än beräknat.<br /><br />Och om två timmar ska vi göra om det på vägen hem. Hurra. Jag längtar redan.<br /><br />Visar det här sig inte på vågen till helgen blir jag mycket, mycket onöjd.<br />Annehttp://www.blogger.com/profile/01262150737919683413noreply@blogger.com0