I dag besökte jag gymmet för mitt första träningspass. Vikterna måste så klart justeras, jag provade mig fram idag men kan glädjande nog lägga på ytterligare tyngd på de flesta nästa gång.
Däremot insåg jag hur sorgligt otränade mina magmuskler är. Jag ska göra situps på en stor pilatesboll, och bortsett från att jag är rädd för att rulla av bollen så är det alldeles vansinnigt tungt. Jag orkade fjorton i första omgången och var rätt nöjd, men sedan blev det bara fyra och sen... ja, sen blev det inga fler. Men det tar sig nog.
Efter passet var jag rejält slut i kroppen men absolut inte i knoppen. Jag har inte känt mig så vaken och pigg på länge, länge. Det var som om jag svävade omkring på moln flera timmar efteråt, full av energi och jag bara älskade mig själv för att jag har lyckats ta tag i mig själv och komma igång. Heja mig!
onsdag 17 september 2008
måndag 15 september 2008
Kriget mot fettet börjar på allvar
Idag har jag varit på gymmet och fått träffa en instruktör/dietist. Vi har lagt upp ett träningsprogram och pratat lite kost. Detta är vad jag fick veta:
- Jag ska köra två styrketräningspass i veckan, gå igenom hela kroppen varje gång. Mitt mål är inte att få synliga muskler utan att bli starkare, orka mer. Utöver styrketräningen ska jag träna kondition två-tre gånger i veckan. Kombinationen av styrka och ren kondition ger maximal förbränning.
- Vad gäller mat är det tallriksmodellen som gäller. För att gå ner i vikt: hälften grönsaker (och då menas grönsaker som mättar, inte bara tomat och gurka), andra hälften delas i hälften proteiner, hälften kolhydrater. För att hålla vikten sedan ändrar man tallriksmodellen till en tredjedel av varje.
-Frukostmat äter man till frukost och möjligen till kvällsmål. Lunch och middag ska vara lagad mat. Annars finns risken att man får i sig mycket energi men bara kortvarig mättnad och äter onödigt mycket till mellanmål eller vid nästa måltid.
- Kolhydrater ska vara den största energikällan, men det ska vara bra kolhydrater. Kolhydrater som tar lång tid att koka är generellt bra. Om det är fullkornspasta eller inte spelar inte så stor roll, men ju längre koktid desto bättre. Snabbmakaroner går följdaktligen fetbort. Likaså vitt bröd, socker och klibbigt ris. Är man svag för snabba kolhydrater kan man äta det just efter träning, men helst inte när man försöker gå ner i vikt.
Glykemiskt index är förenklat och missvisande. Bättre är att gå efter glykemiskt load (läs mer här), som även tar hänsyn till hur stor portionen ifråga är (till exempel grundar sig glykemiskt index för¨potatis på att man äter 10-12 potatisar, men det gör ju ingen människa, tittar man däremot på glykemisk load är pasta och potatis ganska lika).
Avokado och nötter och sånt är bra näringsmässigt med bra fetter, men mycket kaloririka. Vill man gå ner i vikt får man hålla koll på mängden. Det bästa sättet att få i sig en lagom mängd nötter är att använda dem i matlagning, då är det mindre risk att det blir för mycket.
Att helt ta bort kolhydrater när man tränar är ingen bra idé, dels har man inget träningsbränsle, dels binder kolhydrater vätska, och när man tränar gör man av med en hel del vätska. Då är det bra att ha "reserver". Det är även därför man upplever att man snabbt går ner i vikt genom att skära bort kolhydrater; man förlorar vätska. Däremot är det då svårare att ha en stadig och varaktig viktnedgång.
- En kvinna i min ålder gör av med ca 13-1400 kalorier på att bara ligga i sängen hela dagen. Äter jag mindre än så går min ämnesomsättning ner = dåligt. Knappt 2000 kalorier om dagen ska jag sikta på.
Allt som allt inte alls särskilt svårt eller krångligt. Det känns jättebra att komma igång och jag lovar att rapportera om hur det går här på bloggen.
- Jag ska köra två styrketräningspass i veckan, gå igenom hela kroppen varje gång. Mitt mål är inte att få synliga muskler utan att bli starkare, orka mer. Utöver styrketräningen ska jag träna kondition två-tre gånger i veckan. Kombinationen av styrka och ren kondition ger maximal förbränning.
- Vad gäller mat är det tallriksmodellen som gäller. För att gå ner i vikt: hälften grönsaker (och då menas grönsaker som mättar, inte bara tomat och gurka), andra hälften delas i hälften proteiner, hälften kolhydrater. För att hålla vikten sedan ändrar man tallriksmodellen till en tredjedel av varje.
-Frukostmat äter man till frukost och möjligen till kvällsmål. Lunch och middag ska vara lagad mat. Annars finns risken att man får i sig mycket energi men bara kortvarig mättnad och äter onödigt mycket till mellanmål eller vid nästa måltid.
- Kolhydrater ska vara den största energikällan, men det ska vara bra kolhydrater. Kolhydrater som tar lång tid att koka är generellt bra. Om det är fullkornspasta eller inte spelar inte så stor roll, men ju längre koktid desto bättre. Snabbmakaroner går följdaktligen fetbort. Likaså vitt bröd, socker och klibbigt ris. Är man svag för snabba kolhydrater kan man äta det just efter träning, men helst inte när man försöker gå ner i vikt.
Glykemiskt index är förenklat och missvisande. Bättre är att gå efter glykemiskt load (läs mer här), som även tar hänsyn till hur stor portionen ifråga är (till exempel grundar sig glykemiskt index för¨potatis på att man äter 10-12 potatisar, men det gör ju ingen människa, tittar man däremot på glykemisk load är pasta och potatis ganska lika).
Avokado och nötter och sånt är bra näringsmässigt med bra fetter, men mycket kaloririka. Vill man gå ner i vikt får man hålla koll på mängden. Det bästa sättet att få i sig en lagom mängd nötter är att använda dem i matlagning, då är det mindre risk att det blir för mycket.
Att helt ta bort kolhydrater när man tränar är ingen bra idé, dels har man inget träningsbränsle, dels binder kolhydrater vätska, och när man tränar gör man av med en hel del vätska. Då är det bra att ha "reserver". Det är även därför man upplever att man snabbt går ner i vikt genom att skära bort kolhydrater; man förlorar vätska. Däremot är det då svårare att ha en stadig och varaktig viktnedgång.
- En kvinna i min ålder gör av med ca 13-1400 kalorier på att bara ligga i sängen hela dagen. Äter jag mindre än så går min ämnesomsättning ner = dåligt. Knappt 2000 kalorier om dagen ska jag sikta på.
Allt som allt inte alls särskilt svårt eller krångligt. Det känns jättebra att komma igång och jag lovar att rapportera om hur det går här på bloggen.
lördag 13 september 2008
Nu fick de till det!
Att rubriksättare på kvällstidningarna har en förmåga att sätta helt sanslösa rubriker innehållande ord som chock, skandal, attack, sex och våld vet vi redan. Men nu har jag ändå läst den roligaste rubriken av dem alla. Undrar verkligen om Expressens redigerare tänkte överhuvudtaget när de skrev den här rubriken?
fredag 12 september 2008
Allmänbildningen hägrar
Efter tips från Mattias har jag hittat P3 dokumentär på SR:s hemsida. Jag ska försöka lyssna igenom några program när jag har tid, för det handlar om alla de där sakerna man hört talas om (DC3:an, Svartenbrandt, Stig Bergling, Bofors, IB-affären m.m. m.m.) men inte har full koll på.
Nu ska jag lyssna och bli allmänbildad.
Programmen finns här.
Nu ska jag lyssna och bli allmänbildad.
Programmen finns här.
Kulturfyra om böcker, kulturråd och big bang
Jag skippade kulturfyran förra veckan för det var alldeles för svåra frågor. Denna vecka är de lite lättare, så här är mina svar:
1. Vad vet du om Kulturrådet?
Den första frågan var faktiskt hur svår som helst. Så klart har jag hört talas om kulturrådet, men jag måste erkänna att jag inte har en susning om vad de helt exakt sysslar med. Jag vågar mig dock på en kvalificerad gissning, jag tror de ger bidrag till kulturprojekt och sånt.
2. Om du skulle bo på en öde ö i ett år och bara fick ta med dig tre böcker: vilka böcker blev det då?
Först och främst tänker jag praktiskt, det skulle vara bra att ha med sig en bok som behandlar ämnet hur man överlever på en öde ö. Den skulle idealiskt beskriva vilka växter man kan äta, hur man avsaltar (desaltiserar?) saltvatten och dylikt.
Förutom överlevnad kan man behöva lite kul, så en rolig bok skulle jag nog ta med mig. Kanske Bridget Jones.
Och så en fackbok som kan ge långvarig sysselsättning, kanske en omfattande lärobok i spanska eller en bok om hur man medelst endast naturmaterial bygger ett hus.
3. Om Big Bang-försöket verkligen slukar världen och skickar ut oss i ett mörkt hål: vilken låt skulle du vilja höra samtidigt, om det gick att välja?
Jag satsar på en klassiker, Europes Final Countdown. Världens bästa popdänga.
4. Om du visste att det svarta hålet skulle sluka världen i morgon: vad skulle du helst göra den sista kvällen: se din favoritfilm, läsa i din favoritbok, gå en promenad, äta gott, dricka dig full, älska, sova eller något annat?
Jag skulle tömma bankkontot och spendera alla pengarna på att ha en helkväll med min familj.
1. Vad vet du om Kulturrådet?
Den första frågan var faktiskt hur svår som helst. Så klart har jag hört talas om kulturrådet, men jag måste erkänna att jag inte har en susning om vad de helt exakt sysslar med. Jag vågar mig dock på en kvalificerad gissning, jag tror de ger bidrag till kulturprojekt och sånt.
2. Om du skulle bo på en öde ö i ett år och bara fick ta med dig tre böcker: vilka böcker blev det då?
Först och främst tänker jag praktiskt, det skulle vara bra att ha med sig en bok som behandlar ämnet hur man överlever på en öde ö. Den skulle idealiskt beskriva vilka växter man kan äta, hur man avsaltar (desaltiserar?) saltvatten och dylikt.
Förutom överlevnad kan man behöva lite kul, så en rolig bok skulle jag nog ta med mig. Kanske Bridget Jones.
Och så en fackbok som kan ge långvarig sysselsättning, kanske en omfattande lärobok i spanska eller en bok om hur man medelst endast naturmaterial bygger ett hus.
3. Om Big Bang-försöket verkligen slukar världen och skickar ut oss i ett mörkt hål: vilken låt skulle du vilja höra samtidigt, om det gick att välja?
Jag satsar på en klassiker, Europes Final Countdown. Världens bästa popdänga.
4. Om du visste att det svarta hålet skulle sluka världen i morgon: vad skulle du helst göra den sista kvällen: se din favoritfilm, läsa i din favoritbok, gå en promenad, äta gott, dricka dig full, älska, sova eller något annat?
Jag skulle tömma bankkontot och spendera alla pengarna på att ha en helkväll med min familj.
Nyttigt eller värdelöst vetande?
Mitt förhållande till rymdforskning är ambivalent. Å ena sidan har jag alltid varit barnsligt fascinerad av rymden. Jag älskar att titta på stjärnor och planeter på himlen, jag tycker det är häftigt att människor gått på månen och om jag vore bra på naturvetenskapliga ämnen skulle jag vilja jobba på kontrollstationen i Houston, sitta vid en monitor och säga "go flight".
Å andra sidan kan jag inte låta bli att hålla med Lotta Gröning när hon frågar sig om all forskning är av godo.
Vad vinner vi egentligen på att veta hur big bang gick till? Vilka förbättringar i våra egna liv kommer av att vi vet hur svarta hål fungerar eller hur mörk materia uppstår? När rymdforskarna får frågan om nyttan i deras forskning blir svaret lätt lite luddigt. Vi kan få veta mer om jorden, säger de, och vi kan förbereda oss för ytterligare rymdresor längre ut i rymden, kanske så långt som till Mars.
Att vi skulle få veta mer om jorden låter kanske bra, men får vi till exempel något svar på hur vi ska lösa klimatproblemet? Spelar det egentligen någon roll att vi vet hur liv blir till? När skulle vi få praktisk användning för den kunskapen? När vi förintat allt liv på jorden? Den ekvationen går ju inte alls ihop. Finns inget liv kvar finns det inte heller någon som kan skapa något nytt, även om någon anteckningsbok där det står hur man gör fortfarande existerar.
Och det här med Mars och vårt eventuella besök på den planeten. Tänker sig forskarna att vi när det närmar sig Harmageddon här på jorden ska bygga en sorts ark och starta en ny koloni på Mars där vi kan börja om som Adam och Eva, med det bästa från jorden i bagaget? Ursäkta mig, men det låter så orealistiskt så det finns inte ens på vykort.
När vi väl kommit på hur vi ska transportera tillräckligt många människor för att få en hygglig genpool (vi måste ju undvika inavel i framtida generationer), verktyg, rymddräkter, plexiglasbubblor att bo i, jättemånga externa hårddiskar med mänsklighetens samlade kunskap och Mona Lisa till Mars och dessutom kommit på ett realistiskt sätt att överleva där självförsörjande har jorden för länge sedan gått under.
Det är en spännande tanke, att människor kan komma att promenera på en annan planet, men till vilken nytta? Det skulle vara roligt att veta lite mer om varför rymden ser ut som den gör, men förbättrar det våra liv på något sätt? Kan det kanske, kanske vara så att den här kunskapen faller under "kul att veta"-kategorin? Och är det verkligen nödvändigt att lägga så mycket tid, pengar och energi på något som är "kul att veta"?
Om nu mot förmodan någon person kunnig i rymdforskning läser detta kan du väl försöka övertala mig att jag har fel. Jag skulle bli den första att jubla om det är så.
Å andra sidan kan jag inte låta bli att hålla med Lotta Gröning när hon frågar sig om all forskning är av godo.
Vad vinner vi egentligen på att veta hur big bang gick till? Vilka förbättringar i våra egna liv kommer av att vi vet hur svarta hål fungerar eller hur mörk materia uppstår? När rymdforskarna får frågan om nyttan i deras forskning blir svaret lätt lite luddigt. Vi kan få veta mer om jorden, säger de, och vi kan förbereda oss för ytterligare rymdresor längre ut i rymden, kanske så långt som till Mars.
Att vi skulle få veta mer om jorden låter kanske bra, men får vi till exempel något svar på hur vi ska lösa klimatproblemet? Spelar det egentligen någon roll att vi vet hur liv blir till? När skulle vi få praktisk användning för den kunskapen? När vi förintat allt liv på jorden? Den ekvationen går ju inte alls ihop. Finns inget liv kvar finns det inte heller någon som kan skapa något nytt, även om någon anteckningsbok där det står hur man gör fortfarande existerar.
Och det här med Mars och vårt eventuella besök på den planeten. Tänker sig forskarna att vi när det närmar sig Harmageddon här på jorden ska bygga en sorts ark och starta en ny koloni på Mars där vi kan börja om som Adam och Eva, med det bästa från jorden i bagaget? Ursäkta mig, men det låter så orealistiskt så det finns inte ens på vykort.
När vi väl kommit på hur vi ska transportera tillräckligt många människor för att få en hygglig genpool (vi måste ju undvika inavel i framtida generationer), verktyg, rymddräkter, plexiglasbubblor att bo i, jättemånga externa hårddiskar med mänsklighetens samlade kunskap och Mona Lisa till Mars och dessutom kommit på ett realistiskt sätt att överleva där självförsörjande har jorden för länge sedan gått under.
Det är en spännande tanke, att människor kan komma att promenera på en annan planet, men till vilken nytta? Det skulle vara roligt att veta lite mer om varför rymden ser ut som den gör, men förbättrar det våra liv på något sätt? Kan det kanske, kanske vara så att den här kunskapen faller under "kul att veta"-kategorin? Och är det verkligen nödvändigt att lägga så mycket tid, pengar och energi på något som är "kul att veta"?
Om nu mot förmodan någon person kunnig i rymdforskning läser detta kan du väl försöka övertala mig att jag har fel. Jag skulle bli den första att jubla om det är så.
Palin skrämmer mig
Man måste verkligen säga att republikanerna har tänkt till i sitt val av vicepresident. Sarah Palin anser att Gud har en plan för världen och säger indirekt att USA:s krig i Irak ingår i den planen. Hon utesluter inte ett krig mot Ryssland. Hon är ultrakonservativ i moralfrågor, mot abort osv.
Snälla McCain, håll dig fast vid livet om du vinner, för jag törs inte tänka på vad Palin skulle ställa till med om hon fick styra och ställa i vita huset.
Det smarta, sett ur republikanernas (och nu snackar jag den konservativa, bokstavstroende, krigshungrande delen, jag vet att det finns lite vettigare republikaner också) synvinkel, är att de får igenom sina åsikter i kvinnlig förpackning. Inte kan väl en kvinna starta ett tredje världskrig?
Nej, jag tror inte man ska låta sig luras av att Palin tillhör det täcka könet. Som person är hon precis lika otäck (pun intended) som sina hökkompisar i den konservativa högern.
Läs mer om Sarah Palin här:
Palin säger sig redo bli president
Snälla McCain, håll dig fast vid livet om du vinner, för jag törs inte tänka på vad Palin skulle ställa till med om hon fick styra och ställa i vita huset.
Det smarta, sett ur republikanernas (och nu snackar jag den konservativa, bokstavstroende, krigshungrande delen, jag vet att det finns lite vettigare republikaner också) synvinkel, är att de får igenom sina åsikter i kvinnlig förpackning. Inte kan väl en kvinna starta ett tredje världskrig?
Nej, jag tror inte man ska låta sig luras av att Palin tillhör det täcka könet. Som person är hon precis lika otäck (pun intended) som sina hökkompisar i den konservativa högern.
Läs mer om Sarah Palin här:
Palin säger sig redo bli president
söndag 7 september 2008
Lill-Mirre är i de sälla jaktmarkerna
Idag hamnade vår första bebis, våran lilla kattjej Mirre, i katthimlen. Hon blev åtta år och två månader.
För drygt ett halvår sedan flyttade hon och "brorsan" Rasmus till en kompis som bor ute på vischan, och hennes sista tid blev lycklig, med många råttfångster och äventyr i det fria, något hon tyvärr inte fått mycket av medan hon bodde hos oss.
Av och till har det alltid funnits ett problem med henne, hon kissade inomhus med jämna mellanrum. Vi hoppades att det skulle bli bättre i de nya omgivningarna men det har det tyvärr inte, och i längden går det inte heller att ha en katt som kissar på kläder, mattor och möbler. Jag förstår att hennes nya ägare inte orkar mer, vi har också tänkt tanken många gånger, men det gör det så klart inte mindre sorgligt.
Mirre var inte vår första katt, men hon var den första som varit vår sedan hon var kattunge, och vi älskade henne, trots hennes olater. Hon var en liten primadonna som kunde stanna mitt i ett steg för att intensivt slicka ett hårstrå på plats, men samtidigt var hon en liten bebis som älskade uppmärksamhet och kel och att sova i ens armkrok.
En gång fångade Rasmus en fågel och nästa dag skulle inte Mirre vara sämre, så hon kom in med en skatfjäder som hon lekte med och morrade om man kom i närheten.
När hon var ute betedde hon sig som en hund, hon kom när man ropade.
Hon plockade ut kulorna en och en ur skålen och tuggade sönder dem på golvet.
Hon älskade jordgubbssylt.
Jag älskar dig Mirregumman, vila i frid.
För drygt ett halvår sedan flyttade hon och "brorsan" Rasmus till en kompis som bor ute på vischan, och hennes sista tid blev lycklig, med många råttfångster och äventyr i det fria, något hon tyvärr inte fått mycket av medan hon bodde hos oss.
Av och till har det alltid funnits ett problem med henne, hon kissade inomhus med jämna mellanrum. Vi hoppades att det skulle bli bättre i de nya omgivningarna men det har det tyvärr inte, och i längden går det inte heller att ha en katt som kissar på kläder, mattor och möbler. Jag förstår att hennes nya ägare inte orkar mer, vi har också tänkt tanken många gånger, men det gör det så klart inte mindre sorgligt.
Mirre var inte vår första katt, men hon var den första som varit vår sedan hon var kattunge, och vi älskade henne, trots hennes olater. Hon var en liten primadonna som kunde stanna mitt i ett steg för att intensivt slicka ett hårstrå på plats, men samtidigt var hon en liten bebis som älskade uppmärksamhet och kel och att sova i ens armkrok.
En gång fångade Rasmus en fågel och nästa dag skulle inte Mirre vara sämre, så hon kom in med en skatfjäder som hon lekte med och morrade om man kom i närheten.
När hon var ute betedde hon sig som en hund, hon kom när man ropade.
Hon plockade ut kulorna en och en ur skålen och tuggade sönder dem på golvet.
Hon älskade jordgubbssylt.
Jag älskar dig Mirregumman, vila i frid.
lördag 6 september 2008
Fråga och google ska ge dig svar
I kväll hade jag, maken och vår gode vän Peter som är på besök roligt på internet. Vi skrev "what is" följt av våra namn i googles sökfält. Resultatet blev så här:
Maken är musiker.
Jag är drottning.
Peter är apostel och penis. Det är sant.
Det är också sant att om man skriver "find Chuck Norris" och sedan trycker på "jag har tur" (nu har jag äntligen fattat vad den knappen gör) så står det "Google won't search for Chuck Norris because it knows you don't find Chuck Norris, he finds you.".
Undrar vilka fler sådana små eastereggs google har lagt ut?
Maken är musiker.
Jag är drottning.
Peter är apostel och penis. Det är sant.
Det är också sant att om man skriver "find Chuck Norris" och sedan trycker på "jag har tur" (nu har jag äntligen fattat vad den knappen gör) så står det "Google won't search for Chuck Norris because it knows you don't find Chuck Norris, he finds you.".
Undrar vilka fler sådana små eastereggs google har lagt ut?
Mammahjärtat dunkar
Dottern har lärt sig det allra viktigaste och vackraste ord som finns i hela världen. Hon har lärt sig att säga "älskar".
Att det låter mest som "ässkaj" och det saknas ett "jag" före och ett "dig" efter gör absolut ingenting. Jag flinar lika fånigt och blir lika varm om hjärtat för det.
Att det låter mest som "ässkaj" och det saknas ett "jag" före och ett "dig" efter gör absolut ingenting. Jag flinar lika fånigt och blir lika varm om hjärtat för det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)