Skrev på facebook att jag har en vecka kvar till bf och är less och bara vill gnälla. De flesta kommentarerna var medkännande och förstående, men så kom den där obligatoriska "men försök ändå att njuta, det är ju sista gången, bebisen lättare att ha på insidan etc."
Säkert sagt i all välmening. Men ändå, i mina öron är det ett jävla hån. Jag njuter inte det minsta av att vara gravid och jag njuter mindre och mindre ju längre graviditeten framskrider. Jag har foglossning och är i det närmaste rörelsehindrad, min kondition är sämre än någonsin och allt gör bara ont. De små mysiga buffarna från femte månaden har förvandlats till smärtsamma tryck mot diverse inre organ och det känns mer och mer som om bebisen är för stor för att rymmas i min kropp.
Nej, jag blir bara glad när jag tänker på att det här snart är över och jag sedan aldrig mer ska gå igenom samma sak. Och JAG tycker att barn är roligare på utsidan. Vad är en okänd alien i magen mot en bebis man kan lukta på och känna på och se på utanför magen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar