lördag 31 maj 2008

Titta, hon går!

Nu går Emma, själv, på riktigt. Hon ställer sig upp själv, går många steg utan att ramla. Hon törs! Igår var den magiska dagen då det skedde för första gången och så klart var jag på jobbet. Men jag fick se det i morse.
Idag har hon gått på egna ben ända till Konsum ca 50 meter bort. Men då ville hon hålla pappa i handen.

Riktiga guldpengar

Det är dags att väga guldtiorna lite extra i handen innan man betalar med dem på Konsum. Det finns nämligen åttan stycken i rent guld i omlopp. En nionde har hittat sin väg till Myntkabinettet och en tionde har skaparen av guldpengarna, Pär Lindblom, behållt själv.
Undrar om han kommer att anklagas för falskmynteri?

Jag har inte hört talas om det här förut, däremot har jag hört att det ska finnas ett antal tior där kronan (eller klaven, det beror på hur man ser det) är upp och ner. Dem ska man tydligen få hittelön för om man lämnar in dem.

Tiokronor i äkta guld

fredag 30 maj 2008

Dag vs. natt

Moby har skrivit ett underhållande inlägg i sin blogg om sin lust att vara vampyr för att slippa dagens vedermödor. Läs det här.

Veckans topp fem: Det du söker i en partner

Alla har vi preferenser när det gäller våra val av partners, och om detta handlar veckans topp fem. Det kan vara allt från deras intressen eller deras livsåskådning till att de ska ha en viss hårfärg eller ha tunna eller fylliga läppar. Vissa är förstås mer kräsna än andra.
Vilka attribut och egenskaper söker du hos din partner? Ska han/hon vara snäll, häftig, tatuerad, djurvän, sportig, älska bilar, mörkhårig, blond, sminkad, osminkad? Jag är nyfiken, så gör ett eget inlägg i din blogg med din topp fem, och lämna sedan en länk i kommentarerna till detta inlägg.

Här är min lista:

1. Han ska ha humor. Det bästa med min man är att han kan få mig att skratta. Jag skulle aldrig stå ut med någon som inte kunde det. Med humor följer även en viss självdistans, också en viktig egenskap.

2. Omtänksamhet. Ja, jag kräver att bli tänkt på. Att han visar hänsyn och bryr sig om. Ger mig en kram när jag behöver det och uppmuntran när jag behöver det. Det är kärlek att bry sig om hur någon annan har det.

3. Ärlighet. Det värsta jag vet är att bli lurad och när folk ljuger åt mig. Visst, man behöver inte vara brutalt ärlig och alltid säga exakt som man tycker, det krävs ju även takt och finkänslighet. Men om jag ställer en fråga vill jag ha ett ärligt svar. Förutom om jag frågar om min rumpa ser extra stor ut i de nya jeansen. Då är en lögn befogad.

4. Respekt. Jag är den jag är och det ska respekteras. Samtidigt respekterar jag även min partner, och av respekt för honom kan jag tvingas ändra mig på vissa punkter. Men om något är viktigt för mig vill jag att han respekterar det. I förlängningen ska han även respektera min familj och mina vänner.

5. Längdskillnad. Alla andra utseendemässiga attribut kan jag tänka mig att leva med, men jag skulle inte kunna bli attraherad av en man som inte var minst en decimeter längre än mig, gärna två.

Är det inte fantastiskt?

Det har hittats en indianstam som aldrig har haft kontakt med den moderna världen utanför Amazonas djungler. De hotar helikoptern som flyger förbi över dem med båge och pil.

Är det inte befriande på något sätt? Att det finns människor som lever som de alltid ha gjort, som inte har internet, inte deklarerar, lever helt utan elektricitet, telefoner, myndigheter, badkar, cigaretter och alla andra mer eller mindre smarta påfund av den moderna människan.
Tänk att det finns fläckar på kartan dit vi inte tar oss (ännu, nu sägs det att exploateringen av regnskogen hotar stammens områden) och där man kan leva (relativt) ostörd.

Jag tycker det känns bra. Som ett kvitto på att vi inte har sabbat riktigt allt riktigt ännu.

Okänd indianstam funnen i Sydamerika
Nyupptäckt indianstam hotas av illegal skogsavverkning

Heja Åsa Brolin!

I Aftonbladets artikelserie om stressade småbarnsföräldrar intervjuas idag Åsa Brolin. Hon och hennes man har bestämt sig för att stressa av i stället, för att få en lugn och skön tillvaro med sitt barn. Jag tycker det är på tiden att även sådana exempel lyfts fram.

Åsa och hennes man jobbar halvtid och har gått ner i "levnadsstandard" (för så uttrycks det ju ofta i mitt tycke helt felaktigt när man lever på mindre pengar) för att få mer tid och slippa stressa. De upplever att omgivningen provoceras av att de inte känner sig stressade, att de vägrar renovera och kan skrota runt en hel dag.

Jag försöker så långt det är möjligt att leva ett liv som Åsas. Jag jobbar frivilligt halvtid (vilket ingen människa verkar kunna förstå) och jag upplever mig inte alls som stressad. När dottern var späd vägrade jag "mammagrupper" och babyaktiviteter. De enda fasta tiderna vi hade var kontrollerna på BVC. Det var jätteskönt.
Men när jag berättade att jag vilade i stället för att diska så sa folk "åh, om jag ändå hade kunnat göra det, vad klok du är" som om jag hade uppfunnit glödlampan. Det är väl bara att lägga sig ner och låta tröttheten göra resten?

Igår pratades det om svenska folkets svagare köpkraft. Det utmålades som en katastrof. Folket har blivit fattigt och har inte råd med sina lån. Sen sade den ekonomiska experten att familjerna kanske måste göra avkall på annat för att ha råd att bo kvar, t.ex. kanske bara åka på en semesterresa i stället för två per år.
Jag höll på att sätta i halsen. Vad förväntar sig folk egentligen? Är det den nya definitionen av fattigdom? Att bara ha råd att åka till Grekland en gång? Mycket ska man höra.

Jag börjar förstå att folk stressar ihjäl sig om de ska ha råd med fin villa som dessutom ska renoveras till oigenkännlighet i enlighet med inredningsprogrammen på TV, och sedan åka till Kreta på sommaren och Thailand på vintern. Men kom inte och klaga i så fall, ni har banne mig valt det själva.

Kulturfyran: Hårdrock

Denna vecka är kulturfyran hårdrocksrelaterad.

1. Är du en hårdrocksfan?
Ja, bland annat gillar jag vissa typer av hårdrock. Maken lyssnar nästan enbart på denna typ av musik så jag utsätts för en hel del tvångslyssning.

2. Vad betyder Kiss för dig?
Personligen - inte särskilt mycket. För mig är Kiss smink, världens längsta tunga och "I was made for loving you".

3. Kiss spelar på Stadion. Kommer du att gå på någon slags konsert i sommar?
Tyvärr inte. Jag hade gärna farit och sett Iron Maiden på Ullevi men maken vill inte, tråkmånsen. Ja, och så kostar det ju pengar som jag inte har.

4. Vilken är den bästa konsert du varit på, eller som du minns mest eller som varit viktigast för dig?
Jag måste säga U2 på Ullevi 2005. Det var ta mig fan religiöst.

torsdag 29 maj 2008

Som Pavlovs hundar

Nu har det gjorts en amerikansk (vad annars) undersökning som visar att mer pengar visst gör en lyckligare. Även om man redan är rik.

Jag kan till viss del hålla med om att det är jobbigt och motigt att vara fattig, jag har själv varit det under längre perioder. Man oroar sig, man måste avstå, man vänder på slantarna. Det är inte direkt något som gör en lycklig.
Det kan mycket väl hända att vi upplever oss som lyckligare när vi är rika. Men vad beror det på?

Jag tror att det är för att vi är indoktrinerade till att tro att med pengar kommer lyckan. Att lycka är att kunna konsumera. Att lycka är ett vackert hus, en ny bil, trendiga plagg. Men vad är det egentligen? Är det lycka, eller är det bara som vi tror? När vi har det, känner vi då en känsla av lycka över att ha hög status, att andra i sin tur åtrår det vi har och ser upp till oss?
Jag tror att vi i det här fallet fungerar exakt som Pavlovs hundar som dreglade när de hörde en klocka, eftersom de kopplade klockan till mat. Vi har från späd ålder fostrats till att konsumera, till att tro att det ska göra oss lyckliga. Följdaktligen upplever vi oss som lyckliga när vi konsumerar.

Aftonbladets opinionsundersökning visar att 35,5 % tycker att kärlek gör dem lycklig, 23 % att pengar gör det. Endast 7,1 % svarar att det gör dem som mest lycklig att få barn. Eh?
Jag hoppas att det är en massa människor som ännu inte har några barn som har svarat, för annars är det ta mig fan skrämmande. Jag upplevde min dotters födelse som det största jag varit med om, något jag tror jag delar med de allra, allra flesta föräldrar. Hur kan man anse att pengar gör en lyckligare än att få ett barn? Ett barn!

Jag har min man och mitt barn. Jag är fattig på pengar men rik på kärlek.

Visst kan man köpa lycka för pengar

Fyra plus till SATC

Aftonbladet ger Sex and the City-filmen fyra plus. Den är "godis för ögonen" och det är "välskrivet och smart". Nu längtar jag om möjligt ännu mer efter att se den. Det kommer att kännas som att återse gamla väninnor, känns det som. Vad gör de nu för tiden?


James McAvoy som Bilbo?

Knappt hann det komma ut att Guillermo Del Toro och Peter Jackson har en favorit för rollen som Bilbo i filmen The Hobbit förrän ryktena om vem det kan vara poppar fram. I dag rapporterar showbiz spy att James McAvoy (Mr. Tumnus i Narnia) ska vara den store favoriten. Så långt så bra, jag tror han kan funka.

Men sedan säger de att han är favoriten framför Daniel Radcliffe och Jack Black. Och det är då jag inser att detta trots allt inte är något att ta på allvar. Att någon av dem skulle få rollen är så osannolikt att jag törs slå vad om hyfsat mycket pengar att det inte är sant.
Det är typiskt skvaller, journalisten slänger in ett namn från en annan känd fantasyfilm och ett namn som har jobbat med Peter Jackson tidigare.

Men artikeln fick mig faktiskt att få upp ögonen för James McAvoy. Han ser lite "hobbitig" ut.