Intermezzo

Jag håller på att fila på ett inlägg som ska sammanfatta mitt 00-tal, vi får se om jag hinner bli klar med det på den här sidan om nyår. Det blir inte i kväll i alla fall, jag ska strax gå och lägga mig i sängen och spendera lite tid i sällskap av Edward och Bella. Jag är inne på andra boken nu och det enda störningsmomentet är att det är för mycket Jacob Black och för lite Edward. Ge mig mer blek skönhet nu!

Har just läst första Twilight-boken och sett filmen...

Jag har bytt älsklingsvampyr. Bill har hamnat på andraplats. Om jag var tonnis idag skulle den här bilden ha hängt ovanför min säng och bli pussad på varje kväll. Äh, jag erkänner, jag fyller trettio om mindre än en månad och jag vill fortfarande ha den här bilden hängande ovanför min säng. Tror ni det är okej med maken? Jag kan hänga en av honom bredvid.

Ja! Det ringer! Jag väntar med att svara...

Om ni ringer mig på mobilen och jag inte svarar med det samma, så låt det gå ett par-tre signaler till. Det är bara jag som vill lyssna lite mer på min nya ringsignal:



Med tanke på texten tänkte jag först att den bara skulle användas när min käre make ringer, men jag kom fram till att den är allt för tuff för att inte användas i alla tillfällen.

Irritationsmoment nr: 798753490257230957

Jag trodde att jag hatade att gå på stan i juletid på grund av alla stressade människor. Jag måste revidera den uppfattningen; jag hatar att gå på stan i juletid på grund av alla människor som vistas där som inte alls är stressade, för de går så jävla sakta.

Det finns fan inget värre än att själv ha bråttom och hamna bakom ett gäng som går och flanerar i bredd i en galleria. Vem kommer på att göra sånt? Finns det verkligen folk som är riktigt riktiga i huvudet som tänker "ja, vi åker ner på stan tre dagar före julafton och går och fönstershoppar lite, tar in den sköna julstämningen"?

Min barndoms kärlek på bio i maj

Som jag berättat förut var min första kärlek den som uppenbarade sig för mig i mitt elvaåriga huvud när jag läste Robin Hood. Jag drömde redan i unga år om en skäggig, stark karl som skulle lyfta mig som en fjäder och kyssa mig andlös. Och rädda mig från prinsens knektar och jag skulle vara en fager mö och vi skulle leva lyckliga i Sherwoodskogen.
Jag fick en skäggig, stark hårdrockare som orkar lyfta mig även om jag inte är en nätt, fager mö och han kysser mig andlös.

Därmed inte sagt att jag helt släppt mina barndoms fantasier. När jag såg den här trailern måste jag erkänna att jag blev liiite till mig i trasorna. Russell Crowe liknar bilden i mitt huvud betydligt mer än Kevin Costner, han är skäggigare och råare. Jag kommer definitivt att bänka mig i biomörkret i maj.

Och så var vi tillbaka på ruta ett...

Dotterns dagmamma måste sluta på grund av att jobbet inte funkar för hennes familj. Jag har full förståelse för det, jag hade gjort samma sak om jag varit i den situationen själv. Det känns tråkigt, men jag accepterar det.

I morse berättade hon det för mig vid lämningen, och berättade också att en av de andra dagmammorna flaggat för att hon ville ha dottern i sin grupp. Dottern var där en dag förra veckan, och det gick alldeles utmärkt, hon bara vinkade och sprang in. Skulle den kvinnan bli dotterns nya dagmamma skulle det inte ens behövas någon inskolning, känns det som.

Senare på förmiddagen ringde rektorn. Han var underrättad om att vi visste vad som var på gång, och ville berätta lite om vad som nu kommer att hända. Dotterns nuvarande dagmamma kommer att sluta till månadsskiftet, alltså om två veckor. Från och med första januari kommer dottern att få vara hos den dagmamman som jag nämnt tidigare, hon som vill ha dottern i sin grupp. Men enligt rektorn ska dottern inte få vara där mer än januari ut, kanske en bit in på februari. Sedan ska en ny dagmamma anställas för att ersätta vår nuvarande. Henne ska dottern få börja hos när hon startar.

Någonstans här kände jag att jag började gå i baklås. Dottern har alltså först flyttat till ett helt nytt område och lämnat sitt gamla hem och sin älskade dagmamma Karin för att först gå på ett dagis där vi hade världens jobbigaste inskolning, sedan börjat hos en ny, okänd dagmamma där det visserligen funkat bra men där det också var en jobbig inskolning eftersom den drog ut på tiden på grund av sjukdom. Nu ska hon lämna även den dagmamman, börja hos en ny och vara där några veckor, för att sedan byta igen till en hon aldrig träffat förut.

Jag påpekade att den här dagmamman dottern ska vara hos i januari vill att dottern ska gå kvar där, och att jag tycker det skulle vara en bra idé för både dotterns och vår skull. Rektorn muttrade något om att det redan är många barn i grupperna och att hon just nu skolar in ett nytt barn. Jag bet mig i tungan för att inte säga att det är väl dagmamman själv som avgör hur många barn hon klarar av att ha.

Nej, rektorn tycker dottern ska flytta till den nya dagmamman tillsammans med de två ettåringarna som knappt kan gå som börjat hos hennes nuvarande dagmamma för någon vecka sedan, istället för att vara hos en dagmamma hon känner och är trygg med, tillsammans med barn hon känner som är i hennes egen ålder.

Efter att vi avslutat samtalet skrev jag ett mail till rektorn där jag förklarade exakt vad jag kände, att jag inte tror att det är bra för ett barn att byta barnomsorgsplats fyra gånger på ett halvår och att vi är oroliga för vad det här medför för henne. Han skrev tillbaka att han förstår vad jag menar men inte kan lova något.

Jag funderade länge över vari problemet ligger. Dagmamman vill ha dottern hos sig, vi vill att hon ska vara där, dottern är i princip färdiginskolad. Till slut kom jag på vad jag tror det bottnar i. Om de ska anställa en ny dagmamma måste de ha tillräckligt många barn att placera hos henne. Utan vår dotter finns det bara två barn för henne att ta. Men jag tycker inte man kan tänka så.

På deras hemsida står det att barnens trygghet kommer i första hand. I morgon ska jag ringa till placeringsassistenten och påminna om detta faktum, för den där rektorn verkar jag inte komma längre med.

Jag hatar det här. Just när vi trodde att vi fått ordning på barnomsorgen, en trygg plats för dottern att vara på tills hon börjar skolan, så händer det här. Jag får ont i magen och har bara lust att gråta.

Tisdagstema: Ur fokus

Veckans tisdagstema är "ur fokus".
Nedan ser ni i fokus värkstimulerande dropp. Den ofokuserade mannen är i själva verket djupt fokuserad på den födande blivande modern till hans barn. Ingen av dem fokuserade på fotografen, de hade viktigare saker att tänka på.

En upprörande petitess

Någon sorts lobbyverksamhet måste ha förekommit. Har ABF:s datorkurs för seniorer haft chokladröstning som första punkt på sina studiecirkelträffar? Fuskats måste det ha gjort i vilket fall. För inte faan är körsbärslikören den bästa biten i Alladinasken?

Körsbär i likör har bespottats och spottats ut i alla tider. Den har alltid blivit kvar sist. Ingen vill ha den. Dessutom har den förökat sig medelst celldelning. Förr låg det en äckelpäckelbit mitt i asken, men den är ersatt av någon sorts vit chokladpralin, flankerad av inte mindre än TVÅ körsbärslikörer. När jag tänker efter måste denna lobbyverksamhet alltså ha pågått under en längre tid. Det är en konspiration, ett körsbärsälskarnas illuminati som ligger bakom detta, jag känner det på mig.

Ägglikören är det första offret på körsbärsreligionens altare. Må så vara, den är inte särskilt god den heller. Men Gud nåde dem den dagen de ger sig på trillingnöten!

Organisation in absurdum?

Är man oerhört överdrivet organisatoriskt lagd eller bara förfärligt anal om man ens funderar på att skaffa en särskild pärm/mapp för att hålla ordning på sina listor som man gör för att hålla ordning på allt annat?

I'm freeeee!

Sista provet gjort idag. Det enda som återstår nu är att jag ska besöka sjukhuskyrkan för ett studiebesök i morgon och det känns relativt smärtfritt.

Det har blivit MVG på arbetsmiljö och säkerhet samt vård- och omsorgsarbete, så jag är mycket nöjd hittills med terminens utveckling, men jag känner ändå att det blev för mycket med tre kurser samtidigt. Nästa termin blir det två.
Jag roade mig faktiskt med att räkna ut min sammanlagda sysselsättning den här terminen om man räknar ihop jobb och skola. Resultatet: 240%. 260% efter att jag gått upp på heltid i slutet av november.

Inte så konstigt med andra ord att jag skulle vilja gå och bädda ner mig och inte stiga upp igen förrän dagen före julafton...

Nu ska jag fira att jag är pluggfri i över en månad tills vårterminen börjar (förutsatt att jag kommer in så klart) på min trettioårsdag 18/1. I stället för skolböcker ska jag ta med mig mina Vänner-boxar när jag jobbar natt, och så ska jag sitta och okynnessträcktitta jättemånga avsnitt på raken innan jag går och lägger mig, i stället för att sitta och göra anteckningar och mindmaps och försöka komma ihåg vad man ska tänka på när man vårdar folk med stroke. Det ska bli så härligt.

Planen för i morgon är alltså sjukhuskyrkan på NUS, följt av tripp på stan för inhandlande av julklappar, eventuellt lite julpynt för att ersätta det dottern haft sönder, julpysselsaker, galonbyxor, galonhandskar (varför kan vi aldrig få ordentlig vinter, varför??!!), tyg till julgardiner i köket samt någon sorts röd klänning som dottern kan ha på lucia på fredag när hon ska vara tomte samt på julafton. Maken har fått tillbaka på skatten så julen är räddad.

På fredag ska jag lämna dottern hos dagmamman klockan tio, åka hem, packa en väska, åka på luciafirande, direkt efteråt skippa fikat och ta med mig dottern på första bästa buss till stan, gå omkring en stund så dottern får lite luft och inte blir åksjuk, ta en ny buss till Marieberg, lämna dottern och väskan hos Josefine, ta första bästa buss ner till stan igen, jobba, åka till Marieberg, sova över där, sy gardiner, äta chokladmarängtårta och åka hem (med stopp i stan igen för dotterns välmåendes skull).

Sedan ska jag och dottern spendera resten av helgen ensamma eftersom maken har studioinspelning hela helgen.

Nästa vecka ska jag göra så lite som möjligt.