Jag fattar ingenting. Den här veckan har jag ätit jättenyttigt. Inte syndat alls. Jag har cyklat sammanlagt sex och en halv mil. Men när jag ställde mig på vågen i morse står jag still (till och med 200 gram plus) jämfört med förra fredagen.
Blä.
fredag 15 maj 2009
torsdag 14 maj 2009
Vardagslycka
Visst är det fantastiskt när man har ändrat något i hemmet och det blev så himla bra att man blir glad bara av att se på det? Jag är i den situationen. Maken har möblerat om i vardagsrummet och det blev superbra, och jag har flyttat om lite i köket så vi fick mer bänkyta.
Nu kan jag pendla mellan de två rummen, titta och känna mig nöjd hur länge som helst. Gud, vad vi är bra.
Nu kan jag pendla mellan de två rummen, titta och känna mig nöjd hur länge som helst. Gud, vad vi är bra.
onsdag 13 maj 2009
Jag - den karaktärfasta
Igår var jag stark. Jag tittade film på kvällskröken och bäst som jag låg där i soffan började jag känna mig lite småhungrig. I huvudet gick jag igenom innehållet i såväl kyl som skafferi. Godispåsen med resterna från i fredags tornade upp sig i mina tankar. Likaså paketet med chocolate chip cookies som maken köpte häromdagen.
Men jag tog en morot och en liten handfull osaltad nötblandning. Go me!
Men jag tog en morot och en liten handfull osaltad nötblandning. Go me!
Tack Bostaden i Umeå AB
Vårt kommunala bostadsföretag må vara en rikig utsugare som tar absurda hyror och har väldigt ojämn kvalitet på sina kvartersvärdar, men på senare tid har de gjort en del saker jag är nöjd med.
1. Öppnat bredbandsnätet. Nu har vi den eminenta bredbandsleverantören T3 (som avvisar IPRED och vägrar spara användaruppgifter av hänsyn till sina kunders integritet) och hundra megabyte lina.
2. Infört sortering av komposterbart material. Det är bra på alla möjliga sätt. Vi slipper ha matrester i "vanliga" soppåsen, bönderna får högklassig mull till sina åkrar.
3. Tagit med TV8 och Kanal9 i sitt standardkanalutbud. Det fick jag reda på idag, när jag hade tråkigt och hittade ett gammalt exemplar av den lilla foldern "kundnyttigt" som de skickar hem till sina hyresgäster med jämna mellanrum. Tydligen har kanalerna funnits där sedan första april.
Jag är överlycklig, detta betyder nämligen att jag kan återuppta min tradition att se Oscars-galan live nästa år, vilket jag inte kunnat på ett tag till min stora besvikelse. Tack, Bostaden.
1. Öppnat bredbandsnätet. Nu har vi den eminenta bredbandsleverantören T3 (som avvisar IPRED och vägrar spara användaruppgifter av hänsyn till sina kunders integritet) och hundra megabyte lina.
2. Infört sortering av komposterbart material. Det är bra på alla möjliga sätt. Vi slipper ha matrester i "vanliga" soppåsen, bönderna får högklassig mull till sina åkrar.
3. Tagit med TV8 och Kanal9 i sitt standardkanalutbud. Det fick jag reda på idag, när jag hade tråkigt och hittade ett gammalt exemplar av den lilla foldern "kundnyttigt" som de skickar hem till sina hyresgäster med jämna mellanrum. Tydligen har kanalerna funnits där sedan första april.
Jag är överlycklig, detta betyder nämligen att jag kan återuppta min tradition att se Oscars-galan live nästa år, vilket jag inte kunnat på ett tag till min stora besvikelse. Tack, Bostaden.
Jesper Juul är min husgud
Den senaste tiden har jag och maken stundvis slitit vårt hår i förtvivlan över att vi inte riktigt lyckats tackla dotterns trots.
Vi trodde från början att vi skulle komma undan med det säkra kortet; att stå fast vid vad man bestämt och inte ge efter för tjat/skrik/vansinnig unge på golvet i affären. Och visst, det hade säkert blivit etter värre om vi inte stått på oss och varit så envisa som vi varit. Men det har i ärlighetens namn inte gått så himla bra heller. Det känns som om varenda eviga dag är en rad bataljer.
Jag ska direkt erkänna att jag inte är så förtjust i "nanny-metoderna" på TV. Jag är av åsikten att det måste finnas ett sätt att förhålla sig till barn där man varken a) är en curlingförälder som fungerar som en dygnsöppen seveneleven för sitt barn eller b) behandlar sitt barn respektlöst i ord och handling.
Jag vill vara en förälder som tar sitt ansvar som förälder, men jag vill också behandla mitt barn med samma respekt och empati som jag behandlar min man, mina vänner, mina föräldrar och mina kollegor. Barn är små människor och har samma känslor som stora sådana, det är min devis.
Utifrån detta ställningstagande är det lätt för mig att utse den danska familjeterapeuten Jesper Juul till min ledstjärna i trotsmörkret. I kväll har jag läst om hans coachningar av familjer med problem på Vi föräldrars hemsida. Det var fantastisk läsning som levererade den ena aha-upplevelsen efter den andra.
Jag kunde inte låta bli att läsa valda stycken högt för käre maken. Han kämpade vid tillfället med någon synnerligen svår boss i nya Solid Snake för PS3, så frågan är exakt hur mycket han uppfattade, men han hummade instämmande i alla fall.
Jag känner mig stärkt. Tack, herr Juul.
Vi trodde från början att vi skulle komma undan med det säkra kortet; att stå fast vid vad man bestämt och inte ge efter för tjat/skrik/vansinnig unge på golvet i affären. Och visst, det hade säkert blivit etter värre om vi inte stått på oss och varit så envisa som vi varit. Men det har i ärlighetens namn inte gått så himla bra heller. Det känns som om varenda eviga dag är en rad bataljer.
Jag ska direkt erkänna att jag inte är så förtjust i "nanny-metoderna" på TV. Jag är av åsikten att det måste finnas ett sätt att förhålla sig till barn där man varken a) är en curlingförälder som fungerar som en dygnsöppen seveneleven för sitt barn eller b) behandlar sitt barn respektlöst i ord och handling.
Jag vill vara en förälder som tar sitt ansvar som förälder, men jag vill också behandla mitt barn med samma respekt och empati som jag behandlar min man, mina vänner, mina föräldrar och mina kollegor. Barn är små människor och har samma känslor som stora sådana, det är min devis.
Utifrån detta ställningstagande är det lätt för mig att utse den danska familjeterapeuten Jesper Juul till min ledstjärna i trotsmörkret. I kväll har jag läst om hans coachningar av familjer med problem på Vi föräldrars hemsida. Det var fantastisk läsning som levererade den ena aha-upplevelsen efter den andra.
Jag kunde inte låta bli att läsa valda stycken högt för käre maken. Han kämpade vid tillfället med någon synnerligen svår boss i nya Solid Snake för PS3, så frågan är exakt hur mycket han uppfattade, men han hummade instämmande i alla fall.
Jag känner mig stärkt. Tack, herr Juul.
fredag 8 maj 2009
Familjen Björnström goes Svensson
I kväll är vi så Svensson att det nästan är otäckt. Vi började med att fara till COOP forum och där inhandla tacos. Redan där scorade vi oerhörda svensson-poäng. Det kändes som om det var vi och hälften av alla Umeås barnfamiljer som trängdes runt tacohyllan och diskussionerna gick höga kring om vi skulle köpa Chunky salsa eller Rio grande medium hot sauce.
Under tiden jag och dottern väntade i kassan sprang maken över på bolaget och köpte den obligatoriska fredags-Carlsberg-Hofen som herr och fru Svensson... eh, Björnström ska inmundiga när dottern gått och lagt sig.
Sedan begav vi oss till Godishuset där andra hälften av Umeås barnfamiljer höll till. Efter inköp av stora mängder lösgodis (gottedag idag!) cyklade vi hem. Det var väl det enda icke-Svensson-aktiga, att vi cyklade och inte tryckte in oss själva och alla påsar i bilen. Lika bra det, jag hade inte velat vistas i bil på COOP forums parkering en sen fredagseftermiddag.
Nu har vi ätit våra tacos och nu stundar tittning av semifinalen i hockeyn. Sverige mot Kanada. Maken laddar genom att spela samma match på PS3 mot någon kanadick, och om det är något att gå efter så går det åt helvete, för maken förlorade just på straffar. Vi hoppas på ett bättre resultat i verkligheten.
Kunde vara vi.
Under tiden jag och dottern väntade i kassan sprang maken över på bolaget och köpte den obligatoriska fredags-Carlsberg-Hofen som herr och fru Svensson... eh, Björnström ska inmundiga när dottern gått och lagt sig.
Sedan begav vi oss till Godishuset där andra hälften av Umeås barnfamiljer höll till. Efter inköp av stora mängder lösgodis (gottedag idag!) cyklade vi hem. Det var väl det enda icke-Svensson-aktiga, att vi cyklade och inte tryckte in oss själva och alla påsar i bilen. Lika bra det, jag hade inte velat vistas i bil på COOP forums parkering en sen fredagseftermiddag.
Nu har vi ätit våra tacos och nu stundar tittning av semifinalen i hockeyn. Sverige mot Kanada. Maken laddar genom att spela samma match på PS3 mot någon kanadick, och om det är något att gå efter så går det åt helvete, för maken förlorade just på straffar. Vi hoppas på ett bättre resultat i verkligheten.
Kunde vara vi.
Plugg, plugg och åter plugg (och lite reflektioner över hälsan)
Har just skickat in sista inlämningsuppgiften. Skönt att ha dem ur världen, den sista var dessutom en vecka försenad på grund av sjukdom och deklarationer som råkade komma emellan. Nu är det bara att ta nya tag och börja råplugga till slutprovet om en och en halv vecka.
I förrgår satt jag och läste om buksjukdomar. Då stötte jag på begreppet fistlar. Det verkar vara en hemskt obehaglig åkomma som jag hoppas att jag aldrig behöver få.
En viktig lärdom jag fått av den här kursen är att min syn på sjukdom har förändrats. Jag har säkerligen varit ganska naiv och har många gånger tänkt att "nu för tiden kan de ju bota det mesta så även om man skulle få cancer eller behöva en ny njure eller så så går det nog ganska bra, jag menar dagens sjukvård... osv". Nu har jag förstått hur mycket komplikationer och hemskheter allvarliga sjukdomar för med sig även om dagens sjukvård kan förhindra att man dör av dem.
Ta bara medicinerna. Det finns mediciner mot snart sagt allt och många fungerar utmärkt mot själva sjukdomen, men de för med sig biverkningar som i sig kan upplevas som en sjukdom. Det är ingen dans på rosor att leva med ett transplanterat organ, gå på cellgifter eller dialys, eller att leva med HIV eller hepatit, även om sjukvården kan rädda ens liv. Det påverkar hela ens liv ändå.
Jag hoppas jag och alla mina nära och kära får hålla sig friska, allra helst tills vi dör.
I förrgår satt jag och läste om buksjukdomar. Då stötte jag på begreppet fistlar. Det verkar vara en hemskt obehaglig åkomma som jag hoppas att jag aldrig behöver få.
En viktig lärdom jag fått av den här kursen är att min syn på sjukdom har förändrats. Jag har säkerligen varit ganska naiv och har många gånger tänkt att "nu för tiden kan de ju bota det mesta så även om man skulle få cancer eller behöva en ny njure eller så så går det nog ganska bra, jag menar dagens sjukvård... osv". Nu har jag förstått hur mycket komplikationer och hemskheter allvarliga sjukdomar för med sig även om dagens sjukvård kan förhindra att man dör av dem.
Ta bara medicinerna. Det finns mediciner mot snart sagt allt och många fungerar utmärkt mot själva sjukdomen, men de för med sig biverkningar som i sig kan upplevas som en sjukdom. Det är ingen dans på rosor att leva med ett transplanterat organ, gå på cellgifter eller dialys, eller att leva med HIV eller hepatit, även om sjukvården kan rädda ens liv. Det påverkar hela ens liv ändå.
Jag hoppas jag och alla mina nära och kära får hålla sig friska, allra helst tills vi dör.
onsdag 6 maj 2009
Vilken cirkus!
Idag är en allt annat än bra dag, så här långt.
Vår kära dotter sover fortfarande i vår säng efter alla magsjukor eftersom vi inte hunnit rengöra hennes kräkbefläckade madrass. Detta visade sig ödesdigert.
Jag väcktes klockan halv fem i morse av att dottern riktade en välriktad spark mot min kind. Sen boxade hon mig medan jag försökte vakna och förstå vad som hände. När jag väl kommit till sans fick jag ett utbrott som hette duga och försökte i stigande decibel tala om för dottern att det är väldigt fel att slå och sparka, att jag absolut inte vill att hon ska hålla på med dylika aktiviteter och fram för allt inte klockan halv fem på morgonen.
Dotterns reaktion blev glada skratt, hon hade ju lyckats väl i sitt syfte att väcka sin mor.
Jag fräste till slut att "då går jag någon annanstans och sover" varpå jag klampade ner och lade mig i soffan. Kort därpå måste hon ha utsatt sin far för samma behandling, för jag hörde hans missnöjda morrande, och till slut kom de båda ner för trappan, dottern glad och nöjd, fadern betydligt mindre glad och nöjd.
Vi slog på en film och inom en halv timme sov hela familjen utspridda i sofforna. Klockan tio vaknade vi och var helt ur rytm. Särskilt kära dotra. Hon var missnöjd med allt utom sin leverpastejsmörgås. I övrigt totalsågade hon alla mina och makens insatser. Lunchen var fel, tröjan var fel, vantarna likaså. Allt var fel.
Till slut lyckades vi efter påklädning i stil med brottningsmatch få ner henne i cykelkärran, och maken for iväg med henne till dagmamman. Väl där var hon så klart ett helt annat (välartat) barn. Typiskt.
Det känns nästan lite skönt att jag ska jobba kväll i kväll.
Vår kära dotter sover fortfarande i vår säng efter alla magsjukor eftersom vi inte hunnit rengöra hennes kräkbefläckade madrass. Detta visade sig ödesdigert.
Jag väcktes klockan halv fem i morse av att dottern riktade en välriktad spark mot min kind. Sen boxade hon mig medan jag försökte vakna och förstå vad som hände. När jag väl kommit till sans fick jag ett utbrott som hette duga och försökte i stigande decibel tala om för dottern att det är väldigt fel att slå och sparka, att jag absolut inte vill att hon ska hålla på med dylika aktiviteter och fram för allt inte klockan halv fem på morgonen.
Dotterns reaktion blev glada skratt, hon hade ju lyckats väl i sitt syfte att väcka sin mor.
Jag fräste till slut att "då går jag någon annanstans och sover" varpå jag klampade ner och lade mig i soffan. Kort därpå måste hon ha utsatt sin far för samma behandling, för jag hörde hans missnöjda morrande, och till slut kom de båda ner för trappan, dottern glad och nöjd, fadern betydligt mindre glad och nöjd.
Vi slog på en film och inom en halv timme sov hela familjen utspridda i sofforna. Klockan tio vaknade vi och var helt ur rytm. Särskilt kära dotra. Hon var missnöjd med allt utom sin leverpastejsmörgås. I övrigt totalsågade hon alla mina och makens insatser. Lunchen var fel, tröjan var fel, vantarna likaså. Allt var fel.
Till slut lyckades vi efter påklädning i stil med brottningsmatch få ner henne i cykelkärran, och maken for iväg med henne till dagmamman. Väl där var hon så klart ett helt annat (välartat) barn. Typiskt.
Det känns nästan lite skönt att jag ska jobba kväll i kväll.
måndag 4 maj 2009
Färdigdeklarerat!
Vi sköt det framför oss. Vi gruvade oss. I sista minuten tog vi tag i saken, jag och maken. Jag talar förstås om deklarationen, med tillhörande bilaga för näringsverksamhet och moms (när ska enskilda företagare få en förenklad version?).
Dottern lämnades till dagmamman. Maken bryggde en stor kanna kaffe. Blanketter var utskrivna, de flesta i flera exemplar eftersom vi kallt räknade med att göra fel flera gånger. De lades ut i högar på golvet.
Vi började räkna och stämma av. Det gick bra. Vi skrev in alla nuffror i rutorna på blanketterna. Bortsett från ett par mindre bryderier och ett enda samtal till skattemyndigheten gick det också alldeles utmärkt. Vi fyllde i allt på skatteverkets hemsida. Gröna bockar överallt. Det fungerade! En snabb koll på klockan visade att det tagit tre och en halv timme i anspråk.
Lite bättre jobbat än förra året.
Inte lika svårt den här gången.
Dottern lämnades till dagmamman. Maken bryggde en stor kanna kaffe. Blanketter var utskrivna, de flesta i flera exemplar eftersom vi kallt räknade med att göra fel flera gånger. De lades ut i högar på golvet.
Vi började räkna och stämma av. Det gick bra. Vi skrev in alla nuffror i rutorna på blanketterna. Bortsett från ett par mindre bryderier och ett enda samtal till skattemyndigheten gick det också alldeles utmärkt. Vi fyllde i allt på skatteverkets hemsida. Gröna bockar överallt. Det fungerade! En snabb koll på klockan visade att det tagit tre och en halv timme i anspråk.
Lite bättre jobbat än förra året.
Inte lika svårt den här gången.
fredag 1 maj 2009
Influensa mig hit och influensa mig dit
Ingen som inte är bosatt under en sten eller inne i en mycket liten garderob (fast till och med då har man väl tillgång till mobilt internet nu för tiden) har väl missat att vi har en influensapandemi in the making. Nya fall utreds och det verkar troligt att den här sjukdomen kommer att spridas över hela världen fortare än man kan säga semesterresa.
Enligt smittskyddsinstitutet är det här en helt ny typ av influensa och därmed är så gott som ingen immun mot den. Massor av människor kommer att bli sjuka. Det är så klart ett problem. Det kommer att orsaka trubbel på arbetsplatser att många är sjuka samtidigt. Tur att influensan sammanfaller med finanskrisen så det finns massor av arbetslösa potentiella vikarier - skynda att skola in folk, är mitt förslag.
Men det övergår mitt förstånd att vanligt folk får panik över den här sjukdomen. Det är en helt vanlig influensa, vad gäller symptom. De allra flesta som får influensa upplever det som en jobbig förkylning med feber och eventuellt diarré. Ingenting en frisk människa inte klarar av. Jag har haft influensa ett par gånger i mitt liv och jag mår alldeles utmärkt. Inga men.
De som är extra känsliga (gamla och sjuka) kan få något av de läkemedel som faktiskt visat sig verksamma mot influensan i förebyggande syfte. Nu gäller det bara att staten ser till att detta fungerar.
Jag tycker det är synd att sånt här alltid ska blåsas upp och ur proportion. Besvärligt för samhället ett tag, javisst. Fara för massdöd? Nej.
Läste för övrigt att svininfluensan bytt namn till den nya influensan. Vilket oerhört kreativt namn. Den fick visst inte heta mexikoinfluensan, för då kände sig mexikanerna utpekade. Löjligt.
För den som vill ha lite saklig information rekommenderar jag denna sida.
Enligt smittskyddsinstitutet är det här en helt ny typ av influensa och därmed är så gott som ingen immun mot den. Massor av människor kommer att bli sjuka. Det är så klart ett problem. Det kommer att orsaka trubbel på arbetsplatser att många är sjuka samtidigt. Tur att influensan sammanfaller med finanskrisen så det finns massor av arbetslösa potentiella vikarier - skynda att skola in folk, är mitt förslag.
Men det övergår mitt förstånd att vanligt folk får panik över den här sjukdomen. Det är en helt vanlig influensa, vad gäller symptom. De allra flesta som får influensa upplever det som en jobbig förkylning med feber och eventuellt diarré. Ingenting en frisk människa inte klarar av. Jag har haft influensa ett par gånger i mitt liv och jag mår alldeles utmärkt. Inga men.
De som är extra känsliga (gamla och sjuka) kan få något av de läkemedel som faktiskt visat sig verksamma mot influensan i förebyggande syfte. Nu gäller det bara att staten ser till att detta fungerar.
Jag tycker det är synd att sånt här alltid ska blåsas upp och ur proportion. Besvärligt för samhället ett tag, javisst. Fara för massdöd? Nej.
Läste för övrigt att svininfluensan bytt namn till den nya influensan. Vilket oerhört kreativt namn. Den fick visst inte heta mexikoinfluensan, för då kände sig mexikanerna utpekade. Löjligt.
För den som vill ha lite saklig information rekommenderar jag denna sida.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)