Här hemma tränas det för fulla muggar. J har inte lärt sig att rulla runt ännu, och hon gillar inte att träna heller, men vi lägger henne på mage korta stunder i alla fall och låter henne försöka. Hon ser mest ut som en skalbagge på rygg (fast på mage då) och hon börjar gallskrika efter max en minut.
Storbarnet är tvärtemot lillasyster oerhört aktiv. Hon springer, hoppar, härmar mina armhävningar och dansar ballett i vardagsrummet efter bilderna i en bok från biblioteket.
Min egen träning har trappats upp några snäpp nu. Jag kör fortfarande min bålstabilitetsträning, men bara en eller ett par gånger i veckan. Utöver det kör jag nu två rena styrkepass på vardagsrumsgolvet. Senaste tiden har de bestått av s.k. tabataintervaller, dvs man jobbar i tjugo sekunder och vilar i tio, detta upprepas åtta gånger. Jag säger er att armarna är som spagetti efter en sån omgång med dips mot soffans armstöd...
Löpningen har äntligen lossnat ordentligt. Jag började lite smått, mycket försiktigt efter tremånaderskontrollen att jogga. Nu har jag faktiskt sprungit en mil inte bara en utan två gånger och hunnit med mitt första intervallpass. Tekniken och styrkan börjar sitta, nu kan jag ta i när jag springer och det är verkligen skönt. Det finns inget bättre än att komma hem efter ett löppass helt uppe i det blå av endorfiner.
Promenerar gör jag fortfarande, men inte varje dag, det blir mest de dagarna jag ska hämta storbarnet från dagmamman.
Allt detta tillsammans med kosten som jag fortfarande håller nyttig har gett resultat: tjugo kilo har jag gått ner sedan toppnoteringen innan förlossningen. Nu är det tolv kvar till normalvikt.
