Jag fastnade hjälplöst på "Day 08 - a moment". Jag kan inte komma på ett "moment". Så gott som alla andra bloggar jag har läst som har skrivit dessa trettio inlägg har skrivit om när deras barn föddes. Och för mig som har fött barn är detta så klart det största ögonblicket för mig också. Men jag har redan skrivit om det i min krönika om 00-talet och jag tycker inte om att upprepa mig medvetet.
Nej, det där med att komma på ett moment blev svårt, så jag tog till reservlistan där dag åtta i stället uppmanar till att skriva om sina favoritsaker. Inte det djupaste ämnet precis, men lättare. Och jag tror faktiskt att några personliga saker säger en del om vem man är som människa. Återstår då att se vilken bild ni får av mig utifrån dessa föremål som är kära för mig (utan inbördes rangordning):
- Alla mina fotografier, såväl digitala som papperskopior. Oavsett om fotografen är jag själv, min man eller min far. Oavsett motiv. Mina bilder är mina nycklar till mina minnen och jag är övertygad om att jag inte ens skulle minnas exakt hur min dotter såg ut som bebis om jag inte hade foton.
- Mina släktforskningsdata. För en människa som saknar släktgård och geografiskt djupa rötter som jag har det av någon anledning blivit spännande att gräva i släkten. Jag har upptäckt många gamla anor och har hållit på i flera år. Vissa uppgifter är oersättliga, muntligt berättade och nedskrivna enbart i min dator. Andra går att hitta åter men det skulle antagligen ta åratal. Tanken på att börja om ger mig rysningar.
- Sodastreamern. Tänk att lite bubblor gör sådan skillnad.
- Köksbordet, stolarna och kökslampan jag ärvt efter farmor och farfar.
- Mitt armbandsur från Skagen Denmark. Jag har aldrig sett en snyggare klocka.
- Gungstolen från Liviöjärvi som är lika gammal som jag.
- Lord of the rings-trilogin i extended edition med tokmycket extramaterial.
- En hel del av mina böcker, orkar inte räkna upp alla.
- Min iphone.
Visar inlägg med etikett bloggutmaningar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bloggutmaningar. Visa alla inlägg
lördag 25 december 2010
lördag 11 december 2010
Day 07 - Your best friend
Min bästa vän heter Josefine. Om henne har jag skrivit förut, så jag ser ett nytt inlägg som ganska överflödigt. Läs det här i stället.
torsdag 9 december 2010
Day 05 – Your definition of love
Hemma på toaletten i Tärendö hängde en spegel med snobbentryck. Två av karaktärerna stod bredvid varandra med händerna i den enes ficka och texten ovanför sade "Love is sharing a pocket in a cold evening". Ungefär så tycker jag också. Kärlek är de där små sakerna man gör tillsammans som vittnar om omtanke om den andre, de där handlingarna som vittnar om samhörighet och respekt och ömhet.
För att låna snobbens sätt att förklara kommer här några av mina egna "kärlek är - ".
Kärlek är -
- att vilja leva hela sitt liv med den andre. Jag tror stenhårt på att om man inte kan se sig bli gammal med den andre är det inte äkta kärlek. Om det sedan blir så är en annan femma, men känslan måste finnas där från början.
- att vilja göra den andre lite lyckligare. Varje dag. Genom att röra vid varandra, säga något snällt eller uppskattande, hälla ketschupen i hjärtform på makaronerna. Vill man inte göra sånt här överhuvudtaget (och inte bara har glömt det mellan dagishämtningarna, mellanmålen, jobbet och tvätten, vilket faktiskt är lättare hänt än man vill tro) är det fara å färde för kärleken. Det ska inte ta emot att vara snäll mot den man älskar.
- att låta den andre pröva sina vingar. Stötta och uppmuntra utveckling. Äkta kärlek låser inte, äkta kärlek lyfter och stöttar. Givetvis ska det här vara ömsesidigt, det är inte kärlek att hålla tillbaka den andre för att flyga själv. Jag tror att ett bra förhållande är som ett framgångsrikt team.
- när den andre gör en varm och go inuti. Inte som under förälskelsen när man får fjärilar och hjärtstopp vid ögonkontakt, utan när det känns lite bättre när den andre kommer hem efter en helg borta. När man gillar det man ser i andra änden av dubbelsängen när man vaknar. När man ligger sked i soffan och tittar på TV och det känns som om man inte vill vara någon annanstans just då. När man blir glad när man möts på stan och står och tittar när han kommer gående och tänker "fan, vad han är snygg ändå".
För att låna snobbens sätt att förklara kommer här några av mina egna "kärlek är - ".
Kärlek är -
- att vilja leva hela sitt liv med den andre. Jag tror stenhårt på att om man inte kan se sig bli gammal med den andre är det inte äkta kärlek. Om det sedan blir så är en annan femma, men känslan måste finnas där från början.
- att vilja göra den andre lite lyckligare. Varje dag. Genom att röra vid varandra, säga något snällt eller uppskattande, hälla ketschupen i hjärtform på makaronerna. Vill man inte göra sånt här överhuvudtaget (och inte bara har glömt det mellan dagishämtningarna, mellanmålen, jobbet och tvätten, vilket faktiskt är lättare hänt än man vill tro) är det fara å färde för kärleken. Det ska inte ta emot att vara snäll mot den man älskar.
- att låta den andre pröva sina vingar. Stötta och uppmuntra utveckling. Äkta kärlek låser inte, äkta kärlek lyfter och stöttar. Givetvis ska det här vara ömsesidigt, det är inte kärlek att hålla tillbaka den andre för att flyga själv. Jag tror att ett bra förhållande är som ett framgångsrikt team.
- när den andre gör en varm och go inuti. Inte som under förälskelsen när man får fjärilar och hjärtstopp vid ögonkontakt, utan när det känns lite bättre när den andre kommer hem efter en helg borta. När man gillar det man ser i andra änden av dubbelsängen när man vaknar. När man ligger sked i soffan och tittar på TV och det känns som om man inte vill vara någon annanstans just då. När man blir glad när man möts på stan och står och tittar när han kommer gående och tänker "fan, vad han är snygg ändå".
onsdag 8 december 2010
Day 04 – What you ate today
Vilket fruktansvärt tråkigt ämne. Och dumt att det kom just idag, när min kost inte alls har sett ut som den borde. För det första blev allt förskjutet eftersom jag hade sovmorgon. Frukosten blev lunch och lunchen middag.
Frukost (eg. lunch, klockan elva) - kaffe, gröt med kanel och mjölk, halv grapefrukt. Skulle ha ätit ett kokt ägg också, men vi hade inga, så det blev lite random grejer innehållande protein jag hittade i kylen. Närmare bestämt fetaost och rökt skinka. Det passade inte ihop, kan jag meddela.
Middag (eller vad säger man när man äter lunch klockan tre på eftermiddagen?) - varmkorv. Makens val. Egentligen hör varmkorv med alla snabba kolhydrater till sånt som jag undviker, men jag kände mig inte stark i karaktären. Och det var faktiskt riktigt gott, ibland är Bullens pilsnerkorv bara rätt. Efteråt gjorde jag dottern till viljes och smakade en lussekatt och en liten pepparkaka som hon bakat hos dagmamman. Man vill ju inte vara oartig.
Senare middag - sill, rödkål, lite veckosallad. Och sen sista biten fläskpannkaka från igår. Som jag hade lovat mig själv att stå emot.
Kort sagt: Alla fel. Ny dag i morgon. Då blir det kyckling och ratatouille och hel dinkel till lunch, och ägg till frukost. Back to normal.
Frukost (eg. lunch, klockan elva) - kaffe, gröt med kanel och mjölk, halv grapefrukt. Skulle ha ätit ett kokt ägg också, men vi hade inga, så det blev lite random grejer innehållande protein jag hittade i kylen. Närmare bestämt fetaost och rökt skinka. Det passade inte ihop, kan jag meddela.
Middag (eller vad säger man när man äter lunch klockan tre på eftermiddagen?) - varmkorv. Makens val. Egentligen hör varmkorv med alla snabba kolhydrater till sånt som jag undviker, men jag kände mig inte stark i karaktären. Och det var faktiskt riktigt gott, ibland är Bullens pilsnerkorv bara rätt. Efteråt gjorde jag dottern till viljes och smakade en lussekatt och en liten pepparkaka som hon bakat hos dagmamman. Man vill ju inte vara oartig.
Senare middag - sill, rödkål, lite veckosallad. Och sen sista biten fläskpannkaka från igår. Som jag hade lovat mig själv att stå emot.
Kort sagt: Alla fel. Ny dag i morgon. Då blir det kyckling och ratatouille och hel dinkel till lunch, och ägg till frukost. Back to normal.
tisdag 7 december 2010
Day 03 – Your parents
Mina föräldrar träffades när de var femton, i herrens år 1968. Medan studenterna i Paris kastade gatsten och amerikanerna protesterade mot kriget i Vietnam började min mamma och pappa danska folkdans ihop och var kära som bara tonåringar kan vara. Det höll i ett år, sedan tog det slut.
Om det sedan inte varit för min ömma moders kvinnliga intuition hade ni inte läst det här blogginlägget, för då hade jag inte funnits. Det dröjde nämligen ett antal år, och så en dag var det någon form för folkdansfest i mina föräldrars hemtrakter utanför Köpenhamn. Min mamma bara visste att min pappa skulle vara där. Hon åkte dit och med sig hade hon en dejt som hoppades på att få med henne hem. Min pappa var där, och kvällen slutade med att både han och dejten följde min mamma hemåt. Min mamma gick i mitten, och under färden smög hon ner sin hand i min pappas ficka. När dejten ville gå åt ett håll sade min mamma tack, men nej tack och så följde hon med min pappa i stället.
Min pappa läste till tandläkare, min mamma till förskollärare. De gifte sig borgerligt i Köpenhamns rådhus 1976 och är fortfarande gifta, 34 år and counting. Min pappa hade på grund av sin utbildning fått uppskov med lumpen, men när han var klar ryckte han in i marinen. Han hade dock turen att få höfeber och missa grundutbildningen, och om jag har förstått saken rätt satt han resten av tiden och lagade tänder på högre befäl. Mina föräldrar bodde under den här tiden i en etta på tjugofyra kvadrat med pentry i Fredrikshamn, ovanpå en bagare som bakade så gott bröd att min far spenderade mer än tio år med att försöka plagiera receptet.
Under sin utbildning hade min pappa varit på en så kallad "värvningsresa", en form för rekrytering som Norrbottens läns landsting pysslade med på den tiden. De samlade ihop ett gäng danska tandläkare och tog med dem upp till Norrbotten, bussade runt dem och visade upp sina tandkliniker med tillhörande vakanta tjänster och bjöd dem däremellan på god mat och trevlig samvaro. Min pappa blev förälskad redan när han stack ut huvudet genom tågfönstret i Älvsbyn och kände den friska höstluften i näsan.
Mina föräldrar blev särskilt förtjusta i tjänsten (och tjänstebostaden med öppen spis) i Övertorneå, men när det blev min pappas tur att välja var den tjänsten redan tingad, så det blev Tärendö i stället. Och så hamnade de där, i tandläkarvillan i min hemby. Villan var i deras ögon ett palats som de inte förstod hur de skulle kunna fylla (de kom ju från tjugofyrakvadrataren) men det löste sig också med tiden. När de tjugotre år senare flyttade därifrån var huset proppat från potatiskällare till vind.
De fyllde sin tid i Tärendö med ett engagemang som inte gick av för hackor. Tillsammans har de nog varit med i alla föreningar som fanns inom räckhåll. Min mamma satt i många år i kommunfullmäktige för Centern, hon var med i Naturskyddsföreningen, i HARO, hon har varit Mulleledare och ordnat amatörteater för barn. Min pappa var ett tag ordförande i Hembygdsföreningen och båda var med i både IFK Tärendö (motionssektionen) och i fotoklubben. Min mamma engagerade sig i hem och skola, min pappa satt i sekretariatet och tog tid på skidtävlingarna. De lärde känna varenda människa i byn och skaffade sig vänner för livet.
Jag växte upp med en far som älskar tåg. Alltid skulle vi åka tåg när vi skulle åka någonstans. Visserligen hatar min mamma att flyga, och ingen som är vid sina sunda vätskor gillar väl bussar, men jag vet att orsaken till de långa tågresorna är min pappas passion för dessa transportmedel. Han bygger modelljärnvägar, samlar på tågtidtabeller och fotograferar tåg. Ett flertal av hans vänner har han träffat via detta intresse. De pratar tåg när de träffas. Det är sant.
Jag hade också ynnesten att växa upp med en far som bakar. Oftast bröd eller frallor, någon enstaka gång kakor. I vårt hem fanns det alltid nybakt bröd. Oh, dessa söndagmorgnar när jag vaknade och kände doften från köket! Hela familjen bänkade sig framför Sköna Söndag med Jesper Aspegren och åt nybakt bröd med smält smör och marmelad. Min pappa var faktiskt så förtjust i att baka att han satte en deg innan han packade upp när vi kom hem från semester. Han hade bakabstinens.
Dessutom är min pappa väldigt duktig på att laga mat och gör en enastående risotto alla Milanese.
Min fars tredje stora intresse är fotografi. Han har alltid haft en systemkamera och alltid fotat allt. Han brukar säga att först fotade han tåg, sedan fotade han min mamma, en kort period fotade han vår hund och så kom jag och blev det stående motivet. Nu fotar han tåg igen, tror jag.
När jag var liten brukade han framkalla sina svartvita foton hemma i badrummet, och jag fick vara med. Jag minns hur spännande det var att se motivet framträda på pappret, hur kemikalierna luktade och hur mysigt det var med mörkrumslampan som lyste rött.
Min pappa är lika envis som jag, och vi delar ett häftigt humör. Vi har inte alltid dragit jämnt, särskilt inte när jag var i tonåren, men åren har gjort att vi utvecklat en förståelse för varandra och dessutom känner en samhörighet baserad på våra likheter i stället för att låta dem komma emellan oss. Idag njuter vi av att sitta och filosofera och diskutera historia med varann.
Min mamma är en otroligt snäll och godhjärtad kvinna. Hon vill alla väl. När jag var liten var hon hemma med mig, ända tills jag var tio år och hon började läsa på komvux. På kvällarna gick hon kurser, i vävning, träslöjd, sömnad (hur hon nu fick tid med det mellan alla föreningsmöten är en gåta). Hon delar min egenskap att börja på ett projekt med liv och lust och sedan tappa geisten, hennes skåp och lådor är också fulla av halvfärdiga tennbroderier, klippta men ej hopsydda lapptäckstyger och dylikt.
Jag har en riktig hönsmamma som ofta oroar sig alldeles för lätt och för mycket. Hon månar om sin familj som en lejoninna. Hon bakar väldigt goda kakor och är bra på pyssel efter alla sina år som dagisfröken. Hon är en fantastisk pedagog med ett enormt tålamod. Jag kan inte minnas mer än ett, möjligen två tillfällen då hon blivit så arg att hon tappat fattningen. Hon släpade med mig på långa promenader och på vintern tog vi på oss skidorna, åkte ner på älven och pimplade, det var alltid bara hon som fick napp. Det var dessutom bara hon som skruvade i bilen, hon gick en halv bilmekanikerutbildning en gång.
Min mor är en känslig själ, när hon var ung skrev hon dikter men ingen finns kvar idag. Det är från henne jag har min reflekterande sida, min förmåga att kritiskt granska mig själv på gott och ont. Men min mamma är också modig, hon vågar gå in i konflikter och stå för sin åsikt om det rör en fråga hon brinner för. Mitt tyckande, det kommer definitivt från henne.
Idag är jag själv förälder och kan förstå vissa av konstigheterna mina föräldrar hade för sig. Jag har fått lite sund distans och kan därmed närma mig dem igen. Vi tycker inte lika om allt, vi uppskattar inte alltid samma saker, vi har inte riktigt samma humor (de gillar Keeping up appearances, jag gillar the Office), men de är mina föräldrar. De är väldigt fina, jag älskar dem och jag önskar att vi sågs oftare.
Om det sedan inte varit för min ömma moders kvinnliga intuition hade ni inte läst det här blogginlägget, för då hade jag inte funnits. Det dröjde nämligen ett antal år, och så en dag var det någon form för folkdansfest i mina föräldrars hemtrakter utanför Köpenhamn. Min mamma bara visste att min pappa skulle vara där. Hon åkte dit och med sig hade hon en dejt som hoppades på att få med henne hem. Min pappa var där, och kvällen slutade med att både han och dejten följde min mamma hemåt. Min mamma gick i mitten, och under färden smög hon ner sin hand i min pappas ficka. När dejten ville gå åt ett håll sade min mamma tack, men nej tack och så följde hon med min pappa i stället.
Min pappa läste till tandläkare, min mamma till förskollärare. De gifte sig borgerligt i Köpenhamns rådhus 1976 och är fortfarande gifta, 34 år and counting. Min pappa hade på grund av sin utbildning fått uppskov med lumpen, men när han var klar ryckte han in i marinen. Han hade dock turen att få höfeber och missa grundutbildningen, och om jag har förstått saken rätt satt han resten av tiden och lagade tänder på högre befäl. Mina föräldrar bodde under den här tiden i en etta på tjugofyra kvadrat med pentry i Fredrikshamn, ovanpå en bagare som bakade så gott bröd att min far spenderade mer än tio år med att försöka plagiera receptet.
Under sin utbildning hade min pappa varit på en så kallad "värvningsresa", en form för rekrytering som Norrbottens läns landsting pysslade med på den tiden. De samlade ihop ett gäng danska tandläkare och tog med dem upp till Norrbotten, bussade runt dem och visade upp sina tandkliniker med tillhörande vakanta tjänster och bjöd dem däremellan på god mat och trevlig samvaro. Min pappa blev förälskad redan när han stack ut huvudet genom tågfönstret i Älvsbyn och kände den friska höstluften i näsan.
Mina föräldrar blev särskilt förtjusta i tjänsten (och tjänstebostaden med öppen spis) i Övertorneå, men när det blev min pappas tur att välja var den tjänsten redan tingad, så det blev Tärendö i stället. Och så hamnade de där, i tandläkarvillan i min hemby. Villan var i deras ögon ett palats som de inte förstod hur de skulle kunna fylla (de kom ju från tjugofyrakvadrataren) men det löste sig också med tiden. När de tjugotre år senare flyttade därifrån var huset proppat från potatiskällare till vind.
De fyllde sin tid i Tärendö med ett engagemang som inte gick av för hackor. Tillsammans har de nog varit med i alla föreningar som fanns inom räckhåll. Min mamma satt i många år i kommunfullmäktige för Centern, hon var med i Naturskyddsföreningen, i HARO, hon har varit Mulleledare och ordnat amatörteater för barn. Min pappa var ett tag ordförande i Hembygdsföreningen och båda var med i både IFK Tärendö (motionssektionen) och i fotoklubben. Min mamma engagerade sig i hem och skola, min pappa satt i sekretariatet och tog tid på skidtävlingarna. De lärde känna varenda människa i byn och skaffade sig vänner för livet.
Jag växte upp med en far som älskar tåg. Alltid skulle vi åka tåg när vi skulle åka någonstans. Visserligen hatar min mamma att flyga, och ingen som är vid sina sunda vätskor gillar väl bussar, men jag vet att orsaken till de långa tågresorna är min pappas passion för dessa transportmedel. Han bygger modelljärnvägar, samlar på tågtidtabeller och fotograferar tåg. Ett flertal av hans vänner har han träffat via detta intresse. De pratar tåg när de träffas. Det är sant.
Jag hade också ynnesten att växa upp med en far som bakar. Oftast bröd eller frallor, någon enstaka gång kakor. I vårt hem fanns det alltid nybakt bröd. Oh, dessa söndagmorgnar när jag vaknade och kände doften från köket! Hela familjen bänkade sig framför Sköna Söndag med Jesper Aspegren och åt nybakt bröd med smält smör och marmelad. Min pappa var faktiskt så förtjust i att baka att han satte en deg innan han packade upp när vi kom hem från semester. Han hade bakabstinens.
Dessutom är min pappa väldigt duktig på att laga mat och gör en enastående risotto alla Milanese.
Min fars tredje stora intresse är fotografi. Han har alltid haft en systemkamera och alltid fotat allt. Han brukar säga att först fotade han tåg, sedan fotade han min mamma, en kort period fotade han vår hund och så kom jag och blev det stående motivet. Nu fotar han tåg igen, tror jag.
När jag var liten brukade han framkalla sina svartvita foton hemma i badrummet, och jag fick vara med. Jag minns hur spännande det var att se motivet framträda på pappret, hur kemikalierna luktade och hur mysigt det var med mörkrumslampan som lyste rött.
Min pappa är lika envis som jag, och vi delar ett häftigt humör. Vi har inte alltid dragit jämnt, särskilt inte när jag var i tonåren, men åren har gjort att vi utvecklat en förståelse för varandra och dessutom känner en samhörighet baserad på våra likheter i stället för att låta dem komma emellan oss. Idag njuter vi av att sitta och filosofera och diskutera historia med varann.
Min mamma är en otroligt snäll och godhjärtad kvinna. Hon vill alla väl. När jag var liten var hon hemma med mig, ända tills jag var tio år och hon började läsa på komvux. På kvällarna gick hon kurser, i vävning, träslöjd, sömnad (hur hon nu fick tid med det mellan alla föreningsmöten är en gåta). Hon delar min egenskap att börja på ett projekt med liv och lust och sedan tappa geisten, hennes skåp och lådor är också fulla av halvfärdiga tennbroderier, klippta men ej hopsydda lapptäckstyger och dylikt.
Jag har en riktig hönsmamma som ofta oroar sig alldeles för lätt och för mycket. Hon månar om sin familj som en lejoninna. Hon bakar väldigt goda kakor och är bra på pyssel efter alla sina år som dagisfröken. Hon är en fantastisk pedagog med ett enormt tålamod. Jag kan inte minnas mer än ett, möjligen två tillfällen då hon blivit så arg att hon tappat fattningen. Hon släpade med mig på långa promenader och på vintern tog vi på oss skidorna, åkte ner på älven och pimplade, det var alltid bara hon som fick napp. Det var dessutom bara hon som skruvade i bilen, hon gick en halv bilmekanikerutbildning en gång.
Min mor är en känslig själ, när hon var ung skrev hon dikter men ingen finns kvar idag. Det är från henne jag har min reflekterande sida, min förmåga att kritiskt granska mig själv på gott och ont. Men min mamma är också modig, hon vågar gå in i konflikter och stå för sin åsikt om det rör en fråga hon brinner för. Mitt tyckande, det kommer definitivt från henne.
Idag är jag själv förälder och kan förstå vissa av konstigheterna mina föräldrar hade för sig. Jag har fått lite sund distans och kan därmed närma mig dem igen. Vi tycker inte lika om allt, vi uppskattar inte alltid samma saker, vi har inte riktigt samma humor (de gillar Keeping up appearances, jag gillar the Office), men de är mina föräldrar. De är väldigt fina, jag älskar dem och jag önskar att vi sågs oftare.
måndag 6 december 2010
Day 02 - Your first love
Min första kärlek kan vi kalla P. Han gick i min klass från lekis till nian. Mina ömma känslor för pojkstackaren började spira någon gång i tioårsåldern, och oförmögen att visa mina känslor på något annat sätt släpade jag med mig min bästis och tvingade henne att hoppa hopprep utanför hans hus. Det här var en ganska genomskinlig manöver eftersom vi inte ens bodde på samma gata. Min bästis var förresten inte så nödbedd. Hon var nämligen också ganska förtjust i P.
P var en riktig nörd, lång och smal och onormalt smart. Idag har han gått på Chalmers och jobbar antagligen med datorer. Han var inte särskilt häftig (faktum är att han är den enda killen i klassen jag sett gråta högt) men urvalet på min byskola var skralt och i mina ögon var han snyggast av de fyra killar som gick i min årskurs.
Jag vet inte riktigt vad vi hoppades uppnå med det där idoga hopprepshoppandet. Kanske väntade jag på att han skulle komma ut? Det gjorde han aldrig. Jag vet att jag fantiserade om att han satt där inne och tittade på mig och tyckte jag var söt. Om han gjorde det vet jag inte, men jag vet att han under hela vår skoltid var olyckligt kär i klassens blondin, så låt oss säga att det är mindre troligt.
Jag var fortfarande kär i P när vi började i högstadiet. I sjuan bestämde jag mig för att innan sommarlovet skulle jag lyckas få honom på kroken, men det lyckades aldrig (han var fortfarande kär i blondinen och ja, jag borde ha fattat att det var kört). Jag försökte så gott jag kunde att göra intryck på honom genom att verka så ointresserad som möjligt, vilket förstås inte ledde någonstans. Jag vill inte minnas att jag berättade för någon om mina känslor, att det skulle komma till hans kännedom var det värsta mitt trettonåriga jag kunde föreställa sig.
När jag började i nian svalnade mina känslor för P till slut, utan att han fått kännedom om min förpubertala crush. Jag berättade det för honom på vår student, och vi skrattade gott åt saken. Det visade sig att han sett oss hoppa hopprep, men missförstått våra intentioner. Han trodde asfalten var bättre på hans gata än på min.
Jag hoppas han har det bra idag.
P var en riktig nörd, lång och smal och onormalt smart. Idag har han gått på Chalmers och jobbar antagligen med datorer. Han var inte särskilt häftig (faktum är att han är den enda killen i klassen jag sett gråta högt) men urvalet på min byskola var skralt och i mina ögon var han snyggast av de fyra killar som gick i min årskurs.
Jag vet inte riktigt vad vi hoppades uppnå med det där idoga hopprepshoppandet. Kanske väntade jag på att han skulle komma ut? Det gjorde han aldrig. Jag vet att jag fantiserade om att han satt där inne och tittade på mig och tyckte jag var söt. Om han gjorde det vet jag inte, men jag vet att han under hela vår skoltid var olyckligt kär i klassens blondin, så låt oss säga att det är mindre troligt.
Jag var fortfarande kär i P när vi började i högstadiet. I sjuan bestämde jag mig för att innan sommarlovet skulle jag lyckas få honom på kroken, men det lyckades aldrig (han var fortfarande kär i blondinen och ja, jag borde ha fattat att det var kört). Jag försökte så gott jag kunde att göra intryck på honom genom att verka så ointresserad som möjligt, vilket förstås inte ledde någonstans. Jag vill inte minnas att jag berättade för någon om mina känslor, att det skulle komma till hans kännedom var det värsta mitt trettonåriga jag kunde föreställa sig.
När jag började i nian svalnade mina känslor för P till slut, utan att han fått kännedom om min förpubertala crush. Jag berättade det för honom på vår student, och vi skrattade gott åt saken. Det visade sig att han sett oss hoppa hopprep, men missförstått våra intentioner. Han trodde asfalten var bättre på hans gata än på min.
Jag hoppas han har det bra idag.
söndag 5 december 2010
Day 01 – Introduce yourself
Jag heter Anne Björnström och bor i Röbäck, en by som i stort sett smält samman med Umeå stad de senaste årtiondena, allt eftersom Böleäng ätit upp Röbäcksslätten. Här har jag bott de senaste femton månaderna och kommer nog att fortsätta göra det de närmaste femton åren, med tanke på hur bra jag trivs.
Röbäck är en by, och jag kommer från en by, en mycket mindre sådan. Långvariga läsare av bloggen vet att jag kommer från Tärendö, en liten by utanför Pajala. En by som bestod av 640 tappra själar när jag flyttade därifrån och ännu färre nu, en by som mest gjort sig känd som bakgrundskuliss i filmen Populärmusik från Vittula och för att ha fostrat en mycket framgångsrik skidåkerska.
Jag är alltså från Tornedalen, men egentligen är jag dansk. Mina föräldrar kommer från Danmark men gjorde det udda valet att flytta från Köpenhamn till Tärendö (mer om det kommer antagligen i kapitlet om mina föräldrar). Där bodde de när jag föddes och där växte jag upp. Min uppväxt var lycklig i det stora hela. Jag åtnjöt en frihet få stadsbarn har, jag har aldrig skjutsats av andra skäl än att avståndet var för stort för mig att forcera. Jag har från rätt tidig ålder på egen hand kunnat ta mig till mina kompisar, mina aktiviteter och ut på mina egna upptåg.
Jag älskar naturen, för jag är van vid den och att vara i den. Skogen står för lek och trevliga upplevelser, den är inte skrämmande. Skogen fanns bakom vårt hus, gick man åt rätt håll genom den skogen kom man inte ut förrän man kom till Kirunavägen ungefär mitt mellan Junosuando och Masugnsbyn, och dit är det drygt tre mil. Skogen och älvarna och ängarna och kalhyggena och bäckarna har varit en del av min vardag, de har alltid funnits där. Jag kan inte bo någonstans där det inte finns äkta natur i närheten, det går inte.
Jag är enda barnet, vilket har gjort mig mer självständig, mer kapabel att ta egna beslut och mindre rädd för att vara ensam. Det förde också med sig att jag var lillgammal, för jag var mer van vid att umgås med vuxna än med andra barn. Faktum är att jag kände mig tryggare och mer viss om hur de sociala koderna såg ut i samvaro med människor som var trettio år äldre än mig än med jämnåriga.
Jag var ett snällt barn, ett alldeles för snällt barn eftersom mindre snälla barn drog nytta av min snällhet. Det gjorde mig till ett misstänksamt barn, och misstänksamheten överlevde till vuxen ålder. Den finns fortfarande där, och under mina bra dagar kallar jag den lite överseende för sund skepsis. Men faktum är att den hindrar mig från att ta kontakt med andra, att ta initiativ till att inleda relationer, eftersom jag är rädd att andra människor bara låtsas tycka om mig och när som helst kommer att sticka en bildlig kniv i ryggen på mig. Och där skule jag få stå med den godtrognes skam.
Jag är gift men min första kärlek. Vi har ett barn tillsammans, och har bestämt oss för att ett till barn kommer om och i så fall när vi verkligen längtar efter ett.
Jag är envis som få när det är något jag vill, och jag tvekar inte att försöka få med andra på tåget om jag anser att jag har en bra idé. Jag slutför saker som måste slutföras av ren pliktkänsla, eftersom min naturliga motivation oftast försvinner på halva vägen. Detta syns i mina hobbyprojekt, som ligger halvfärdiga i väntan på nästa infall att börja virka/knyppla/måla/skriva/spela. När jag inte måste blir det helt enkelt inte färdigt. Som tur är för mig så är min pliktkänsla starkare än min lathet (och det vill inte säga lite, för jag kan vara väldigt lat).
Jag hamnar lätt i både positiva och negativa spiraler, vad gäller allt. Går det bra i skolan ger jag mer, går jag upp i vikt äter jag mer onyttigheter. Jag blir kvar i spiralen tills dess att de där tidigare nämnda infallen kommer och jag gör en kraftinsats och vänder skutan.
Jag var otroligt blyg som barn. Så blyg att jag inte vågade säga "Ja" när jag ropades upp på inskrivningen i skolan. Läraren började titta runt och jag minns att jag i panik tänkte att jag måste ge mig till känna på något sätt men jag fick inte fram ett ljud. Så jag ställde mig liksom lite halvt upp och tittade åt lärarens håll tills hon fick syn på mig, nickade och satte en bock i sin bok utför mitt namn. Min blyghet har orsakat stora problem för mig, och gör än idag i vissa situationer. Jag är blyg när jag träffar nya människor, jag törs inte börja prata direkt utan känner och trevar mig fram tills jag vågar öppna munnen.
Jag vill inte uttrycka mina åsikter förrän jag känner till ungefär vad de andra tycker. Inte för att jag är rädd för att de inte ska hålla med mig, utan för att jag inte vet om de kommer att hålla med mig eller ej. Är jag beredd på att den andra inte kommer att tycka som jag är det mycket lättare, då kan jag gå in i en debatt med liv och lust. Det hela handlar om att jag vill vara förberedd. Jag vill veta om det kommer att bli en konflikt eller ej, och jag vill veta hur den andra handlar ifall det blir en konflikt.
Jag saknar smak vad gäller heminredning, vilket bottnar i ointresse. Jag har aldrig brytt mig om att följa med i vad som är inne och inte och har svårt att avgöra om något är snyggt eller ej. När det gäller hemmet är funktion viktigare än utseende för mig, och jag skulle aldrig köpa ett bruksföremål för dyra pengar på grund av dess utseende. Däremot kan jag betala mycket pengar för fula saker som fungerar riktigt, riktigt bra.
Det samma gäller egentligen mode, även om jag här har lite mer utvecklade åsikter om vad som är snyggt eller inte. Dessa åsikter överensstämmer dock sällan med vad de rådande trenderna säger.
Jag flyttade hemifrån när jag var sjutton.
Jag visste fortfarande inte vad jag ville bli när jag var tjugosex.
Jag har en halvfärdig lärarutbildning och en nästan färdig undersköterskeutbildning.
Jag är paniskt rädd för spindlar och att det ska börja brinna.
Jag går nästan aldrig i högklackat och jag är inte intresserad av handväskor. Jag sminkar mig och fixar håret när jag ska på partaj men aldrig annars, även om jag tycker att det är roligt.
Jag är den mest morgontrötta människan jag vet om.
Jag skjuter upp det jag kan till en annan dag men är väldigt effektiv när jag väl sätter igång, vilket jag tvingats att lära mig efter alla gånger jag gjort saker i sista minuten.
Jag är tidsoptimist.
Jag har svårt att bestämma mig,det tar lång tid för mig. Jag har svårt att fatta beslut rent förnuftigt, att väga för- och nackdelar mot varandra, det resulterar ofta i beslut som visar sig felaktiga i efterhand. Om jag däremot låter beslut växa fram, väntar med att ta beslutet tills en känsla av vad som är rätt infinner sig blir resultatet mer lyckat.
Jag läser på om allt och anser att kunskap är en fördel i alla lägen. Jag anser allmänbildning för att vara en av de mest eftersträvansvärda egenskaperna och beundrar den hos andra.
Deadlines och tidspress har dålig inverkan på min prestationsförmåga. Jag får panik och kan bara tänka "jag hinner inte, jag hinner inte" i stället för att fokusera på uppgiften.
Jag tycker om att lyssna på musik och se film och tv-serier av god kvalitet. Min smak är blandad vad gäller alla tre. Jag läser nästan alltid minst två-tre böcker samtidigt.
Jag är ganska klantig och har lite dålig balans, vilket en gång ledde till att bartendern på Havanna nekade mig att köpa öl trots att det var min första för kvällen och jag var spiknykter.
Jag var tidigare väldigt självisk, men det har blivit bättre genom egna insatser och genom att jag fick barn.Överhuvudtaget ägnar jag mig mycket åt att reflektera över mina dåliga egenskaper och minska deras inverkan på hur jag beter mig.
Jag ligger till vänster på den politiska skalan och har tänkt engagera mig politiskt på fritidsbasis så småningom.
Jag är motsägelsefull och har få principer. De flesta principer jag har har jag brutit mot en eller annan gång. Jag tror att jag är ganska komplicerad och jag vet att jag är svår att lära känna eftersom jag är så motvillig att släppa in människor. Mitt skal är ganska tjockt, eller ska vi säga att jag liksom en lök har många lager?
Röbäck är en by, och jag kommer från en by, en mycket mindre sådan. Långvariga läsare av bloggen vet att jag kommer från Tärendö, en liten by utanför Pajala. En by som bestod av 640 tappra själar när jag flyttade därifrån och ännu färre nu, en by som mest gjort sig känd som bakgrundskuliss i filmen Populärmusik från Vittula och för att ha fostrat en mycket framgångsrik skidåkerska.
Jag är alltså från Tornedalen, men egentligen är jag dansk. Mina föräldrar kommer från Danmark men gjorde det udda valet att flytta från Köpenhamn till Tärendö (mer om det kommer antagligen i kapitlet om mina föräldrar). Där bodde de när jag föddes och där växte jag upp. Min uppväxt var lycklig i det stora hela. Jag åtnjöt en frihet få stadsbarn har, jag har aldrig skjutsats av andra skäl än att avståndet var för stort för mig att forcera. Jag har från rätt tidig ålder på egen hand kunnat ta mig till mina kompisar, mina aktiviteter och ut på mina egna upptåg.
Jag älskar naturen, för jag är van vid den och att vara i den. Skogen står för lek och trevliga upplevelser, den är inte skrämmande. Skogen fanns bakom vårt hus, gick man åt rätt håll genom den skogen kom man inte ut förrän man kom till Kirunavägen ungefär mitt mellan Junosuando och Masugnsbyn, och dit är det drygt tre mil. Skogen och älvarna och ängarna och kalhyggena och bäckarna har varit en del av min vardag, de har alltid funnits där. Jag kan inte bo någonstans där det inte finns äkta natur i närheten, det går inte.
Jag är enda barnet, vilket har gjort mig mer självständig, mer kapabel att ta egna beslut och mindre rädd för att vara ensam. Det förde också med sig att jag var lillgammal, för jag var mer van vid att umgås med vuxna än med andra barn. Faktum är att jag kände mig tryggare och mer viss om hur de sociala koderna såg ut i samvaro med människor som var trettio år äldre än mig än med jämnåriga.
Jag var ett snällt barn, ett alldeles för snällt barn eftersom mindre snälla barn drog nytta av min snällhet. Det gjorde mig till ett misstänksamt barn, och misstänksamheten överlevde till vuxen ålder. Den finns fortfarande där, och under mina bra dagar kallar jag den lite överseende för sund skepsis. Men faktum är att den hindrar mig från att ta kontakt med andra, att ta initiativ till att inleda relationer, eftersom jag är rädd att andra människor bara låtsas tycka om mig och när som helst kommer att sticka en bildlig kniv i ryggen på mig. Och där skule jag få stå med den godtrognes skam.
Jag är gift men min första kärlek. Vi har ett barn tillsammans, och har bestämt oss för att ett till barn kommer om och i så fall när vi verkligen längtar efter ett.
Jag är envis som få när det är något jag vill, och jag tvekar inte att försöka få med andra på tåget om jag anser att jag har en bra idé. Jag slutför saker som måste slutföras av ren pliktkänsla, eftersom min naturliga motivation oftast försvinner på halva vägen. Detta syns i mina hobbyprojekt, som ligger halvfärdiga i väntan på nästa infall att börja virka/knyppla/måla/skriva/spela. När jag inte måste blir det helt enkelt inte färdigt. Som tur är för mig så är min pliktkänsla starkare än min lathet (och det vill inte säga lite, för jag kan vara väldigt lat).
Jag hamnar lätt i både positiva och negativa spiraler, vad gäller allt. Går det bra i skolan ger jag mer, går jag upp i vikt äter jag mer onyttigheter. Jag blir kvar i spiralen tills dess att de där tidigare nämnda infallen kommer och jag gör en kraftinsats och vänder skutan.
Jag var otroligt blyg som barn. Så blyg att jag inte vågade säga "Ja" när jag ropades upp på inskrivningen i skolan. Läraren började titta runt och jag minns att jag i panik tänkte att jag måste ge mig till känna på något sätt men jag fick inte fram ett ljud. Så jag ställde mig liksom lite halvt upp och tittade åt lärarens håll tills hon fick syn på mig, nickade och satte en bock i sin bok utför mitt namn. Min blyghet har orsakat stora problem för mig, och gör än idag i vissa situationer. Jag är blyg när jag träffar nya människor, jag törs inte börja prata direkt utan känner och trevar mig fram tills jag vågar öppna munnen.
Jag vill inte uttrycka mina åsikter förrän jag känner till ungefär vad de andra tycker. Inte för att jag är rädd för att de inte ska hålla med mig, utan för att jag inte vet om de kommer att hålla med mig eller ej. Är jag beredd på att den andra inte kommer att tycka som jag är det mycket lättare, då kan jag gå in i en debatt med liv och lust. Det hela handlar om att jag vill vara förberedd. Jag vill veta om det kommer att bli en konflikt eller ej, och jag vill veta hur den andra handlar ifall det blir en konflikt.
Jag saknar smak vad gäller heminredning, vilket bottnar i ointresse. Jag har aldrig brytt mig om att följa med i vad som är inne och inte och har svårt att avgöra om något är snyggt eller ej. När det gäller hemmet är funktion viktigare än utseende för mig, och jag skulle aldrig köpa ett bruksföremål för dyra pengar på grund av dess utseende. Däremot kan jag betala mycket pengar för fula saker som fungerar riktigt, riktigt bra.
Det samma gäller egentligen mode, även om jag här har lite mer utvecklade åsikter om vad som är snyggt eller inte. Dessa åsikter överensstämmer dock sällan med vad de rådande trenderna säger.
Jag flyttade hemifrån när jag var sjutton.
Jag visste fortfarande inte vad jag ville bli när jag var tjugosex.
Jag har en halvfärdig lärarutbildning och en nästan färdig undersköterskeutbildning.
Jag är paniskt rädd för spindlar och att det ska börja brinna.
Jag går nästan aldrig i högklackat och jag är inte intresserad av handväskor. Jag sminkar mig och fixar håret när jag ska på partaj men aldrig annars, även om jag tycker att det är roligt.
Jag är den mest morgontrötta människan jag vet om.
Jag skjuter upp det jag kan till en annan dag men är väldigt effektiv när jag väl sätter igång, vilket jag tvingats att lära mig efter alla gånger jag gjort saker i sista minuten.
Jag är tidsoptimist.
Jag har svårt att bestämma mig,det tar lång tid för mig. Jag har svårt att fatta beslut rent förnuftigt, att väga för- och nackdelar mot varandra, det resulterar ofta i beslut som visar sig felaktiga i efterhand. Om jag däremot låter beslut växa fram, väntar med att ta beslutet tills en känsla av vad som är rätt infinner sig blir resultatet mer lyckat.
Jag läser på om allt och anser att kunskap är en fördel i alla lägen. Jag anser allmänbildning för att vara en av de mest eftersträvansvärda egenskaperna och beundrar den hos andra.
Deadlines och tidspress har dålig inverkan på min prestationsförmåga. Jag får panik och kan bara tänka "jag hinner inte, jag hinner inte" i stället för att fokusera på uppgiften.
Jag tycker om att lyssna på musik och se film och tv-serier av god kvalitet. Min smak är blandad vad gäller alla tre. Jag läser nästan alltid minst två-tre böcker samtidigt.
Jag är ganska klantig och har lite dålig balans, vilket en gång ledde till att bartendern på Havanna nekade mig att köpa öl trots att det var min första för kvällen och jag var spiknykter.
Jag var tidigare väldigt självisk, men det har blivit bättre genom egna insatser och genom att jag fick barn.Överhuvudtaget ägnar jag mig mycket åt att reflektera över mina dåliga egenskaper och minska deras inverkan på hur jag beter mig.
Jag ligger till vänster på den politiska skalan och har tänkt engagera mig politiskt på fritidsbasis så småningom.
Jag är motsägelsefull och har få principer. De flesta principer jag har har jag brutit mot en eller annan gång. Jag tror att jag är ganska komplicerad och jag vet att jag är svår att lära känna eftersom jag är så motvillig att släppa in människor. Mitt skal är ganska tjockt, eller ska vi säga att jag liksom en lök har många lager?
Utmaning med modifikation
Jag har efter lite funderande bestämt mig för att anta den där bloggutmaningen som alla andra bloggare gör just nu. Den där med trettio ämnen, där man ska beta av ett för varje dag:
Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment
Vissa av de här ämnena tycker jag är störtlöjliga. Till exempel tvivlar jag starkt på att ni är intresserade av vad jag har i min väska. Men vi får väl se. Kanske dyker de upp, kanske hoppar jag över dem eller bloggar om något annat i stället. Jag är inte heller säker på att jag kommer att hinna med ett ämne per dag, särskilt eftersom jag är i sluttampen av den här terminens studier med prov och fördjupningsuppgifter de närmaste två veckorna. Och så är det ju jul.
Men för mig som ofta låter bli att blogga på grund av brist på uppslag kommer det här ändå lite som en hjälp på traven.
Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment
Vissa av de här ämnena tycker jag är störtlöjliga. Till exempel tvivlar jag starkt på att ni är intresserade av vad jag har i min väska. Men vi får väl se. Kanske dyker de upp, kanske hoppar jag över dem eller bloggar om något annat i stället. Jag är inte heller säker på att jag kommer att hinna med ett ämne per dag, särskilt eftersom jag är i sluttampen av den här terminens studier med prov och fördjupningsuppgifter de närmaste två veckorna. Och så är det ju jul.
Men för mig som ofta låter bli att blogga på grund av brist på uppslag kommer det här ändå lite som en hjälp på traven.
tisdag 9 december 2008
Listor om åtta
Idag tittade jag in på Ewas blogg, och möttes av en bloggutmaning i form av listor. Jag älskar listor. Eftersom Ewa utmanade alla som läste inlägget att göra egna listor valde jag att känna mig väldigt träffad, så här är mina varianter.
8 favoritprogram
1. Desperate housewives
2. Lost
3. Vänner (gammal kärlek rostar aldrig)
4. CSI (men bara till Grissom slutar)
5. Sex and the city
6. Grey's anatomy
7. House
8. Late night with Conan O'Brien (och snart med Jimmy Fallon, yuippeeee!)
8 saker jag gjorde igår
1. Hade en ledig dag.
2. Byggde en snögubbe med min dotter.
3. Badade sagda dotter.
4. Bloggade om dessa båda händelser.
5. Pratade i telefon med väninna och föräldrar.
6. Lagade och åt hemgjorda köttbullar i tomatsås. Supergott.
7. Läste "Året runt med Rasmus Nalle" för dottern för 976.543:e gången.
8. Diskuterade världens framtid med maken och makens gode vän.
8 saker jag ser fram emot
1. Julen i allmänhet.
2. Att mina föräldrar kommer och hälsar på.
3. Vinkväll med Josefine på fredag.
4. Lägga mig i sängen och läsa Harry Potter i kväll innan jag somnar.
5. Att gnugga näsor med dottern nästa gång. Det är så mysigt!
6. Nästa gång jag får sovmorgon. Osäkert när det blir av, dock.
7. Att dottern blir så stor att hon slutar ta saker hon inte får leka med.
8. Åka till Kiruna i mars och få en dos riktig vårvinter.
8 favoritrestauranger
1. Den fula ankungen (Den grimme ælling) i Köpenhamn. Ät deras lunchbuffé, den är himmelsk.
2. En kinarestaurang på övervåningen nära Queensway tunnelbanestation i London, som jag och min far råkade hamna på för tolv år sedan. Jag minns inte vad den hette, men de hade gudagod mat.
3. "Lufsens" restaurang i Rom. Den ligger i närheten av piazza Navona i en liten gränd, och ägaren ser precis ut som han i Lady&Lufsen. Rödvitrutiga dukar, uteservering, väldigt smarrig saltimboca.
4. Gandhi i Umeå. Favoriten på hemmaplan. Äter nästan alltid kyckling Thali eller Korma.
5. Lobbyn i Umeå. Åt lunch där i dag, för första gången. Teryakikycklinglasagne låter konstigt, men det var så gott att jag nästan dog. Tillbehör bestående av rostat, mörkt bröd, sallad, bulgur med grönsaker, färsk vattenmelon, färsk ananas och turkisk youghurt var pricken över i-et. Dessutom kändes hela restaurangen väldigt fräsch.
6. Loussapizzan i Kiruna. Suovaspizzan går inte av för hackor. Man äter dock inte på Loussapizzan, man tar med.
7. En italiensk restaurang nära Tivoli i Köpenhamn. God mat, fina lokaler, otroligt trevlig, italiensk personal som tyckte det var jätteroligt att vi hade med oss vår halvår-gamla dotter och gullade med henne i stället för att se oss som ett problem. Maken talar fortfarande lyriskt om sin huvudrätt.
8. Pizzeria Maddalena i Rom. Ligger på piazzan framför Pantheon. En scen i någon av Ocean's-filmerna utspelar sig på deras uteservering. Deras pizza är nog den godaste jag någonsin ätit.
8 saker på min önskelista
1. Ett armbandsur
2. Vänner-box (saknar säsong 4-10)
3. Nya jeans
4. Barnvakt
5. En hammock
6. Ny säng
7. Böckerna Hurin's barn samt Sagan om konungens återkomst (nyöversättningen)
8. Anton Corbijns coffeetablebook U2&I
8 favoritprogram
1. Desperate housewives
2. Lost
3. Vänner (gammal kärlek rostar aldrig)
4. CSI (men bara till Grissom slutar)
5. Sex and the city
6. Grey's anatomy
7. House
8. Late night with Conan O'Brien (och snart med Jimmy Fallon, yuippeeee!)
8 saker jag gjorde igår
1. Hade en ledig dag.
2. Byggde en snögubbe med min dotter.
3. Badade sagda dotter.
4. Bloggade om dessa båda händelser.
5. Pratade i telefon med väninna och föräldrar.
6. Lagade och åt hemgjorda köttbullar i tomatsås. Supergott.
7. Läste "Året runt med Rasmus Nalle" för dottern för 976.543:e gången.
8. Diskuterade världens framtid med maken och makens gode vän.
8 saker jag ser fram emot
1. Julen i allmänhet.
2. Att mina föräldrar kommer och hälsar på.
3. Vinkväll med Josefine på fredag.
4. Lägga mig i sängen och läsa Harry Potter i kväll innan jag somnar.
5. Att gnugga näsor med dottern nästa gång. Det är så mysigt!
6. Nästa gång jag får sovmorgon. Osäkert när det blir av, dock.
7. Att dottern blir så stor att hon slutar ta saker hon inte får leka med.
8. Åka till Kiruna i mars och få en dos riktig vårvinter.
8 favoritrestauranger
1. Den fula ankungen (Den grimme ælling) i Köpenhamn. Ät deras lunchbuffé, den är himmelsk.
2. En kinarestaurang på övervåningen nära Queensway tunnelbanestation i London, som jag och min far råkade hamna på för tolv år sedan. Jag minns inte vad den hette, men de hade gudagod mat.
3. "Lufsens" restaurang i Rom. Den ligger i närheten av piazza Navona i en liten gränd, och ägaren ser precis ut som han i Lady&Lufsen. Rödvitrutiga dukar, uteservering, väldigt smarrig saltimboca.
4. Gandhi i Umeå. Favoriten på hemmaplan. Äter nästan alltid kyckling Thali eller Korma.
5. Lobbyn i Umeå. Åt lunch där i dag, för första gången. Teryakikycklinglasagne låter konstigt, men det var så gott att jag nästan dog. Tillbehör bestående av rostat, mörkt bröd, sallad, bulgur med grönsaker, färsk vattenmelon, färsk ananas och turkisk youghurt var pricken över i-et. Dessutom kändes hela restaurangen väldigt fräsch.
6. Loussapizzan i Kiruna. Suovaspizzan går inte av för hackor. Man äter dock inte på Loussapizzan, man tar med.
7. En italiensk restaurang nära Tivoli i Köpenhamn. God mat, fina lokaler, otroligt trevlig, italiensk personal som tyckte det var jätteroligt att vi hade med oss vår halvår-gamla dotter och gullade med henne i stället för att se oss som ett problem. Maken talar fortfarande lyriskt om sin huvudrätt.
8. Pizzeria Maddalena i Rom. Ligger på piazzan framför Pantheon. En scen i någon av Ocean's-filmerna utspelar sig på deras uteservering. Deras pizza är nog den godaste jag någonsin ätit.
8 saker på min önskelista
1. Ett armbandsur
2. Vänner-box (saknar säsong 4-10)
3. Nya jeans
4. Barnvakt
5. En hammock
6. Ny säng
7. Böckerna Hurin's barn samt Sagan om konungens återkomst (nyöversättningen)
8. Anton Corbijns coffeetablebook U2&I
tisdag 11 november 2008
Mer jul, ge mig mer jul...
Ewa har gett mig en julig utmaning. Klart jag ställer upp på den, jag som älskar julen. So, here goes...
1. Blossa eller någon annan glögg?
Blossa ska det vara. Men jag gillar den faktiskt bäst alkoholfri, knäpp som jag är.
2. Hackade eller hela nötter?
Ingetdera. Ett par hela mandlar i glöggen.
3. Adventsljusstake eller stjärna i fönstret?
Både och. Men inte i samma fönster.
4. Grön eller vit mossa?
Inget av dem. Är rädd för att det ska börja brinna, så jag kör med neutral, smidad adventsljusstake.
5. Riktig gran eller plast?
Föredrar riktig, men har plast på grund av barren. Karln och jag hade riktig en gång i vår första gemensamma lägenhet. Vi hittade fortfarande barr när vi flyttstädade. Plus att det är ett helvete att göra sig av med den.
6. Lussekatter med eller utan saffran?
Det var den dummaste frågan jag fått, någonsin. Finns det verkligen lussekatter utan saffran. Kallas det inte bullar då?
7. Lussekatter med eller utan russin?
Med, fast jag pillar bort dem. Men de ska vara där.
8. Julen vill jag läsa om i...
... mina gamla bilderböcker om julen, Tomtarnas julstök och Tomtarnas glada jul.
9. Julgröten äter jag helst med...
... smörklick, kanel, socker och mjölk. Med en prickig-korv-macka till. Och julmust.
10. Köttbullar eller prinskorv?
Köttbullar. Med rödbetssallad.
11. Vitt eller rött när jag dekorerar?
Jag är väldigt konservativ i min julpyntning, så det är mest rött och grönt som gäller. Jag skulle aldrig ha enbart vita kulor i granen till exempel.
1. Blossa eller någon annan glögg?
Blossa ska det vara. Men jag gillar den faktiskt bäst alkoholfri, knäpp som jag är.
2. Hackade eller hela nötter?
Ingetdera. Ett par hela mandlar i glöggen.
3. Adventsljusstake eller stjärna i fönstret?
Både och. Men inte i samma fönster.
4. Grön eller vit mossa?
Inget av dem. Är rädd för att det ska börja brinna, så jag kör med neutral, smidad adventsljusstake.
5. Riktig gran eller plast?
Föredrar riktig, men har plast på grund av barren. Karln och jag hade riktig en gång i vår första gemensamma lägenhet. Vi hittade fortfarande barr när vi flyttstädade. Plus att det är ett helvete att göra sig av med den.
6. Lussekatter med eller utan saffran?
Det var den dummaste frågan jag fått, någonsin. Finns det verkligen lussekatter utan saffran. Kallas det inte bullar då?
7. Lussekatter med eller utan russin?
Med, fast jag pillar bort dem. Men de ska vara där.
8. Julen vill jag läsa om i...
... mina gamla bilderböcker om julen, Tomtarnas julstök och Tomtarnas glada jul.
9. Julgröten äter jag helst med...
... smörklick, kanel, socker och mjölk. Med en prickig-korv-macka till. Och julmust.
10. Köttbullar eller prinskorv?
Köttbullar. Med rödbetssallad.
11. Vitt eller rött när jag dekorerar?
Jag är väldigt konservativ i min julpyntning, så det är mest rött och grönt som gäller. Jag skulle aldrig ha enbart vita kulor i granen till exempel.
torsdag 6 november 2008
Sju fakta om mig
Via Josefine har jag nåtts av utmaningen att berätta sju saker om mig själv (detta är lite kul eftersom jag ett tag funderat på att göra ett sånt inlägg helt oprovocerat). Reglerna är som följer:
Regler:
* Länka till den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.
Jag tänker dock inte lyda regel nummer tre och fyra, eftersom jag inte känner sju stycken blogginnehavare, och att utmana främlingar är inte min grej. Däremot är det fritt fram för den som läser detta att anta utmaningen.
1. Jag kan vare sig vissla, busvissla eller knäppa med fingrarna.
2. Jag har fått mina första gråa hår, två stycken för tre år sedan. Efter det har mitt hår varit färgat utan avbrott, så jag vet inte om det dykt upp fler.
3. Jag är en heterosexuell kvinna och inte det minsta intresserad av handväskor eller skor.
4. Jag är inte heller intresserad av heminredning.
5. Jag tycker att det är lite kul att klämma pormaskar. Äckligt men ändå kul.
6. Jag är tjugoåtta och mitt favoritspel är Sims 2.
7. Jag är mycket plikttrogen vad gäller arbete. Däremot har jag massor av oavslutade fritidsprojekt., eftersom jag tröttnar lätt. Men det händer också att jag senare återfinner lusten och fortsätter efter ett par månader/år.
Regler:
* Länka till den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.
Jag tänker dock inte lyda regel nummer tre och fyra, eftersom jag inte känner sju stycken blogginnehavare, och att utmana främlingar är inte min grej. Däremot är det fritt fram för den som läser detta att anta utmaningen.
1. Jag kan vare sig vissla, busvissla eller knäppa med fingrarna.
2. Jag har fått mina första gråa hår, två stycken för tre år sedan. Efter det har mitt hår varit färgat utan avbrott, så jag vet inte om det dykt upp fler.
3. Jag är en heterosexuell kvinna och inte det minsta intresserad av handväskor eller skor.
4. Jag är inte heller intresserad av heminredning.
5. Jag tycker att det är lite kul att klämma pormaskar. Äckligt men ändå kul.
6. Jag är tjugoåtta och mitt favoritspel är Sims 2.
7. Jag är mycket plikttrogen vad gäller arbete. Däremot har jag massor av oavslutade fritidsprojekt., eftersom jag tröttnar lätt. Men det händer också att jag senare återfinner lusten och fortsätter efter ett par månader/år.
lördag 25 oktober 2008
En ljus idé
Min vän Josefine uppmanar oss alla att skriva ett blogginlägg som en del i att göra något för att rädda världen, inspirerad av boken "100 sätt att rädda världen". Eftersom jag själv tycker att dylik räddning verkar behövas ställer jag självklart upp.
Vad är det första jag tänker på som är ett bra och enkelt sätt att göra något? Jo, att byta till energisparlampor. Jag förstår verkligen inte varför alla inte gör det, omedelbums. Det enda argument mot som jag har hört är "det blir inte lika mysigt ljus". Om det är det man är ute efter finns det en uppsjö stearinljus att välja bland.
Argumenten för är däremot många.
a) Du minskar din elräkning.
b) Du förbrukar mindre energi, vilket är bra för miljön.
c) Eftersom lamporna inte alstrar på när så mycket värme som vanliga glödlampor minskar risken att man ska få brännmärken på lampskärmar av textilmaterial.
d) De räcker jättejättelänge, vilket kompenserar några gånger om för det aningen högre priset.
Vi har bytt några lampor och ska byta resten eftersom de ger upp. 25 wattarna i våra läslampor som vi använder i princip dygnet runt bytte vi i februari och de håller än. Förut bytte vi glödlampor i dem i parti och minut.
Byt lampor du också, om du inte redan gjort det.
Vad är det första jag tänker på som är ett bra och enkelt sätt att göra något? Jo, att byta till energisparlampor. Jag förstår verkligen inte varför alla inte gör det, omedelbums. Det enda argument mot som jag har hört är "det blir inte lika mysigt ljus". Om det är det man är ute efter finns det en uppsjö stearinljus att välja bland.
Argumenten för är däremot många.
a) Du minskar din elräkning.
b) Du förbrukar mindre energi, vilket är bra för miljön.
c) Eftersom lamporna inte alstrar på när så mycket värme som vanliga glödlampor minskar risken att man ska få brännmärken på lampskärmar av textilmaterial.
d) De räcker jättejättelänge, vilket kompenserar några gånger om för det aningen högre priset.
Vi har bytt några lampor och ska byta resten eftersom de ger upp. 25 wattarna i våra läslampor som vi använder i princip dygnet runt bytte vi i februari och de håller än. Förut bytte vi glödlampor i dem i parti och minut.
Byt lampor du också, om du inte redan gjort det.
söndag 13 april 2008
Nu är även min blogg analyserad
Eftersom det verkar som att precis alla andra bloggare gör det så måste väl jag också göra det - analysera mig genom min bloggtext med hjälp av Typealizer.
Enligt den är jag en vårdare. Vårdare beskrivs så här:
Vårdaren (the relater) föredrar att förlita sig på sina sinnen, det man kan se, höra och ta på. När de ska fatta beslut om något föredrar de att göra det med personlig värme och hur beslutet påverkar människor. Hur viktig frågan är för dem själva eller andra de bryr sig om är oftast det första de tänker på, medan den rent logiska analysen kommer först i andra hand.
De är mycket mer intresserade av fakta om människor än om fakta om saker och brukar därför ha ett smidigt socialt liv. De brukar trivas bäst i arbeten där deras omtanke om andra personer kommer till sin rätt - gärna arbete med barn och äldre, socialt arbete, försäljning (om varorna är konkreta) och serviceyrken.
Det som framförallt driver Vårdare är bra relationer med andra människor. Det kan vara både känslan av närhet med andra människor i nuet (att få hjälpa till eller bli hjälpt) eller upplevelsen av trygga och stabila långsiktiga relationer (familjen, vänkretsen, medlemskap i sammanslutningar etc ). De framstår ofta som sociala och personliga på gott och ont. Vill du få en Vårdares uppmärksamhet - pröva "hmm... skulle du kunna hjälpa mig med... eller hur mår du?".
Man kan ofta känna igen Vårdare på att de ofta använder ord som beskriver människor, känslor och deras uppfattning om dem.
Även om jag tyckte att det här stämde rätt bra på mig och Josefines test stämde rätt bra på henne, så kan jag ändå inte låta bli att vara lite skeptisk, eftersom det bara tog ett par sekunder innan resultatet kom. Jag har haft dator ett antal år nu, och vet att även en hyfsat modern och snabb dator måste få lite betänketid om den ska ta reda på något.
Det kanske är med Typealizer som med horoskop, det är så allmänt hållet att det kan passa vem som helst.
Enligt den är jag en vårdare. Vårdare beskrivs så här:
Vårdaren (the relater) föredrar att förlita sig på sina sinnen, det man kan se, höra och ta på. När de ska fatta beslut om något föredrar de att göra det med personlig värme och hur beslutet påverkar människor. Hur viktig frågan är för dem själva eller andra de bryr sig om är oftast det första de tänker på, medan den rent logiska analysen kommer först i andra hand.
De är mycket mer intresserade av fakta om människor än om fakta om saker och brukar därför ha ett smidigt socialt liv. De brukar trivas bäst i arbeten där deras omtanke om andra personer kommer till sin rätt - gärna arbete med barn och äldre, socialt arbete, försäljning (om varorna är konkreta) och serviceyrken.
Det som framförallt driver Vårdare är bra relationer med andra människor. Det kan vara både känslan av närhet med andra människor i nuet (att få hjälpa till eller bli hjälpt) eller upplevelsen av trygga och stabila långsiktiga relationer (familjen, vänkretsen, medlemskap i sammanslutningar etc ). De framstår ofta som sociala och personliga på gott och ont. Vill du få en Vårdares uppmärksamhet - pröva "hmm... skulle du kunna hjälpa mig med... eller hur mår du?".
Man kan ofta känna igen Vårdare på att de ofta använder ord som beskriver människor, känslor och deras uppfattning om dem.
Även om jag tyckte att det här stämde rätt bra på mig och Josefines test stämde rätt bra på henne, så kan jag ändå inte låta bli att vara lite skeptisk, eftersom det bara tog ett par sekunder innan resultatet kom. Jag har haft dator ett antal år nu, och vet att även en hyfsat modern och snabb dator måste få lite betänketid om den ska ta reda på något.
Det kanske är med Typealizer som med horoskop, det är så allmänt hållet att det kan passa vem som helst.
lördag 5 april 2008
Jag bloggar
För ett tag sedan såg jag en utmaning på en blogg som gick ut på att man skulle visa hur det ser ut där man bloggar. Tyvärr har jag tappat bort vems blogg det var, men jag hakar ändå på. Så håll till godo:
Och så utmanar jag Josefine att göra samma sak.
Och så utmanar jag Josefine att göra samma sak.
Favoritbloggarpositionen
torsdag 27 mars 2008
Bästa sjuttiotalslåt(arna) eller youtube mania
Josefine tycker att jag ska hitta fram min favoritlåt från sjuttiotalet. Det var inte det lättaste, det finns ju så otroligt mycket att välja på.
Alltså har jag inte kunnat bestämma mig för en utan har flera favoriter. Håll till godo!
Först ut en klassiker.
- Rainbow - Gates of Babylon
- Deep Purple - Lazy
- Black Sabbath - Sabbath Bloody Sabbath
- Blondie - Heart of glass
- Rolling Stones - Angie
- Eagles - Hotel California
Alltså har jag inte kunnat bestämma mig för en utan har flera favoriter. Håll till godo!
Först ut en klassiker.
Och en till klassiker.
Inget sjuttiotal utan Deep Purple:
Aerosmith med symfoniorkester (dirigerad av fantastiske Michael Kamen R.I.P.) framför en av mina favoriter:
Och till slut THE feel good song:
- Rainbow - Gates of Babylon
- Deep Purple - Lazy
- Black Sabbath - Sabbath Bloody Sabbath
- Blondie - Heart of glass
- Rolling Stones - Angie
- Eagles - Hotel California
tisdag 11 mars 2008
Trip down memory lane
Har blivit utmanad av Josefine. Utmaningen går ut på att berätta vad man gjorde för 5,10,15,20 och 25 år sedan.
För 5 år sedan, 2003 går jag lärarutbildningen vid Umeå universitet. Min mormor dör i januari. Missar en omtenta på grund av begravning i Danmark och får bråka som fan för att få göra den vid annat tillfälle. Ser Sagan om konungens återkomst fyra gånger på bio i december.
För 10 år sedan, 1998 bor jag i Pajala och går 2:an-3:an på gymnasiet. Flyttar ihop och förlovar mig med min nuvarande man. Skolkar och festar alldeles för mycket men får trots detta hyfsade betyg. Häxgänget är nybildat och bestående vänskapsrelationer grundläggs. Fyller 18 och får gå på Bykrogen.
För 15 år sedan, 1993 bor jag i Tärendö och går i sjuan-åttan på Centralskolan. Lär känna Josefine riktigt bra. Vår klass svetsas samman genom lägerskola till Tarfala och ett väl genomfört julspex som jag och Josy skriver hälften av manuset till. Är riktigt duktig i skolan, förutom i matte. Mina stora idoler är Blur och jag täcker väggarna med affischer på Damon Albarn.
Damon var min första idol och jag tycker fortfarande han är skitsnygg.
För 20 år sedan, 1988 är jag åtta år och går i skola på Storbyns skola i Tärendö som numera är nedlagd. Min bästis heter Nina och vi brukar turvisas att cykla till varann, tre kilometer enkel väg. Leker häst, åker pulka i brandstationsbacken, leker i skogen bakom huset i timmar och låtsas att jag är Ronja Rövardotter. Är ute kollossalt mycket, allt mellan två och fem timmar om dagen eller mer är helt normalt.
För 25 år sedan, 1983 är jag tre år, bor i vårt gula hus i Tärendö och min mamma är hemma med mig på dagarna. Vi brukar gå till Tärendö Turism på torsdagarna och äta lunch, mamma äter ärtsoppa och jag plättar. Vår hund Narri flyttar till farmor och farfar eftersom pappa blir allergisk. Jag får mina första skidor och lär mig åka runt, runt huset.
För 5 år sedan, 2003 går jag lärarutbildningen vid Umeå universitet. Min mormor dör i januari. Missar en omtenta på grund av begravning i Danmark och får bråka som fan för att få göra den vid annat tillfälle. Ser Sagan om konungens återkomst fyra gånger på bio i december.
För 10 år sedan, 1998 bor jag i Pajala och går 2:an-3:an på gymnasiet. Flyttar ihop och förlovar mig med min nuvarande man. Skolkar och festar alldeles för mycket men får trots detta hyfsade betyg. Häxgänget är nybildat och bestående vänskapsrelationer grundläggs. Fyller 18 och får gå på Bykrogen.
För 15 år sedan, 1993 bor jag i Tärendö och går i sjuan-åttan på Centralskolan. Lär känna Josefine riktigt bra. Vår klass svetsas samman genom lägerskola till Tarfala och ett väl genomfört julspex som jag och Josy skriver hälften av manuset till. Är riktigt duktig i skolan, förutom i matte. Mina stora idoler är Blur och jag täcker väggarna med affischer på Damon Albarn.
För 20 år sedan, 1988 är jag åtta år och går i skola på Storbyns skola i Tärendö som numera är nedlagd. Min bästis heter Nina och vi brukar turvisas att cykla till varann, tre kilometer enkel väg. Leker häst, åker pulka i brandstationsbacken, leker i skogen bakom huset i timmar och låtsas att jag är Ronja Rövardotter. Är ute kollossalt mycket, allt mellan två och fem timmar om dagen eller mer är helt normalt.
Storbyns skola. Foto: Stefan Nylén
För 25 år sedan, 1983 är jag tre år, bor i vårt gula hus i Tärendö och min mamma är hemma med mig på dagarna. Vi brukar gå till Tärendö Turism på torsdagarna och äta lunch, mamma äter ärtsoppa och jag plättar. Vår hund Narri flyttar till farmor och farfar eftersom pappa blir allergisk. Jag får mina första skidor och lär mig åka runt, runt huset.
onsdag 27 februari 2008
Utmaningen antagen!
Den slemmigaste 80-talslåt jag kunde hitta var det? Som får en att verkligen vilja krypa ur sitt eget skinn eller åtminstone riva av sig sina egna öron?
Här är den. Den har axelvaddar, digitala trummor och kring tre minuter in i låten en ensam saxofonist i en sidenklädd gympasal (eller något åt det hållet).
Här är den. Den har axelvaddar, digitala trummor och kring tre minuter in i låten en ensam saxofonist i en sidenklädd gympasal (eller något åt det hållet).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)