lördag 31 januari 2009

Räkning och barns logik

Här om dagen var maken inne på ett forum och till höger på skärmen fanns en ruta med olika smajlisar. Dottern kom fram och började ivrigt räkna de små gula ansiktena.

- Een, tåå, tee, nio, tee, sex, suu, nio...

Sen gick hon iväg och kom tillbaka med en kökshandduk som hon draperade över laptopen. Hennes förklaring till detta tilltag var som följer:

- Tojka nio.

En mycket trevlig kväll + natt

Vi har haft barnvakt det senaste dygnet. Josefine ställde så snällt upp och tog hand om lilldotra när Fru Björnström ville gå och se Herr Björnström och hans vänner spela hårdrock på Yunkyard. Det blev en mycket trevlig tillställning som började hemma hos Henke och Kicki.

Kicki med väninna hade lagat den godaste mat jag ätit på väldigt länge. Det bjöds skaldjurssoppa som tog två timmar att laga och fem minuter att äta, och sedan fick vi lax med parmaskinka (faktiskt jättegod kombo), spenatgratäng, tagliatelle och citronsås. Vid det laget var vi så mätta att vi inte orkade någon efterrätt.

Kicki lyckades med konsstycket att göra jättefina lockar i mitt spikraka hår medelst en plattång (!). Henke som är sjukgymnast till vardags tog fram massagebänken och knäckte kotor på alla som kom i närheten och mitt i allt dök Kickis syster upp med sambo och sin lilla dotter, fyra veckor gammal.
Och ja, jag måste erkänna att något slumrande väcks när man känner på små fyra veckor gamla tår, öron och kinder och känner den där obestämbara doften av bebis.

Framåt halvelvasnåret gick vi bort till Yunkyard och kände oss lite smått besvikna över att det inte fanns någon lång kö vi kunde svischa förbi med ett "vi står på gästlistan!". Spelningen började vid tolv och det lät riktigt bra, även om jag blivit så gammal att jag tyckte det var skönt när vakterna gick in och lugnade ner kidsen som skuttade runt och knuffade på varandra.

Vid stängningsdags var vi en liten kärntrupp på sju pers som gick till Peder på efterfest. På vägen inhandlades pizza på nattöppna Happy Burger. Som vanligt gjorde de fel i beställningen och stackars Anna som beställt pizza med sallad på fick en med sallad och strips. Morgan och Matte Grahn tyckte dock att stripspizza var en finfin uppfinning och åt upp hälften.

Vid halv fem tog maken och jag en taxi hem och badade traditionen trogen badkar innan vi gick och lade oss.

Idag vaknade jag halv tre på eftermiddagen och kände mig faktiskt utsövd och fräsch. Skönt.

Sist men inte minst ett stort tack till dig Josefine för din ömma vård av vår lilla tjej.

fredag 30 januari 2009

Förklaring

Det fanns en orsak till att maken inte svarade ärligt på frågan han fick på telefon här om dagen. Det var ju härifrån de ringde.

Och vill du läsa mer rekommenderar jag detta.

onsdag 28 januari 2009

Band of Brothers

På vissa vis är jag hemskt "okvinnlig". Jag är till exempel inte alls intresserad av kläder, skor och handväskor. Jag sminkar mig inte dagligen och jag anser det inte vara en katastrof att gå på jobbet med oplockade ögonbryn.

Och så gillar jag krigsfilm. Särskilt fascinerad är jag av andra världskriget. Jag är historieintresserad i allmänhet, men det här är mitt specialområde. Jag kan läsa hur många böcker och se hur många filmer som helst, jag kan inte förklara varför.
Min absoluta favorit just nu är miniserien Band of Brothers som sändes för ungefär åtta år sedan. Jag gav den i julklapp till maken förra julen, men det var minst lika mycket för att jag själv ville ha den. Nu ser jag den för andra gången och den är så bra, så bra.

Miniserie måste vara det bästa formatet av alla. Det är så pass få avsnitt att man inte hinner bli leds, man kan se hela serien över en helg och eftersom den är så kort är handlingen tajt och välgenomtänkt. Men eftersom det finns så mycket mer tid än i en långfilm lär man känna karaktärerna ordentligt och man får möjlighet att fördjupa sig i detaljerna.
Nu ska jag se avsnitt tre och fyra innan det är dags att krypa till kojs.


Artighetsfraser

Tänk om man alltid skulle svara ärligt när någon sade "Hur är läget?". Då skulle maken ha sagt "dottern ligger på golvet och är ursinnig och frugans glasögon har gått sönder och går inte att limma och mjölken är slut och själv är jag skitsur" när det ringde i telefon nyss.
Det var nästan surrealistiskt att höra honom säga "jo, det är under kontroll".

måndag 19 januari 2009

Grattis Charlotte!

Hon vann! Charlotte Kalla gick och vann Jerringpriset, det finaste idrottspriset man kan få!
Ja, jag ringde och röstade en gång jag också, det måste jag ju eftersom hon är från byn (och så lite för att jag ville vinna "valfri platt-tv").

Egentligen vet jag inte vad jag vill säga med det här inlägget annat än att jag är vansinnigt stolt över att det har gått så bra för någon från mitt Tärendö.

Grattis Charlotte!


Tjugonio

Nu är det bara ett år kvar tills jag fyller trettio, minus en dag. Fyllde tjugonio i går, vilket i vanlig ordning firades med en massiv smörgåstårta gjord av undertecknad.
Har funderat lite på att från och med nu vägra erkänna det här med åldrande ett tag, och bara låtsas att jag fyller tjugonio igen och igen. Jag ser ju trots allt rätt ung ut, skulle kanske komma undan med det fram till några och trettio i alla fall?

Jag fick två födelsedagspresenter. Den ena tänker jag inte berätta om eftersom mitt mål är att den här bloggen ska vara personlig men inte privat.
Den andra är nog bland det bästa jag någonsin fått på en födelsedag. Den slår till och med kassettradion med dubbla kassettdäck (så man kunde spela över och göra blandband) 1987. Särskilt eftersom jag just den födelsedagen var grymt besviken, jag hade nämligen önskat mig ett My Little pony-stall och ville inte ha någon dum kassettspelare.

Hur som helst, vad fick jag igår? Jo, en sån här:



Den kommer i början av februari. Då går inget motiv säkert.

fredag 16 januari 2009

Manligt och kvinnligt

Makarna Björnström hade just en diskussion kring windows operativsystem. Frun gillar windows xp och har motvilligt gått med på att vista installerades på den gemensamma laptopen. Maken gillar vista.

Frun: - Men varför? Det är buggigt, det är ologiskt, det tar jättemycket resurser i anspråk...
Maken: - Jag gillar det. Det är snyggt.
Frun: - Snyggt? Det är alltså utseendet som har störst betydelse för dig, inte hur det funkar???
Maken: - Ja. Jag är man, jag gillar när det är snyggt. Du är kvinna, du gillar när saker fungerar.
Frun: - Du, jag tror du slog huvudet på spiken...

Topp fem: 2008

Jag har tillräcklig självinsikt för att inte längre kalla min topp fem för "veckans". Men då och då kommer den att dyka upp, när jag hittar på ett i mitt tycke intressant ämne. Kanske inte på fredagar alla gånger, heller. Då och då, som sagt.
Nu till saken. Tänkte att en bra början på det nya året kunde vara att sammanfatta det gamla. Vad var bäst under 2008? Eller värst? Eller vilka händelser gjorde störst intryck på just dig?

Väljer du att göra en egen lista, lämna en kommentar nedan så vi andra kan gå in och läsa, är du snäll.

Mitt best of 2008 nedan:

5. Började blogga.

4. Bodde i hus för första gången sedan jag var sexton. Skönt att kunna leva om som man vill.

3. Började jobba igen och lärde känna mina arbetskamrater bättre. Trivdes riktigt bra på jobbet.

2. Dottern började sova hela nätterna. Det gjorde att förhållandet till min käre make också blev bättre, vi var rejält uttröttade, kan jag erkänna.

1. Dottern började snacka. Herregud, vad roligt det är att höra på!

måndag 12 januari 2009

Kärlek vid första klicket

Jag är kär i ett dataprogram. Alldeles hänförd, för att vara lite mer exakt. Alldeles galen i. In löööv.
Programmet heter Spotify och är bland det bästa som någonsin hänt mig musikaliskt. I går fick vi vår invit efter att endast stått på väntelistan i ungefär en vecka, och sedan dess har jag och maken slagits om att få leta reda på alla våra favoritlåtar.

Just nu sitter jag och lägger upp låtlistor, och är imponerad över att så mycket faktiskt finns med tanke på att programmet startade i beta-version så sent som oktober. Jag har hittat allt från "pessimistkonsulten" med Euskefeurat till nittiotalsklassiskern "Blue (Da ba dee)" med Eiffel 65. Det enda jag sökt som inte fanns var Beatles och Led Zeppelin, men de flesta stora band verkar ha hela diskografin på plats. Bland annat fanns till min lycka varenda liten bortglömd b-sida med U2.

Jag är övertygad om att detta är det första som kan minska nedladdningen, och jag förundras över att skivbolagen inte kommit på det här tidigare.
Jag tycker faktiskt spotify är bättre än att ladda ner. Man slipper dåliga versioner och långa nedladdningstider. Vill man lyssna på en skiva söker man bara och börjar lyssna med det samma. Det är som att ha all världens grammofonarkiv i sin dator.
Dessutom är det otroligt användarvänligt och snyggt.

Enda nackdelen är så klart att man streamar och följdaktligen inte kan bränna ner musiken på skiva eller lägga över den på sin mp3-spelare, men personligen tycker jag inte att det gör så mycket.

Det bästa av allt är dock att det är fullständigt lagligt.

Vill du veta mer om Spotify kan du läsa här.

lördag 10 januari 2009

Håll tummarna för mig!

Nu har jag sökt kursen "medicinsk grundkurs", första kursen på omvårdnadsprogrammet. Jag önskar läsa den på distans under våren. Det skulle bli första steget mot mitt mål att bli undersköterska.

Tyvärr är det långt ifrån säkert att jag kommer in. Efter att den nuvarande regeringen tillträtt har vuxenutbildningens resurser krympt, förklarade Mimerskolans utbildningsvägledare för mig igår. Personer som redan har en treårig gymnasieutbildning har svårt att få en plats.
Det spelar ingen roll att jag gått ett studieförberedande program och har lika lite yrkesutbildning som någon som just gått ut grundskolan. De som bestämmer tycker att sådana som jag som önskar arbeta inom vården ska utbilda oss till sjuksköterska i stället.
Som om det vore samma sak.

Jag uppmuntrades att söka i alla fall. I värsta fall kan jag göra en prövning där man läser in kursen på egen hand och tenterar av den, för priset av 500 svenska kronor. Men då måste jag även lära mig att ta blodtryck på egen hand. Hur fasen ska det gå till?

Håll tummarna för att jag kommer in, är du snäll.


Någon som kan lära mig hur den här fungerar?

Hoppas landstinget tänkt till

Västerbottens landsting ska för att spara pengar och få råd med prioriterade områden omfördela sina resurser. Bland annat ska man "begränsa tiden på BB till högst ett dygn för normalförlösta omföderskor".
Jag kommer inom ett par års tid förhoppningsvis vara en "normalförlöst omföderska" och jag har inte alls lust att åka hem inom ett dygn. Men jag förstår att det måste till en sån här åtgärd för att platserna på nya BB på NUS ska räcka. Där ska alla nämligen få eget rum.

Det hade varit skönt att få några dagar där i lugn och ro med lillknodden, få igång amningen innan det är dags att komma hem till vardagen, men det är väl bara att acceptera att det inte blir så. Det är så klart ingen katastrof att åka hem om mor och barn mår bra.

Jag hoppas bara att landstinget tänker till och samtidigt inför obligatorisk POX-screening samtidigt som de börjar skicka hem nyfödda så tidigt. Det skulle vara ett oerhört högt pris att betala för besparingen om barn med hjärtfel inte upptäcktes.

Jag hoppas också att den här regeln är tänjbar för dem som är normalförlösta men vars barn behöver lite extra tillsyn. Skulle vi hamna i samma situation nästa gång med ett barn som inte kan äta, kräks bajsigt fostervatten och har feber och dålig sänka med misstänkt lunginflammation vid ett dygns ålder vägrar jag åka hem.

torsdag 8 januari 2009

Udda kombo

Sitter och kollar in Ginzas jätterea så här på kvällskvisten. Vanligt förekommande på DVD-reor är tvåpack där man får två filmer i samma box lite billigare än för var och en för sig. Det brukar vara Bridget Jones 1 och 2, eller två filmer med Tom Cruise eller liknande.

På Ginza kan man för ynka 49:- fynda Gustaf + Day after tomorrow. Jag undrar och undrar över vem som kom på att sälja dessa två filmer i kombination och varför. Kanske var tanken "en för barnen och en för när barnen har gått och lagt sig".
Fast troligare är att det beror på att ingen vill köpa skitfilmen om katten Gustaf.

En liten hand

Jag sitter och läser Aftonbladet. Kastar ett öga på ledarsidan som självklart handlar om tragedien i mellanöstern. "Säkerhet går inte att bomba fram" är rubriken, och jag kan inte annat än hålla med. Jag tänker på hur mycket jag hatar dem som bestämmer, på båda sidor, att den här våldsspiralen aldrig ska få ett slut. Dem som motarbetar varje fredstrevare.
De är lika goda kålsupare allihop, dem jag tycker synd om är varken Israels regering eller Hamas. Jag väljer inte sida på det sättet, utan den sida jag lider med är de vanliga människorna, vare sig de är judar eller araber.
Det står i artikeln att dödssiffran nu uppgår till 600, varav en fjärdedel civila. Det är stora siffror, men i mitt huvud kan jag inte få siffrorna att bli människor. Det blir för ogripbart. Tills jag ser bilden.

Bilden är placerad mitt i texten och föreställer grus, en bit bråte i förgrunden. Bakgrunden är suddig och mörk. Mitt i bild syns en brun, dammig ärm ur vars manchett sticker en knubbig barnhand. Handen är också dammig, löst knuten som de brukar vara på små barn som sover.
Man ser inte resten av barnet, man ser inte om det är en flicka eller en pojke, men man ser knubbiga fingrar och man vet att han eller hon sover inte, han eller hon är död. Någonstans i Gaza ligger det här barnet och lever inte längre, och kanske finns det en mamma eller pappa i livet som är förtvivlad över det.

Det här är ett (1) av de ca 150 civila offrena. Ett barn. Ett barn är ett barn är ett barn. Oavsett om det är palestinskt, israeliskt eller svenskt. Det sörjs och saknas lika innerligt och det är inte mer eller mindre värt än något annat. Det är därför det känns futtigt att tala om rätt eller fel. Att ett barn dödas är alltid fel. Våld är aldrig rätt, alltid fel.

Artikeln finns att läsa här, dock utan bild, bilden fanns bara med i papperstidningen.

onsdag 7 januari 2009

SVT Sport

Jag har i alla år älskat alla former för krönikor av SVT Sport. Årskrönikor, OS-krönikor, VM- och EM-krönikor. Jag ser dem alla bara för att de är så lysande.

2008 års krönika finns nu uppe på SVT:s hemsida, och även om ni inte är särskilt hardcore på sport, så kan ni väl ändå titta på de första nio minuterna? Då får man för det första se världens vackraste by i vinterskrud (kuriosa: det är mitt gamla lekis till höger i första klippet) och sedan får man se Charlotte Kallas insats i Tour de Ski. Jag har sett det så många gånger, men ändå kryper det fram en tår när jag ser henne flyga förbi Virpi Kuitunen i backen.

Se årskrönikan här.

Det har varit skidtema för min del i dag. Tidigare i kväll såg jag den excellenta dokumentären om svensk skidåkning både på längden, höjden och tvären; "Från Sixten till Kalla". Även den värd att se när den dyker upp på SVT Play eller i en repris i en TV nära dig.

lördag 3 januari 2009

Balloon fiesta

Ända sedan dottern läste Rasmus Nalle i Mexico har hon fått dille på luftballonger. Därför kommer hon då och då springande när man sitter vid datorn, kräver att man ska avbryta allt man håller på med och genast leta rätt på något sånt här på youtube:



Jag hoppas det här intresset går över med tiden. Jag har en känsla av att ballongflygning är en hobby i en något för hög prisklass för vår budget. För att inte tala om vad det kostar att resa till Albuquerque.

Den här vill jag se!

Tack vare Bloggfrossa har jag fått upp ögonen för en film jag måste se, jag som älskar Sean Penn:



Den kommer på bio 27:e februari. Någon som vill gå?

fredag 2 januari 2009

Gott nytt år!

Jag är medveten om att jag är sent ute med min önskning om ett gott nytt år för er, mina kära läsare, men gårdagen spenderades först med sovmorgon, sedan med jobb.

Svärmor överraskade allt och alla (inklusive sig själv) med att komma och hälsa på i tisdags. Hon åkte hem i går, och därför hade Herr och Fru Björnström möjlighet att träffas på stan nyårsafton när frun slutade jobbet och sedan spendera nyårskvällen hemma hos goda vänner på Sandbacka. En lugn och mycket trevlig kväll.
Egentligen hade vi tänkt passa på att se fyrverkerierna nere på Rådhustorget, men det slutade med att vi hade så trevligt att vi stannade på vårt värdpars balkong.

Jag reagerade över att det var ovanligt lite fyrverkeriskjutande i år. Är det lågkonjunkturen som gör sig påmind? Förra året fyrades det av raketer hejvilt från fem på eftermiddagen till tre på natten. Så icke denna gång.
Det tycker jag enbart är positivt. Jag blir så less på alla nötter som smäller raketer vid annan tid än kring midnatt. Varför skjuta raketer i dagsljus när ingen tittar? Till vilken nytta?

På ett sätt kan jag tycka att det är värt att spendera mycket pengar om man köper riktigt snygga pjäser, såna som regnar som fairiedust och exploderar flera gånger. Men varför spendera jättemycket pengar på något rött eller blått som säger pfffft följt av ett litet boff och är borta på mindre än en sekund?

I mina mest rabiata ögonblick förespråkar jag att det ska behövas tillstånd för att ens få köpa fyrverkerier, med villkor om att de ska skjutas av på godkänd tid och plats. Det är trots allt explosiva ämnen vi snackar om. Ska berusade människor handha explosiva ämnen är det väl inte så konstigt att tycka att det ska ske någonstans där de inte kan skada någon annan än sig själva?