Tillfälligt fotobloggeri

Ganska ofta tar jag en bild som jag tänker att "den här ska jag lägga på bloggen". Men sedan ids jag inte alltid (okej, nästan aldrig) lägga över bilden på datorn (fast det bara tar en minut).

Nu har jag ett antal sådana bilder som jag till slut fått tummen ur och lagt in på hårddisken. Så ni får allihop i ett svep, håll till godo.

Här ser ni kära dottern en dag när hon var så trött att hon lade sig på golvet och somnade.

Maken har ett litet nördigt headset som han använder när han ska prata med sina hockeykompisar när han spelar NHL online på PS3:an. Nu har det gått sönder så han måste ha på sig en mössa för att hålla fast mojängen mot örat. Därtill valde han den fulaste mössa det Björnströmska hushållet kunde uppbåda. Män äro lustiga varelser.

Enligt mina ansträngningar i släktforskning finns det samiskt DNA i maken och dottern. Kanske det var därför dottern en kväll helt på eget bevåg tog på sig dessa plagg?

Och här ses dotterns egenkomponerade "dagens outfit". Lila strumpbyxor, nattlinne samt en lite för stor men mycket älskad Alfons & Milla-tröja.

Önskelistor

Eftersom jag vet att potentiella julklappsgivare läser bloggen kommer här några vattentäta tips på bra julklappar till medlemmarna i familjen Björnström:

Till dottern:
- Böcker om Pettsson och Findus. Hon har Kackel i hönsgården, Rävjakten, Stackars Pettsson och Pettsson får julbesök.
- Nattlinnen och pyjamaser. Och byxor. T-shirts. Sockar! Hon drar för närvarande storlek 104 på kläder och 24-25 i skor.
- Stora pärlor, pärlplattor (för stora indianpärlor), tillbehör till att göra halsband och sånt.
- Allt som har med hästar att göra. Filmer, sängkläder, leksakshästar... hos den här damen har hästtokigheten startat i ung ålder.
- Ljudböcker, gärna Astrid Lindgren som läser sina egna sagor.

Till mig:
- Garn. Lovikka-garn, ullgarn i olika färger för exempelvis yllesockar.
- Krukväxter alternativt presentkort på Buketten.
- Presentkort på bio, gärna med tillhörande erbjudande om barnvakt...
- Sims 3. Fast det är jag ganska säker på att maken köper till mig.
- Strumpor. Enkla svarta eller vita saker, tunna. Gärna utan mönster så man slipper besväret att para ihop rätt par med varandra.

Dagsstatus

Sakta men säkert betar jag av punkterna på att-göra-listan. Helgen är jobbad, uppgifterna inlämnade (ett litet sidospår av pur stolthet: jag har fått MVG på tre av tre inlämnade uppgifter i Vård- och omsorgsarbete), lönesamtalet är över och det gick mycket bra och igår köpte jag vinterskor till dottern. Vilka hon till både min och makens förvåning accepterade och tog på sig med det samma. Annars brukar det alltid vara svårt att få henne att ta på sig nya ytterkläder, av någon anledning.

Tillkommit har - som varje vecka - två nya inlämningsuppgifter. Den ena handlar om omvårdnad vid livets slut, ett tungt ämne som får en att tänka över sin egen dödlighet. Inte speciellt kul, men nödvändiga tankar att tänka innan man hamnar på ett jobb där man möter död och sorg.

Att boka en ny läkartid visade sig lättare sagt än gjort, jag skickade ett mail via deras mailbokningssystem där jag föreslog alla mina lediga dagar och halvdagar under de närmaste två veckorna men ingen av dem passade tydligen. Nu vill de att jag ska ringa dit och boka, så jag får väl göra det. Någon som vet om man får gå till läkaren på betald arbetstid? Skulle vilja få komma dit så fort som möjligt. Med risk för att läkaren kommer att tycka att jag är hypokondrisk kommer jag förutom själva syftet med besöket (uppföljning av mina magproblem) att be honom kolla på mina födelsemärken. Har aldrig gjort det och det kan ju vara bra att veta att inget av dem ser suspekt ut.

I morse fick jag sovmorgon av min underbare make. Jag sov till elva. När jag kom ner uppgraderade jag makens status från underbar till rent guddomlig, för då hade han städat hela nedervåningen. Jag finner inte ord för hur fint jag tycker sånt är.

Lättroad

Just nu är det roligaste min dotter vet att jag jagar henne, fångar henne och väser "sssicket sssnack".
Det behövs inte mycket för total lycka när man är snart tre år gammal.

100% ironi

Punktering på bakdäcket, halleluja!
Jag blev så oerhört lycklig när jag kom ut från Östra Gymnasiet efter förflyttningsutbildningen och upptäckte att i stället för att susa hem med det samma var jag tvungen att gå eftersom bakdäcket var helt platt.

Jag riktigt älskar människor som krossar glas, särskilt på cykelvägar! Vi har alldeles för lite krossat glas på Umeå stads cykelvägar, fram för mera glaskross! Och det är ju så moget att krossa flaskor. Det är verkligen höjden av vuxenhet att gå där med sin femkommatvåa och i stället för att ställa den på marken i ett hörn bara ha sönder den, gärna i så många bitar som möjligt. Det är så väldigt meningsfullt, det gör världen rikare och människor så mycket lyckligare.

Nä, jag är så less att jag inte ens orkar ironisera över det här. Skärp till er era *host*helvetesjävlaskit*host* idioter! Maken fick punka för en vecka sedan och nu är det alltså min tur, för andra gången på två månader. Vi har annat att göra än att byta cykelslangar.

Det är mycket nu

Ni får verkligen ursäkta min brist på bloggaktivitet. Jag har för det mesta inte tid att blogga, och om jag mot förmodan har det har jag inte haft tid att vara med om något som är tillräckligt intressant för att skriva på bloggen. Istället har jag följande för händer:

- Vara förälder. Ganska tidskrävande som alla ni föräldrar vet. Särskilt nu när dottern kräver ett stort tålamod och mycket stödläsande av Jesper Juul.
- Jobba helg. Den långa helgen. Ska i princip bo på jobbet från 17.00 i morgon till 21.00 på söndag.
- Plugga. Sitter med den första av två inlämningsuppgifter som ska skickas in senast på söndag kväll. Försvåras av nämnda jobb, men jag hoppas att hinna plugga en del på jobbet också. Och så kursdag två i förflyttningsteknik på måndag.
- Förbereda mig för lönesamtal nästa vecka. Skitsvårt att komma ihåg konkreta exempel på vad man gjort som passar ihop med de hyfsat luddiga lönekriterierna.
- Måste boka ny läkartid i stället för den jag missade igår eftersom jag glömt att omboka den.
- Ska sätta mig in i det här med att byta elbolag. Fick elräkningen idag, det måste gå att få ett billigare alternativ än Umeå energis tillsvidarepris.
- Backup ska göras på laptopen, den har börjat bli lite instabil och måste nog få sin hårddisk formaterad.
- Tvätthögen är gigantisk. Jag är inne på de riktigt fula fultrosorna nu, så en tvätt är av nöden tvungen.
- Det finns fortfarande några få ouppackade lådor. Packa upp eller ställa i förrådet? Måste gå igenom.
- Ska undersöka marknaden för vinterdäck till cyklar. Skulle spara mucho dineros och vara bra ur motionssynpunkt.
- Ringa dotterns nya dagmamma och bestämma tid för inskolning. Och så skola in.
- Gräva ner jordgubbsplantorna innan det blir tjäle.
- Börja leta julklappar medan pengar och tid finns.
- Hitta vinterskor och overall till dottern, skulle helst varit gjort IGÅR.

Dagens ömhetsbetygelse

Dottern: Mamma, älskar dina öron!

Men vad ska jag med Vampire-Bill till...

...när jag har världens bästa make?

I förrgår när jag kom hem väntade en överraskning, mer visste jag inte. Det första som hände när jag kom innanför dörren var att jag noterade att det var välstädat och fullt med stearinljus och mysfaktor. Så fick jag en badrock i handen och ett förslag om att gå upp och ta ett bad och värma mig efter den kalla cykelturen hem från kvällspasset på jobbet.

Ett varmt bad i skenet av ännu fler stearinljus senare kom jag ner och där väntade ost, kex och ett glas rött. Där satt vi och myste, men vi är ju som vi är, så det var ingen romcom eller snyftare på TV, nä, vi kollade Mythbusters. Och det var superromantiskt.

So Honey, I owe you one.

Som en tonåring

Jag har drabbats av en riktig tonårscrush på Bill Compton i True Blood. Maken skrattar åt mig och retas och påstår att detta är ett utbrett syndrom och att mången fruar är lite småsugna varje onsdag kväll när de fått sin True Blood-fix för veckan.

Personligen såg han det som en fördel att han kanske har större chanser till lite trevligt vuxenmys efter att Vampire-Bill har värmt upp mig. Om så är sant eller inte låter jag dock vara osagt. Min egen mor läser ju bloggen.

Jag säger bara - blicken.

När världen är ny förundras man

I morse stod jag och dottern och tittade ut på den fuktiga, höstiga världen utanför. Vi hade ett litet samtal som fick mig att inse hur mycket det är man ska lära sig att fatta, som inte är självklart från början.

- Mörkt borta nu.
- Ja, nu är det ljust. Det är dag. På dagen är det ljust, och på natten är det mörkt.
- Det är dag nu.
- Ja, det är dag.
- Har regnat.
- Ja, det har regnat.
- På gräset regnat.
- Det har regnat på gräset.
- På träden regnat.
- Ja, det har regnat på allting ute. På träden, på gräset, på gungorna...
- Ha skor gå där.
- Det behövs nog stövlar om man ska gå ute nu och inte bli blöt. Och regnkläder.
- Litet träd där. Emmas lilla träd.
- Träden är allas träd. Eller egentligen är träden sina egna.
- Emmas lilla träd!

Det blir svårt att förstå ibland, och ännu svårare att förklara. Dag och natt är lätt, att man inte bara kan claima ett träd är lite svårare.

Man tager vad man haver

Jag hade glömt att vi slängde brödpenseln i samband med flytten (vi använde den till tapetklistret) och nyss stod jag där med frallor i behov av äggpensling. Nåja, man är väl inte dum, jag tog den där lilla mojängen som man rensar vitlökspressen med. Så kom den också till användning för en gångs skull och vallmofröna fastnade i tillfredsställande grad på frallorna. Snart nybakt, alltså, mums.

Lustig felsägning

Här om dagen skulle vi prata med makens bror på Skype. Dottern vet vem farbror Kenny är, och var nu väldigt glad att få en chans att tala med honom "live". När farbror dök upp på skärmen pekade hon och utropade förtjust:

- Titta! Farmor Kanin!

Svågern, generös som han är, svarade "jag kan vara Farmor Kanin för dig om du vill".