Punktering på bakdäcket, halleluja!
Jag blev så oerhört lycklig när jag kom ut från Östra Gymnasiet efter förflyttningsutbildningen och upptäckte att i stället för att susa hem med det samma var jag tvungen att gå eftersom bakdäcket var helt platt.
Jag riktigt älskar människor som krossar glas, särskilt på cykelvägar! Vi har alldeles för lite krossat glas på Umeå stads cykelvägar, fram för mera glaskross! Och det är ju så moget att krossa flaskor. Det är verkligen höjden av vuxenhet att gå där med sin femkommatvåa och i stället för att ställa den på marken i ett hörn bara ha sönder den, gärna i så många bitar som möjligt. Det är så väldigt meningsfullt, det gör världen rikare och människor så mycket lyckligare.
Nä, jag är så less att jag inte ens orkar ironisera över det här. Skärp till er era *host*helvetesjävlaskit*host* idioter! Maken fick punka för en vecka sedan och nu är det alltså min tur, för andra gången på två månader. Vi har annat att göra än att byta cykelslangar.
2 kommentarer:
Förstår till fullo din vrede. jag skulle också bli så in i norden förbannat,men tyvär är det nog så att folk bara tänker på sig själv och skiter i andra.Livet är tråkigt för många av dessa marodörer, så : " Vi krossar lite glas på cykelvägen och ser hur många som får punka"Det är bortskämda eller missanpassade unga som gör sånt.Men irriterande är det i alla fall.Tur var att du inte fick punka medan du körde nerför backen. Då kunde det ju ha gått rigtigt illa.Kram till dig. Jytte
Så himla onödigt!!
Här på gatan hade ett gäng en period när de hade sönder sina tomburkar, de liksom skar burken till en lång, remsa. Som när man skalar ett äpple i en enda lång, krullig del, du vet.
Och så kastade de in den uppskurna burken som "pynt" i buskarna.
Mina barn- särskilt Ludvig och Clara- var på väg flera gånger att ta reda på "skatten", silvrig och fin. Och rakbladsvass.
Nu har tonåringarna slutat repa upp burkar tack och lov och mina barn har alla fingrar kvar.
Skicka en kommentar