Ibland blir det inte som man tänkt sig

Skulle åka skidor idag. Söndag, ledig, inga tider att passa. Varmt och skönt väder. En fantastisk dag för distansåkning, tänkte jag. Det var fantastiskt i ungefär fem meter, sen fanns det inget spår. Det har töat i några dagar och spåren har gått från att vara frasiga och nypistade i torsdags till kollapsade och obefintliga idag. Dessutomhar det blåst och spåren var fulla med kvistar, bark och skit, som fastnade i mängder i klistervallan. Jag höll på att stå på näsan fler gånger än jag vill låtsas om, för varje gång det låg något i spåret som var större än en femkrona tog det tvärstopp.




Så här såg det ut i femkommatrejävlakilometrar.

NB: åk inte skidor när det har töat och blåst. Och tänk absolut inte "vilken härlig dag att åka långt, jag tar det där längre spåret som jag aldrig har åkt förut".

Sjukt motiverad

Idag var jag på introduktion till sista kursen på undersköterskeutbildningen; sjukvård. Det känns väldigt roligt att vara tillbaka i det "medicinska", att läsa om sjukdomar, diagnostik och behandlingar. Jag älskade medicinsk grundkurs och jag känner spontant att sjukvården kommer att bli ännu roligare.

Men jag har ett angenämt problem, nämligen att välja praktikplats. Tyvärr får man inte vara på vare sig förlossningen, BB eller Barn 4. Jag kan i och för sig förstå varför men det var något av de ställena jag helst hade valt så det var lite synd.

Nu är beslutsångesten total. Jag försöker använda mig av uteslutningsmetoden. Efter fyra år på ett boende med samma brukare år ut och år in vill jag vara någonstans där patienterna byts ut hyfsat ofta. Jag vill helst inte jobba bara med äldre (har största respekt för dem som gör det, men det är inte min grej) så då går geriatriken och ortopedmottagningen bort (mycket höftledsfrakturer). Gärna barn. Gärna mer provtagning än toabesök och duschar. En mottagning som bara är öppen dagtid skulle vara idealisk som framtida arbetsplats, sett ur personligt perspektiv.

Funderar på någon kirurgavdelning (chans att få vara med på operation, en våt dröm för den del av mig som sett för mycket Grey's anatomy) eller barnmottagningen (men hu, ska jag vara den djävulen som sticker de små, sjuka barnen). Infektion är säkert lärorikt, mycket blandade sjukdomar. IVA eller akuten - mycket action men säkert jobbigt psykiskt. Likaså barnonkologen (eller vilken onkologisk avdelning som helst egentligen).

Måste konferera med mer erfarna arbetskamrater. Har ni några tips eller varningar så hojta till i kommentarsfältet!

Tidsoptimisten får på fingrarna

Jag förstår inte hur jag kan fortsätta vara tidsoptimist när jag visar mig ha fel i mina tidsmässiga beräkningar gång på gång. Som idag till exempel; jag tänkte att det skulle vara smidigt att fara till skolan och registrera mig efter jobbet. Så här förlöpte min eftermiddag:

14.55 - Går från jobbet. Är till och med fem minuter tidig! En och en halv minut går åt till att vänta vid världens segaste övergångsställe vid E:4an.

15.00 Har hunnit vara förbi makens studio och hämtat pengar till terminsavgiften och tittat på en halvfärdig väggpanel som maken och en hjälpsam vän slagit upp idag.

15.12 Hinner med sexan mot Röbäck. Flyt!

15.15 Bussen avgår, tre minuter sen.

15.30 Hoppar av på Böleäng. Går så fort jag kan utan att jogga från busshållplatsen till dagmamman.

15.35 Ringer på hos dagmamman.

15.45 Har efter bråk (från min sida) och skrik (från dotterns) fått på dottern alla kläder. Drar henne på boben till busshållplatsen.

16.03 Bussen mot stan behagar komma. Nästan i tid.

16.16 Framme på Vasaplan. Vasaplan har värmeslingor under asfalten = ingen snö. Att dra bob går inte. Det dröjer därför till...

...16.22 innan dottern och jag i hennes takt har tagit oss från ena änden av Vasaplan till den andra. Och då drar jag henne ändå nästan efter mig.

16.30 Lämnar dottern hos maken i studion.

16.45 Har hunnit förbi på ica och köpt en plocksallad till middag.

17.00 Åker iväg med bussen mot skolan.

17.10 Hittar en dörr in till skolan som är öppen. Tar en kölapp. Har fyrtio nummer framför mig.

17.30 Får komma fram till en person vid en dator. Hon försöjer lura mig på femtio spänn. Jag opponerar mig. Jag vinner.

17.35 Tänker att det nog är klokt att kolla så mitt lösenord till skoldatanätet fortfarande fungerar. Gör det inte det måste det bytas och det går bara att byta på skolans datorer. För så idiotiskt är systemet.

17.40 Har fått hjälp att byta lösenordet som givetvis inte fungerade. Eftersom informationskanalerna på datanätet inte heller fungerar skriver jag av tiden för kursintroduktion från en lapp och förundras över varför lappen inte kan sitta väl synlig på en anslagstavla i stället för bakom en datorskärm i datasalen.

17.45 Går till bussen.

17.57 Bussen kommer.

18.30 Bussen är framme i Röbäck.

Tre och en halv timme från dörr till dörr, alltså. Inte vare sig snabbt eller smidigt.

På plussidan idag:
1. Jag fick MVG på mitt fördjupningsarbete i utvecklingsstörning/funktionsnedsättningskursen.
2. Jag hittade en tia på Vasaplan.

Uppmuntran

Håller på med bokföringen för makens företag. Helt och hållet obetalt arbete som jag frivilligt tagit på mig, och absolut inte det roligaste i världen. Men det var liksom tvunget; maken är bra på ljud men absolut inte på papper och revisorer kostar dyra pengar.

Nåväl, jag har i alla fall en omtänksam dotter som kommer med förfriskningar under arbetets gång. Tårta och vin, minsann.

Födelsedagsönskemål

Om tolv dagar fyller jag 31 (det känns nästan mer krisigt att fylla 31 än 30. Det känns liksom så väldigt definitivt att jag passerat 30-strecket nu när det är med ett års marginal). Då önskar jag mig presentkort på Stadium eller bidrag i annan form, för jag är väldigt sugen på ett sånt här skidset för 799 kronor:






Det är vindtäta tights och en vindjacka. Verkar jättebra. Dessutom passar jackan med mitt fräsiga, chockrosa underställ.