söndag 4 oktober 2009

När världen är ny förundras man

I morse stod jag och dottern och tittade ut på den fuktiga, höstiga världen utanför. Vi hade ett litet samtal som fick mig att inse hur mycket det är man ska lära sig att fatta, som inte är självklart från början.

- Mörkt borta nu.
- Ja, nu är det ljust. Det är dag. På dagen är det ljust, och på natten är det mörkt.
- Det är dag nu.
- Ja, det är dag.
- Har regnat.
- Ja, det har regnat.
- På gräset regnat.
- Det har regnat på gräset.
- På träden regnat.
- Ja, det har regnat på allting ute. På träden, på gräset, på gungorna...
- Ha skor gå där.
- Det behövs nog stövlar om man ska gå ute nu och inte bli blöt. Och regnkläder.
- Litet träd där. Emmas lilla träd.
- Träden är allas träd. Eller egentligen är träden sina egna.
- Emmas lilla träd!

Det blir svårt att förstå ibland, och ännu svårare att förklara. Dag och natt är lätt, att man inte bara kan claima ett träd är lite svårare.

1 kommentar:

Tobias sa...

Men man kan det, om man är liten :=