Igår var dottern på fyraårskontroll. Hon är nu 109,5 cm lång, väger 19,5 kg och har perfekt syn och hörsel. Hon kompletterade dessutom kulan i lådan vid hörseltestet med att högljutt utbrista "piiip!" varje gång det pep i hörlurarna.
Hon uppvisade dessutom att hon kan balansera på en rak linje, hoppa på ett ben samt rita sig själv. Det sista blev inte bara en huvudfoting eller streckgubbe, nej det var en detaljerad sak med tår och allt möjligt.
Det sista överraskade mig en aning. Jag har på sistone sett henne måla regnbågar i noggranna halvcirklar som nästan inte flyter ihop, hästar som faktiskt ser ut som hästar och andra trevliga motiv. Men hon har inte ritat en enda människa. Jag visste inte att hon visste hur man gör, men det vet hon uppenbarligen.
Så nu ska jag sätta henne till att rita människor. Våran familj, mor- och farföräldrar, gudmors familj... Som jag har längtat efter de första porträtten! Nu är de här!
3 kommentarer:
Jag beställer genast ett!
Det ÄR verkligen fantastiskt med de första porträtten!
...sen tycker jag att det känns rätt sunt att faktiskt inte alltid göra saker bara för att man kan! Jag vet att lillebror kan rita "kompletta" figurer - men då han inte är så särskilt intresserad av att rita människor rationaliserar han ofta figurer till huvudfotingar. Däremot är det jätteviktigt att ex. symaskinen han ritade fick just nio knappar eller ngt annat i den stilen som kändes viktigare för honom.
Ja visst är det så. Jag såg det i praktiken idag när hon ritade sig själv och mig, ridande på en häst. Vissa detaljer var väldigt viktiga, till exempel hästens tyglar, att det skulle vara samma färger på våra tröjor som i verkligheten (det blev lite jobbigt med avsaknad av vit tuschpenna) och att det skulle finnas naglar på fingrarna. Att vi båda var skalliga och jag dessutom saknade både armar och ben spelade mindre roll.
Teckningen åkte i alla fall direkt i "spara-lådan".
Skicka en kommentar