Ibland (ganska ofta) hör eller läser jag kritiska röster påstå att feminister borde låta män vara män och kvinnor vara kvinnor.
Uttrycket "låta" antyder att det skulle vara enklast så, om man bara lät män och kvinnor vara skulle de automatiskt bete sig på ett visst, utifrån sitt kön definierat sätt.
Vet ni vad? Det är nys.
Om jag bara får vara den jag är:
- blir jag hårig som ett troll (eller en karl)
- går jag absolut inte i högklackat
- har jag på mig bekväma, praktiska kläder
- skrattar och pratar jag högt, lite för högt "för att vara kvinna"
- köper jag hellre en bok om militärhistoria under andra världskriget än en ny handväska
- köper jag mot förmodan en väska brukar den inhandlas på herravdelningen
- sminkar jag mig inte
- har jag kortklippta, omålade naglar och minimalt med smycken
- dricker jag hellre en god öl än en drink eller ett glas vitt vin
Jag skulle kunna rada upp många fler exempel på hur jag bryter mot könsnormerna om jag tillåts vara mig själv, utan krav och förväntningar utifrån. Om könsrollerna - vilka antifeminister tycker att vi ska "låta" män och kvinnor leva i - kräver att jag måste förändra mina intressen, mitt utseende och mitt sätt att vara, hur kan då dessa roller vara så naturliga som de här människorna hävdar?
Är det kanske, möjligen, eventuellt så att det är DE som försöker förändra människor till att bli något de inte är? Att när de anklagar feminister för att inte "låta" människor få vara som de är så sysslar de i själva verket med gammal, hederlig projicering?
Jag vet inte jag, men jag känner faktiskt väldigt få som utan viss omformning passar in i könsrollerna. Dessa roller är, för att säga det milt, förjävla snäva i passformen. Vore det inte bättre om vi lät kvinnor och män vara precis som de är och ge blanka fan i om det medför att kvinnorna blir som män och männen blir som kvinnor?
lördag 25 augusti 2012
Om träning, mat och normer
Läste en fantastisk artikel om hur vi ser på mat, kroppar och utseende igår, som satte igång tankar i mitt huvud. Artikelns tes är att i vårt samhälle är det enda "fina" att både vara naturligt smal och inte bry sig så mycket om vad man stoppar i sig, utan äta och dricka gott. Denna kombo är inte alla förunnad, fast många låtsas att de fungerar så (men sen kräks de på toaletten eller springer ett par mil för att bränna bort latten och kanelbullen).
Att äta och dricka gott och vara tjock är däremot inte okej, då har man ingen karaktär. Och avstår man det goda och tränar för att hålla övervikten borta är inte heller det okej, för då är man tråkig och späker sig.
För oss som bara behöver titta på en kaka för att gå upp ett par kilo är det kört. Vi kan inte "leva livet fullt ut" med alla goda pastarätter och cupcakes som Leila bakat och roséviner på en solig sommartisdag. Vi får höra att vi är tråkiga, att vi borde "unna oss" lite mer. Men om vi gör det och går upp i vikt, då är ju inte det bra det heller. Knasigt.
Att äta och dricka gott och vara tjock är däremot inte okej, då har man ingen karaktär. Och avstår man det goda och tränar för att hålla övervikten borta är inte heller det okej, för då är man tråkig och späker sig.
För oss som bara behöver titta på en kaka för att gå upp ett par kilo är det kört. Vi kan inte "leva livet fullt ut" med alla goda pastarätter och cupcakes som Leila bakat och roséviner på en solig sommartisdag. Vi får höra att vi är tråkiga, att vi borde "unna oss" lite mer. Men om vi gör det och går upp i vikt, då är ju inte det bra det heller. Knasigt.
lördag 18 augusti 2012
Nostalgi
I kväll botaniserade jag och äldsta dottern bland lämningarna från min barndom. Till dotterns ofantliga glädje hittade vi my little ponies, barbiedockor och -kläder, dockskåpssaker, gulliga smådjur, smyckesskrin, parasoll och annat smått och gott. Hon ville ta hem och leka med allt på en gång.
För mig var det som att öppna en tidskapsel. Där fanns min lilla byrå som jag gjort till dockskåpet av tändsticksaskar, i lådorna låg fortfarande små, små dagböcker (med text i) LP-skivor gjorda av urklippta bilder från Skivor & Band-katalogen, små encentimetersbörsar med papperspengar och annat pyssel som är så smått att endast små, flinka barnfingrar kunnat tillverka det. Jag tog fram de små sakerna som legat där sedan jag lekte med dem för mer än tjugo år sedan och upplevde tiden som dimension på ett väldigt konkret sätt.
Nu har min dotter plockat fram alla smådjuren som brukade bo i mitt dockskåp och som nu ska flytta in i hennes lekar. Hon leker bio med dem och iPaden. Det låter precis som något jag kunde ha gjort om det hade funnits iPadar på min tid.
Allt smälter plötsligt ihop i den sena timmen, nu och då, minnen och verklighet, vuxen och barn, hon och jag.
För mig var det som att öppna en tidskapsel. Där fanns min lilla byrå som jag gjort till dockskåpet av tändsticksaskar, i lådorna låg fortfarande små, små dagböcker (med text i) LP-skivor gjorda av urklippta bilder från Skivor & Band-katalogen, små encentimetersbörsar med papperspengar och annat pyssel som är så smått att endast små, flinka barnfingrar kunnat tillverka det. Jag tog fram de små sakerna som legat där sedan jag lekte med dem för mer än tjugo år sedan och upplevde tiden som dimension på ett väldigt konkret sätt.
Nu har min dotter plockat fram alla smådjuren som brukade bo i mitt dockskåp och som nu ska flytta in i hennes lekar. Hon leker bio med dem och iPaden. Det låter precis som något jag kunde ha gjort om det hade funnits iPadar på min tid.
Allt smälter plötsligt ihop i den sena timmen, nu och då, minnen och verklighet, vuxen och barn, hon och jag.
torsdag 9 augusti 2012
Idag kom den
Kommentaren jag har gått och väntat på, alltså. Stora dottern utbrast "det är jobbigt att ha en lillasyster!".
Det är klart att det är, det förstår ju vem som helst med en gnutta empati. Jesper Juul jämför att få ett syskon med att ens partner skulle komma hem med ytterligare en kvinna/man och säga att hen ska bo med oss. Och i ärlighetens namn är bebisar inte roliga. De ligger och sprattlar och säger gogo och ler när man ler mot dem. Annars gråter och sover de mest. De är så tråkiga att endast föräldrar och mor- och farföräldrar förstår att uppskatta dem. Men för ett barn, som kanske dessutom förväntade sig en lekkamrat - not so much.
Nej, att dottern känner så kom inte som någon överraskning och jag förstår henne. Det som gläder mig är att hon törs säga det, rakt ut, helt oprovocerat. Det betyder att vi lyckats med den biten av vår uppfostran, att visa att det är okej att känna att det är både roligt och jobbigt att få ett syskon. En liten del i vår föräldragärning, men ack så viktig, inte minst för döttrarnas framtida relation.
Det är klart att det är, det förstår ju vem som helst med en gnutta empati. Jesper Juul jämför att få ett syskon med att ens partner skulle komma hem med ytterligare en kvinna/man och säga att hen ska bo med oss. Och i ärlighetens namn är bebisar inte roliga. De ligger och sprattlar och säger gogo och ler när man ler mot dem. Annars gråter och sover de mest. De är så tråkiga att endast föräldrar och mor- och farföräldrar förstår att uppskatta dem. Men för ett barn, som kanske dessutom förväntade sig en lekkamrat - not so much.
Nej, att dottern känner så kom inte som någon överraskning och jag förstår henne. Det som gläder mig är att hon törs säga det, rakt ut, helt oprovocerat. Det betyder att vi lyckats med den biten av vår uppfostran, att visa att det är okej att känna att det är både roligt och jobbigt att få ett syskon. En liten del i vår föräldragärning, men ack så viktig, inte minst för döttrarnas framtida relation.
lördag 4 augusti 2012
Spädbarnsåldern
Jag är inte något stort fan av spädbarnstiden. Många längtar tillbaka till den, talar lyriskt om den och man får lätt bilden av att det enda de gjorde var att sitta och lukta på sina telningars små huvuden i ett års tid. Jag hör inte till dem.
Visst, spädbarn luktar fantastiskt, deras små tår och öron är bedårande, det är härligt att deras bajs inte luktar bajs och när amning fungerar är det praktiskt, behändigt och underlättar tillvaron väldigt mycket. Men för mig är spädbarnstiden ändå inte någon höjdpunkt, mer en påfrestande tid att ta sig igenom för att senare få uppleva bättre tider.
När vi pratade om ett till barn var det inte ytterligare en förlossning som gjorde mig tveksam utan det var ett år av dålig sömn. Nu har vi fått ett barn som (peppar, peppar) sover bra på nätterna, men i gengäld har hon väldigt svårt att sova på dagarna och blir mycket, mycket grinig när hon är trött. Jag spenderar en icke oansenlig del av dagen med att försöka söva en bebis som gråter hysteriskt av trötthet, och jag längtar helt ärligt efter att det inte ska vara så mer.
Jag längtar efter att hon ska kunna sitta själv, att hon ska kunna prata och berätta, att hon ska visa oss vem hon är. Jag längtar efter att hon ska bli två-tre år. Det är en fantastisk ålder. Den dagen vårt andra barn växer ur den åldern kommer jag att sakna den, men spädbarnstiden - nej. Inte det minsta.
Visst, spädbarn luktar fantastiskt, deras små tår och öron är bedårande, det är härligt att deras bajs inte luktar bajs och när amning fungerar är det praktiskt, behändigt och underlättar tillvaron väldigt mycket. Men för mig är spädbarnstiden ändå inte någon höjdpunkt, mer en påfrestande tid att ta sig igenom för att senare få uppleva bättre tider.
När vi pratade om ett till barn var det inte ytterligare en förlossning som gjorde mig tveksam utan det var ett år av dålig sömn. Nu har vi fått ett barn som (peppar, peppar) sover bra på nätterna, men i gengäld har hon väldigt svårt att sova på dagarna och blir mycket, mycket grinig när hon är trött. Jag spenderar en icke oansenlig del av dagen med att försöka söva en bebis som gråter hysteriskt av trötthet, och jag längtar helt ärligt efter att det inte ska vara så mer.
Jag längtar efter att hon ska kunna sitta själv, att hon ska kunna prata och berätta, att hon ska visa oss vem hon är. Jag längtar efter att hon ska bli två-tre år. Det är en fantastisk ålder. Den dagen vårt andra barn växer ur den åldern kommer jag att sakna den, men spädbarnstiden - nej. Inte det minsta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)