Om träning, mat och normer

Läste en fantastisk artikel om hur vi ser på mat, kroppar och utseende igår, som satte igång tankar i mitt huvud. Artikelns tes är att i vårt samhälle är det enda "fina" att både vara naturligt smal och inte bry sig så mycket om vad man stoppar i sig, utan äta och dricka gott. Denna kombo är inte alla förunnad, fast många låtsas att de fungerar så (men sen kräks de på toaletten eller springer ett par mil för att bränna bort latten och kanelbullen).

Att äta och dricka gott och vara tjock är däremot inte okej, då har man ingen karaktär. Och avstår man det goda och tränar för att hålla övervikten borta är inte heller det okej, för då är man tråkig och späker sig.

För oss som bara behöver titta på en kaka för att gå upp ett par kilo är det kört. Vi kan inte "leva livet fullt ut" med alla goda pastarätter och cupcakes som Leila bakat och roséviner på en solig sommartisdag. Vi får höra att vi är tråkiga, att vi borde "unna oss" lite mer. Men om vi gör det och går upp i vikt, då är ju inte det bra det heller. Knasigt.