Jag är inte något stort fan av spädbarnstiden. Många längtar tillbaka till den, talar lyriskt om den och man får lätt bilden av att det enda de gjorde var att sitta och lukta på sina telningars små huvuden i ett års tid. Jag hör inte till dem.
Visst, spädbarn luktar fantastiskt, deras små tår och öron är bedårande, det är härligt att deras bajs inte luktar bajs och när amning fungerar är det praktiskt, behändigt och underlättar tillvaron väldigt mycket. Men för mig är spädbarnstiden ändå inte någon höjdpunkt, mer en påfrestande tid att ta sig igenom för att senare få uppleva bättre tider.
När vi pratade om ett till barn var det inte ytterligare en förlossning som gjorde mig tveksam utan det var ett år av dålig sömn. Nu har vi fått ett barn som (peppar, peppar) sover bra på nätterna, men i gengäld har hon väldigt svårt att sova på dagarna och blir mycket, mycket grinig när hon är trött. Jag spenderar en icke oansenlig del av dagen med att försöka söva en bebis som gråter hysteriskt av trötthet, och jag längtar helt ärligt efter att det inte ska vara så mer.
Jag längtar efter att hon ska kunna sitta själv, att hon ska kunna prata och berätta, att hon ska visa oss vem hon är. Jag längtar efter att hon ska bli två-tre år. Det är en fantastisk ålder. Den dagen vårt andra barn växer ur den åldern kommer jag att sakna den, men spädbarnstiden - nej. Inte det minsta.
2 kommentarer:
Du har blivit galen av trötthet! Påstår du att du längtar efter en treåring?! Du kan få två av mig. Fulla i fan, struntar i vad jag säger, springer för fort åt fel håll, har lärt sig öppna fönster och slänga ut saker, öppnar kylen och äter av tårtan som står där, ritar på väggarna, vaknar klockan 05.30 och vill gå ut och leka. De är gratis, kom och hämta!
Jag är lite benägen att hålla med Josefine, men Arvid får du ändå inte. Han är tack och lov inne i en lite lugnare period, även om det inte alltid verkar så.
Skicka en kommentar