Min förlovnings- och min vigselring passar fortfarande inte efter graviditeten. Det gör mig mkt upprörd, men i fredags kom jag på lösningen att ha dem i ett halsband. En av killarna på festen frågade kring dem och jag förklarade mitt problem. Vet ni vad ha sa? "Om det är äkta guld är det inget problem att knacka ut dem".
Va? Äkta guld? Klart som f_n det är äkta guld i mina ringar. Ser jag så billig ut att folk tror att jag bär bijouterier på ringfingret?
Fast jag kanske måste se sanningen i vitögat och inse att det är dags att gå till guldsmeden. Det är bara det att det känns som att erkänna sig besegrad. Jag har inte lyckats få tillbaka mina pianofingrar och det har gått mer än ett år. Å andra sidan är kanske inte fingrarna det jag bör klaga högljudast om, det finns andra kroppsdelar där läget är betydligt mer akut, och jag har ju inte haft några problem med att köpa nya och större kläder. Sista utposten av fåfänga ska kväsas, till veckan går jag till guldsmeden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar