Den slemmigaste 80-talslåt jag kunde hitta var det? Som får en att verkligen vilja krypa ur sitt eget skinn eller åtminstone riva av sig sina egna öron?
Här är den. Den har axelvaddar, digitala trummor och kring tre minuter in i låten en ensam saxofonist i en sidenklädd gympasal (eller något åt det hållet).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar