Bra idé?

Igår fick jag ett plötsligt infall av lust att vara den kreativa, pedagogiska föräldern som upplever saker tillsammans med sitt barn, så jag tog med min intet ont anande dotter på en promenad runt korta elljusspåret (2,2 kilometer). Det kan tyckas vara en fin idé, men till saken hör att regnet stod som spön i backen.

Av någon anledning förekommer dessa infall hos mig ofta när det är mindre bra väderförhållanden. Är det måntro dåligt samvete över att sådant här inte förekommer så ofta som jag skulle vilja som får mig att i självplågande anda bege mig ut i väder jag inte äger bra kläder för (men det gör dottern, kan jag upplysa om innan någon anklagar mig för barnplågeri). Eller härbärgerar jag en pedagogisk tanke om att mitt barn ska lära sig att det inte finns några dåliga väder, bara dåliga kläder?

Hur som helst, vi gick ut på skogspromenad. Dottern tog med sig sin mjukis-Ior och vägrade lyssna på argumentet att han saknar regnkläder och skulle bli hemskt blöt.

I såna här situationer måste jag säga att jag är en ganska bra förälder. Jag har inte bråttom, jag har inget emot att göra avstickare in i skogen på jakt efter blåbär eller för att titta på en intressant svamp. Vi tittade på mossor och lavar, kottar och stenar och myrstackar. Vi såg små stenar som vi kastade i bäcken och stora mossbeväxta stenar som dottern kunde klättra upp på. Dessutom fanns det massvis av vattenpölar som ett barn utrustat med gummistövlar och galonisar kunde hoppa i av all hjärtans lust.

Det enda vi inte hittade var blåbär. Den tailändska bärplockarmaffian har finkammat hela jävla Ersbodaskogen och då menar jag verkligen finkammat. Vartenda blåbärsris var kalt och länsat. De enda blåbären vi hittade var de som växte på myrstacken.

Är inte det lite elakt? Allemansrätten i all ära, men om man plockar bär professionellt, så att säga, kan man då inte åka ut någonstans långt från bebyggelse där ingen annan plockar? Måste man plocka längs med elljusspår i stadens grönområden? Kan man inte lämna de bären åt dem som bor i närheten, åt dagisgrupperna och de äldre gummorna som bara vill plocka till någon enstaka blåbärspaj?

När vi kom hem var alla utom dottern (dvs jag och Ior) blöta från ytterst till innerst, men vi var en rätt trevlig upplevelse rikare. Dottern pratar fortfarande om att hon vill på promenad i skogen igen.