I kväll var jag på bio och såg U23D, för er som inte vet är det en konsertfilm med U2 som visas i 3D. Jag har inte varit på 3D-film sedan mitten av 80-talet när man fick pappersglasögon där ett glas var rött och det andra grönt, så jag måste erkänna att jag var lite tveksam till om det nu skulle vara så mycket att hänga i julgranen. Min kära mor hade redan varit och sett filmen i våras och var helt lyrisk, så jag köpte en biljett och gick i alla fall, nu när chansen uppenbarade sig.
För det första, glasögonen har genomgått en viss evolution. De är numera i ray-banmodell och har snarare gultonade glas, så man ser inte så vansinnigt mycket ufo ut i dem (förutom jag då, som i brist på linser var tvungen att ha dem utanpå mina egna glasögon).
Jag var såld på 3D-bio redan efter första trailern, jag fick till och med lust att gå och se den där barnfilmen om hamstrar från Disney, bara för att det var så häftigt. Alla filmer borde bannemig visas i 3D. Särskilt konsertfilmer, det kändes ju precis som att vara där! Att det skulle göra så stor skillnad hade jag inte trott, men det gör det. Det var som att ha Bono tre decimeter från ansiktet, och det ska jag säga, det är inte helt fel.
Till julen blir det i alla fall A christmas carol i 3D, det har jag bestämt.
2 kommentarer:
Det var vel det jeg vidste. Vist var højdepunktet da Bono gav Miss Sarajevo og den lige så stille flød over i Pride?Det var en guddommelig stemning på stadion.Jeg næsten græd. Så rørende var det. Forøvrigt havde jeg også brillerne uden på mine egne.Jeg havde ingen gener af det.Går også gerne og ser flere 3D musikfilm hvis der kommer nogle og helst med U2.Jeg er glad for at du havde en så god oplevelse og at du ikke blev skuffet.
Jo, det var ett mäktigt ögonblick. Verkligen det näst bästa efter att vara där på riktigt. Det enda negativa var att man inte kunde hoppa och sjunga på bion.
Skicka en kommentar