Där blev jag satt på plats

När jag anlände i Umeå i måndags och skulle ta lokalbussen hem började en äldre man (55+) prata med mig på busshållplatsen. Vi samtalade även i bussen på vägen hem (han jobbade för någon liten lokaltidning och jag misstänker att han försökte sälja en prenumeration). Utdrag ur samtalet:

- Jaså, du har varit i Göteborg. Vad trevligt.
- Ja, det var väldigt trevligt. Jag såg U2, de spelade där i helgen.
- Jootoo... Är det ett svenskt band?
- Nej, de är irländare.
- Jaså, de spelar irländsk musik?
- Nej, de spelar pop-rock.
- Var ni många som var och tittade?
- Vi var ungefär 58.000 lite drygt.
- Femtioåtta... TUSEN??!!
- Ja. Det var på Nya Ullevi.

Mannen betänker detta faktum ett par sekunder.

- Jag var på fotbollsmatch på gamla Ullevi en gång, säger han till slut.
- Jaha.

Jag vet ungefär lika mycket om svensk fotboll som han vet om U2, så jag pustar ut av lättnad när han kort därefter stiger av bussen. Vi hade lite för skilda referensramar.