Varje gång Kommunal ska till att sluta avtal för oss talas det om högre löner för de lägst avlönade. Det skulle jag visserligen välkomna, för det skulle gynna mig, men det finns ett par frågor jag personligen skulle vilja att facket tog tag i, och det nu, för de stället till med ett himmelens obehag för de som drabbas.
1. Avskaffa delade turer.
Jag har inte drabbats själv av detta infernaliskt onda sätt att lägga schema, men jag känner människor som tvingats stå ut med att arbeta säg 07.00-12.00, gå hem, och sedan komma tillbaka och arbeta 16.00-20.00. Här om dagen hörde jag om en som började åtta på morgonen och slutade tio på kvällen, med en paus på tre timmar mitt i.
Detta går kanske an om det händer någon eller ett par gånger på ett sexveckorsschema, men jag känner till folk som jobbar så här flera gånger i veckan. Och det borde bannemej inte vara tillåtet. Hela dagen är förstörd, vad hinner man på dessa få timmar mitt på dagen? Hur kul kan det vara att jobba så om man har barn? vänner? intressen? ett liv överhuvudtaget?
2. Skriv in i avtalet att man under inga omständigheter ska kunna beordra personal med små barn att komma och jobba om de inte har tillgång till någon form av barnomsorg/annan förälder/barnvakt som kan ta hand om barnen under tiden.
Enligt gällande avtal är det fullt möjligt att tvinga mig, mor till en (snart) treåring, att komma och jobba ett extra pass vid behov även om jag inte kan hitta någon som tar hand om min dotter. En avtalskunnig person på Kommunalarbetaren har sagt att "Det är dock en kutym att arbetsgivaren tar hänsyn till arbetstagarnas sociala situation när beordring blir aktuell". Det är alltså inte ens en riktlinje, det är en godtycklig "kutym" som anses vara ett tillräckligt skydd för oss småbarnsföräldrar.
Vem som helst med en halv hjärna kan inse att man inte kan lämna ett litet barn ensamt hemma. Inte en liten stund, än mindre ett arbetspass. Skulle en förälder göra det står socialen snart utanför dörren och begär att omhänderta barnet omedelbart. Det är så uppenbart orimligt att jag inte förstår varför regeln inte finns?
Det kan i alla fall inte skyllas på att det inte händer.Tre av mina kollegor har råkat ut för att den som ringt om utbeordring hävdat att "det är inte ett tillräckligt skäl att neka" att personerna i fråga inte hade någonstans att göra av barnen under arbetstiden. Den ena hotades med erinran, till vilket hon klokt nog svarade "ge mig en då, jag kan inte prioritera mitt jobb framför mitt barn". Den andra sade att i så fall måste hon ta med sig sina två små barn på jobbet. Det gillades inte av personen i andra änden av telefonledningen, och hon fick tillåtelse att stanna hemma. Den tredje fick också höra att kommunen som arbetsgivare inte har någon skyldighet att ta hänsyn till att arbetstagaren inte har någon barnomsorg. Hon drabbades av anklagelse om ogiltig frånvaro och indragen lön.
Tar arbetsgivare och fack verkligen för givet att alla har makar/sambor/mor- eller farföräldrar/goda vänner som bara kan komma rusande för att man måste fara och jobba? I dagens samhälle har vi inte farmor boende på övervåningen längre, vi har inga hemmafrugrannar som barnen känner alla gånger. I vårt fall bor våra föräldrar 50 mil bort respektive i ett annat land, de kan inte komma störtande och ta hand om vår dotter. Min man har eget enmansföretag som ljudtekniker, skulle han tvingas avbryta ett uppdrag har han ingen ersättare, han skulle kunna bli stämd av konsertarrangören och gå i konkurs på kuppen. Säkert är i alla fall att de inte skulle anlita honom igen. Mina vänner har själva jobb där de ofta jobbar kvällstid, risken är stor för att när jag behöver barnvakt är de själva på jobbet. Jag kan väl inte vara den enda här i landet som har en dylik situation?
2 kommentarer:
Det finns långvarig erfarenhet som visar att centrala löneökningar för de lägst avlönade inte nämnvärt ändrar på lönerelationerna.
Sifferlösa avtal på central nivå är att föredra. Då blir individerna, och det de uträttar, mer synliga för arbetsgivaren och vi får en lönesättning som grundar sig på kompetens - inte kön och inte gamla lönerelationer.
Det finns intressanta resonemang om detta på webbkanalen www.vadstarpaspel.se.
Det kan tänkas. Och även om det inte var detta mitt inlägg i huvudsak handlade om (jag utgår ifrån att du tog dig tid att läsa hela inlägget och inte enbart första stycket?). Men om jag ska säga vad jag tycker är jag av ren solidaritet för att lägstalönerna måste upp ett par steg, man måste kunna leva på sin lön även som ensamstående, (ofrivilligt) deltidsanställd förälder (märk väl att jag aldrig nämnde kvinnor - medvetet - i inlägget) inom lågavlönade yrken. Jag tycker det är bättre att dessa väldigt lågt avlönade vårdbiträden, vaktmästare, busschaufförer, städare, barnskötare m.fl. har en lön de kan försörja sig på i stället för att lyfta till exempel bostadsbidrag.
Skicka en kommentar