Den senaste tiden har jag fört diskussioner med ett flertal personer som fört fram åsikten att de helst betalar så lite skatt som möjligt. De har alla varit av åsikten att staten snor deras pengar och att de minsann borde få behålla dem själva. Det är de ju så klart i sin fulla rätt att tycka. Skattefuska får de däremot inte göra, det är faktiskt lika fult som att bidragsfuska, i alla fall i min bok. Men sin åsikt måste alla så klart ha full rätt till.
Jag vet inte, jag kan inte hålla med. Jag har ett jobb, jag betalar skatt, jag betalar moms på i stort sett allt jag köper och jag inser ju att jag skulle ha betydligt mer pengar om jag inte gjorde det. Ändå ser jag inte mitt skattebetalande som ett problem, jag är helt ärligt inte det minsta bitter över att jag inte får ha kvar de pengarna i min plånbok. Jag får ju del av dem ändå, varje dag.
Jag åker buss eller cyklar på skattefinansierade vägar och cykelvägar som asfalteras och plogas för skattepengar. Bussen jag åker med körs visserligen av länstrafiken, men nog tror jag det är skattepengar med i spelet även där. Skattepengar betalar min dotters dagmammas lön, de betalar för fanken min egen lön också. Min dotter har fri tandvård och sjukvård. Skattebetalad. Hon får barnbidrag. Jag går/har gått i skolan och på universitet, kostnadsfritt för mig, sponsrat av skattepengar. Jag fick skattefinansierade studiebidrag under gymnasiet och universitetsåren, barnbidrag har hjälpt mina föräldrar att finansiera mina overaller och vinterskor. Min man har haft praktik för skattepengar på den tiden han var arbetslös. Dessutom har han uppburit skattefinansierad a-kassa. Vi har besökt sjukvården och tandläkaren ett flertal gånger hela familjen. Jag låg på BB i tre dagar för ynka åttio spänn om dagen. Bara maten där var värd mer.
Jag tycker vi har fått rätt mycket för våra skattekronor. Och ännu mer väntar. Gratis skolgång för dottern till den dag hon är färdigutbildad, sjukvård och subventionerad tandvård för oss alla och älderomsorg den dag vi blir gamla.
Företagare gillar att utmåla det som att de minsann betalar mer skatt än alla andra. De betalar ungefär i runda slängar 2/3 av det de drar in i skatt. Men det gör ju vi löntagare också. Arbetsgivaravgift + skatt = 2/3 av totalsumman. Det är bara det att vissa företagare verkar glömma att egenavgiften för en företagare motsvarar arbetsgivaravgiften för en anställd. Varför skulle en företagare vara fri från att betala in pengar till sin pension och sjukpenning?
Jag tror att det handlar om att företagare betalar in pengarna själv, i stället för att de är dragna och klara som det är när det gäller lön. Min man har enskild firma, så jag vet precis hur det fungerar. Han betalar skatt (samma skattesats som jag), egenavgift (samma procent som jag) och så betalar han moms på det han sålt. Men de pengarna är ju egentligen inte pengar han fått som sina egna, det är pengar han tagit emot av de som köpt för statens räkning. Dessutom vägs det upp av att han får kvitta dem mot de momspengar han köpt saker för. Det får inte jag som inte har något företag göra.
Alltså betalar min man procentuellt sett lika mycket skatt som jag. Sedan kan man så klart diskutera småföretagares sociala trygghet. I vissa fall är den bättre, i andra är den sämre. Tjänar man inget vidare på sitt företag får man inga höga ersättningar om man blir sjuk eller arbetslös, men i ärlighetens namn får man inte det om man har dålig lön heller. Däremot tycker jag att företagare borde få någon form för skattelättnad om man måste ta in vikarie när man är sjuk en längre period. En anställd vikarie kostar oftast mycket mer än man själv skulle ha gjort och dessutom kan det vara svårt att hitta någon som de facto kan jobbet. En anställd kan dessutom i praktiken inte ta över allt i företaget, pappersarbete och sånt måste ägaren göra, oavsett sjukdom. Eller är det meningen att man ska anställa en chef för vikarien också om man är sjuk?
Självklart mynnar diskussionen om att betala skatt eller inte ytterst ut i vad skattepengarna ska gå till. Och skattepengar går till mycket konstigheter, det kan jag absolut hålla med om. De går till tvivelaktiga projekt i både stor och liten skala, till folk som inte vill jobba, i form av återbäring till folk som fuskat med avdrag i deklarationen, till folk som har städhjälp och skulle ha råd med det även utan skattepengar och en massa andra saker som jag personligen inte tycker skattepengar ska gå till. Men de går också till folk som faktiskt inte kan jobba men ändå har rätt till ett drägligt liv, till sjukvård för cancersjuka barn, till färdtjänst för gamla som ska slippa vara isolerade, till järnvägar och lärarlöner och snöröjning. Och jag betalar gärna skatt för att vara med och bidra till dessa saker.
Det är politikerna som bestämmer hur skattepengarna ska fördelas, och vi kommer aldrig att vara helt eniga om hur detta ska ske. Vi kommer heller aldrig att leva i ett samhälle där inte en enda skattekrona betalas ut till någon som egentligen inte har rätt till den. Men jag tror hur som helst inte att systemet blir bättre av att vi inte betalar skatt.
Och jag tycker som sagt att det är precis lika fel att skattefuska och på det sättet tillskansa sig mer skattepengar än man hade rätt till som att tillskansa sig dem genom att söka bidrag man inte har rätt till. Fundera på det, du företagare (eller annan medborgare) som rättfärdigar ditt skattefusk med att du inte vill betala till ett system som ger skattepengar till folk som inte borde få dem. Sopa rent framför egen dörr. Kasta inte sten i glashus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar