Vilket förfärligt gnäll!

Ja, det har varit en ovanligt kall och snörik vinter. Ja, det kanske inte är så lockande att gå ut när det är nära trettio minusgrader. Men jag tycker ändå Umeåborna har klagat onödigt mycket. "Vi kommer aldrig att få någon vår", "nu får den här vintern ta slut snart" und so weiter. Så låter det, nästan oavsett vem man pratar med.

Men hur har vintrarna sett ut tidigare år? Jag har bott här i tio år snart, och det här är faktiskt första vintern som det överhuvudtaget har varit någorlunda attraktivt att vara ute och gå under februari och mars. Andra vintrar har de månaderna varit förfärliga, det har varit plusgrader och minusgrader om vartannat med resultatet att vägar och gångstigar varit täckta av antingen slask som gör en blöt ända upp på låren eller spårig ishalka som gör promenader till en extremsport. Det är hopplöst att klä sig och barnens overaller och vantar bor i torkskåpet.

Men det här verkar Umeåborna ha förträngt. De inser inte att det här är ett mycket mer behagligt klimat än det vi är vana vid. En genomsnittsvinter i Umeå varar i två månader om man har tur, från mitten av december till mitten av februari. Sommaren varar ungefär från slutet av maj till första veckan i september. All övrig tid består av en lååång höst och en lååång vår. Med slask eller halka, regn, usch och blä och äckelpäckelgeggamojja. 

Jag har hundra gånger hellre lång vinter och kort höst och vår, om jag ska vara helt ärlig. Det här är min första vinter i Umeå då jag inte drabbats av hemlängtan och ångest i februari och önskat att jag var tillbaka i Tornedalen där vintern vet hur man uppför sig. Underbart.