I kväll var det min tur att natta dottern. Jag läste Pelle Svanslös för henne, och när jag var klar ville hon läsa en till bok. Det ville inte jag (vi har en regel om en bok nu för tiden) och det talade jag om för henne. Arg blev hon. Vi kompromissade, och jag lade mig bredvid henne och sjöng vargsången, som jag brukade sjunga för henne när hon var bebis. Hon blundade, och jag trodde nästan att hon hade somnat. Efter den sista, nynnade versen sträckte hon dock ut sin hand - fortfarande med slutna ögon - strök mig över kinden och mumlade:
"Du kan gå ner nu, mamma".
Vår stora, lilla tjej. Nu var hon trygg. Nu klarade hon sig själv. Hon visste det, och hon kunde kommunicera det.
3 kommentarer:
Va rörd jag blir.Får jag skämma bort när jag kommer med 2 böcker eller ska jag hålla stånd. Jag är inte så bra på vargsången!! Och desutom måste det ju vara mamma!!!
Jo, du får skämma bort. Du ska ju sova i hennes rum också, så allt kommer ju att frångå vanliga rutinen medans du är här, jag tror nog hon förstår det.
Nä det skall vara Lovis. Va gulligt, bedstefar blir rörd, bra med nattningsritual.
Skicka en kommentar