torsdag 28 oktober 2010

Högtflygande ambitioner

För några dagar sedan gick jag och dottern en kvällspromenad ner till en av Röbäcks otaliga hästhagar och tillbaka. Dottern har blivit så gammal nu att man kan gå på promenad och prata, och jag älskar det verkligen. Jag är en person som tycker om att prata gåendes med vem det vara månde, så att jag kan göra det med min dotter är toppen.

Hur som helst, månen var uppe och nästan full.

- Mamma, jag vill åka till månen när jag blir stor.
- Jaha? Då måste du bli astronaut.
- Ja, jag ska bli astronaut. Och då måste jag ha ett rymdskepp. Och en rymddräkt.
- Ja, det måste man ha om man ska åka till månen.
- Och så vill jag åka till match.
- Till match?
- Ja. Match är röd.
- Menar du Mars?
- Ja, match. Jag vill åka dit.
- Det skulle vara något. Ingen har varit på Mars. Tänk om du blir första människan där?
- Ja. Det finns stora dinosaurier på Match.
- Nej, det finns det inte. Det bor ingen på Mars. Det är så kallt där, så ingen kan bo där.
- Nej. Pappa kan hjälpa mig att bygga en rymdraket. Som åker iväg så här, med eld, så här: "vommm".
- Du får fråga honom om han inte kan hjälpa dig att bygga en rymdraket i ditt rum som du kan leka med.
- Ja. Och du får följa med till Match, om du vill.
- Vad snällt. Det vill jag gärna.


Sedan berättade hon att hon ville ta med sig svärmors hundar till Mars, och jag berättade om rymdhunden Laika, men bara om att Laika åkte ut i rymden, inte att hon brann upp på vägen tillbaka. Och sedan fick dottern sin första fysiklektion, för jag berättade att jorden är en rund boll och månen en mindre boll som snurrar runt jorden. Sedan insåg jag att "jorden" inte är ett helt självklart begrepp för en treåring och försökte förklara att allting ligger på jorden, Röbäck och stan och Boden och Danmark, oavsett var man åker är man på detta klot. Och som den treåring hon är tyckte hon inte det var konstigt alls.

Det är väldigt roligt att förklara saker för någon som bara suger i sig kunskap som en svamp. Och man lär sig precis lika mycket själv genom att försöka förklara svåra saker utifrån det barnet redan vet och kan referera till. Treårsåldern är i sanning en guldålder.

1 kommentar:

Erika sa...

Åh! Vi har en 5-åring som är inne i en rymd och planet-period. Han fick en otroligt bra bok på sin födelsedag som jag varmt rekommenderar. Det är en bok om planeter och är självlysande. ( Axel kommer garanterat att visa den om ni kommer på lördag) Visst är det fantastiskt med barn och deras vetgirighet. Jag älskar den verkligen! :)