Det ljusnar

Det har varit en rätt tuff höst för min del. Jag jobbar alltjämt heltid och läser dessutom 200 gymnasiepoäng den här terminen, det är mer än heltid. Jag har inte orkat räkna på saken men gissar att jag landar på en sysselsättningsgrad någonstans kring 220%.

Inte för att jag lägger så mycket tid på skolan. Jag är effektiv när jag läser och skriver och ett studiearbete brukar ta två halvdagar i anspråk, på sin höjd. Men när man har deadlines som hänger över en blir det ändå ett stressmoment. "Jag måste läsa det där kapitlet", "hur ska jag formulera det här svaret på ett bra sätt", "vilket gruppboende ska jag göra studiebesök på" osv.

Nu har jag i alla fall lämnat in alla studiearbeten i psykiatrikursen och har bara provet kvar om en dryg månad. Två studiearbeten, ett fördjupningsarbete samt två studiebesök återstår i utvecklingsstörning/funktionsnedsättning. Den sjuttonde december lämnar jag in det sista och tar jullov. Och från och med nyår ska jag som det ser ut gå ner på 85% på jobbet igen och sluta jobba nätter. Det känns som om hjulen börjar rulla en aning långsammare från och med nu.

Till våren ska jag bara läsa en kurs, sjukvård, och den verkar intressant och lovande. Äntligen mer om kroppen och sjukdomar, och så roliga saker som blodprov och sånt på den praktiska sidan. Jag älskade medicinsk grundkurs eftersom den handlade om just det jag tycker är intressantast, själva kroppen och processerna i den. Alla dessa andra kurser i omvårdnad och etik har självklart inte varit helt och hållet onödiga, men det känns inte som om de tillfört så mycket ny kunskap, snarare återtugg av självklara saker jag redan vet.

I mars-april någon gång räknar jag med att vara klar. Hej, löneökning! Hej, fritid! Jag ser er i ljuset i slutet av tunneln, jag är på väg!