Tillväxt

Läste i kvällstidningarna att "experter" tror att kronprinsessan är längre gången i sin graviditet än hovet påstår. "Hon ser ut att vara höggravid, barnet kommer nog i februari" påstod en barnmorska. Jag tittar på bilderna och konstaterar att min mage är lika stor eller kanske till och med större än Victorias, och jag ska föda i april. Jaja. Kvällstidningarna måste väl sälja lösnummer på något de också.

Konstverk

Dottern har ritat en teckning till mig idag, den föreställer mig med Jorunn i magen. Som ni ser består jag mest av gravidmage nu för tiden. Jorunn är det röda i mitten.

Ps: kan förtydliga att det svarta är fostervatten och det röda bebisen, med lite lila hår och ett stort, rött öga (hon ligger i profil precis som på bilderna i min gravid-app på telefonen). Jag består alltså av huvud, händer, fötter och livmoder. Ds.

Läsa på

Jag är av åsikten att det alltid är en fördel att förbereda sig på uppgifter genom att skaffa sig relevant kunskap. Genom åren har jag träffat många av motsatt åsikt, särskilt när det kommer till graviditet, förlossningar och barn. "Barn är barn", "man har väl instinkter", "ut kommer ungen i vilket fall", "det är bättre att inte veta för mycket". Blir så less på dessa skitargument.

Jag kan så klart bara tala av egen erfarenhet, men jag har aldrig någonsin hamnat i en situation där jag ångrat att jag läst på. Tvärtom, jag har haft gigantisk nytta av min kunskap. De gånger jag ångrat något är det att jag inte läst på tillräckligt, då har jag känt mig otrygg, utlämnad till andra som vet mer och inkapabel att komma med egna åsikter eftersom jag inte kan grunda dem på något.

Så vill jag absolut inte känna när jag ska föda, så jag läser på. Och jo, jag vet, jag har fött förut och vet hur det går till, men som sagt är jag av åsikten att kunskap kan man aldrig få för mycket av.

Längtan efter snö

Jag gillar snö på vintern. Ju mer desto bättre. Vi har ingen bil att skrapa rutor på och avståndet från dörren till grinden är så blygsamt att det skottas på fem minuter. Så nej, jag har inga problem alls med vintern.

Alternativet är ju dessutom ännu värre, vem fasen vill ha fem plus och regn och mörkt och trist i flera månader när man kan ha gnistrande snö som reflekterar ljuset, gör träden lummiga av frost och knarrar under skorna?

Just nu längtar jag mest av allt efter att åka skidor. Förra vintern fick jag ju ny utrustning i julklapp och det är en underbar form för träning som jag verkligen älskar. Hela kroppen får jobba, när jag kommer hem känns det i ryggen, magen, armarna, benen, rumpan. Det är som ett styrkepass och ett konditionspass i ett som går att variera i all evighet; lugna, långa stakpass på Röbäcksslätten där de inre magmusklerna får sig en ordentlig genomkörare, intervallpass på spåret, teknikträning utan stavar... Det är tyst, det är fridfullt och jag mår så bra efteråt.

Det finns ingen annan träningsform som får mig att bli så peppad på träning heller. Styrketräning med syfte att bli bättre på skidåkning känns bra mycket mer motiverande för mig än styrketräning i allmänhet. Att träna kondition under sommarhalvåret är inte lika kul, men om jag tänker på att jag kommer att orka åka längre och snabbare känns det mindre motigt. Jag har till och med börjat snegla på rullskidor...

Jag planerar att använda mig av den här motivationen för att komma i form efter förlossningen, mitt mål är nämligen att bli tillräckligt stark för att orka med en tjejvasa 2013. Först planerade jag ett "riktigt" vasalopp, men eftersom jag inte har någon som helst erfarenhet av långlopp har jag satt ner ambitionen på den punkten. Att klara tre mil känns faktiskt fullt tillräckligt.

Nu hoppas jag på snö snart så jag i alla fall kan komma ut och njutningsåka lite innan magen börjar vara i vägen.

Dävla däsa!

Nu har den gravidrelaterade nästäppan satt in. Väntar nu bara med fasa på min andra följeslagare från sist, den gräsliga halsbrännan. Damn!

Varm och ren

Mina spända axlar fick sig äntligen ett efterlängtat bastubad i kväll, hela familjen följde med. Bastupremiär för dottern, och hon var helt exalterad:

"Åh, titta, vilka krokar!"
"Kolla, en dusch!"
"Mamma, det är likadan dörr till bastun som Emil har till snickerboa!"
"Åh, vad varmt och skönt det är!"
"Jag vill sitta här uppe, nu vill jag flytta ner, nu vill jag flytta upp för jag ska värma mig!"
"Jag vill också hälla vatten!"

Vi bestämde oss för att försöka få till en familjebastu en gång i veckan. Maken deklarerade att han kände sitt finska blod pumpa väldigt starkt och dottern tyckte en gång i veckan var för lite. Jag känner mig mest avslappnad och nöjd.

Har jag bestämt att det ska bli en Ronja så blir det en Ronja

Nu har vi varit på rutinultraljud. Allt ser bara bra ut, hjärtat slår som det ska, alla extremiteter är på plats osv. Vi blev framflyttade några dagar, men det var jag förberedd på eftersom jag vet att min menscykel är något längre än genomsnittet. BF är nu 11/4.

Vi bad barnmorskan (som för övrigt var samma trevliga kvinna som gjorde vårt KUB-test) att säga om hon kunde se könet, och hon kollade hela tre gånger men såg vare sig snopp eller pung. Hon sade att det inte går att vara 100% säker men att hon menade att hon borde ha sett om där fanns något att se.

Alla är nöjda och glada med det beskedet, jag är lättad över att slippa försöka komma på ett pojknamn, maken tycker det blir bra med en flicka till "för då vet vi vad vi får" och dottern hoppade upp och ned och ropade lyckligt "Jaa! Jag älskar lillasystrar!".

Jag visste väl att det skulle bli en tjej. Har jag bestämt att det ska bli en Jorunn så blir det en Jorunn.

Sug

Blev supersugen på vårrullar med sweet chilisås, så maken får som god make till gravid kvinna köpa med det hem. Måste passa på att äta starkt innan halsbrännan börjar. Dessutom är det lite härligt att kunna skylla på sitt välsignade tillstånd när man blir som en treåring och säger "du måste köpa, jag bara måste haaa!" och det är accepterat.

Spänt

Senaste tiden har jag plågats ovanligt mycket av huvudvärk. Både migrän (jag är inne på andra dagen av en sällsynt ihärdig migränvåg as we speak) och "vanligt" ont i skallen (så gott som varje dag senaste veckan). Eftersom jag normalt inte plågas av just ont i huvudet i den här utsträckningen bokade jag en tid hos barnmorskan för att kolla att allt står rätt till. Var en smula orolig för att blodtrycket kunde vara boven; vi har högt blodtryck i släkten och just högt blodtryck är inget man vill ha som gravid.

Nåväl, idag kollades följdaktligen mina värden upp. Mitt blodtryck är helt normalt, likaså blodsockret (som till och med var extra bra med tanke på att jag åt precis innan jag åkte till vårdcentralen) och mitt järnvärde fortsätter att vara skyhögt (150, barnmorskan hajar till varje gång hon mäter).

Eftersom vi inte fann någon uppenbar förklaring till huvudvärken genom mitt blod och dess uppträdande så tror barnmorskan att jag är spänd i rygg och nacke och att det i sin tur manifesterar sig som huvudont. Hon ordinerade massage och värme, gärna i form av vetekudde eller bastubad, och bad mig återkomma om ingenting hjälpte.

Maken har därför fått inhandla vetekudde idag, han ska få massera mina axlar i kväll och i morgon ska hela familjen bada bastu. Det blir första gången för dottern, pinsamt att vi norrbottningar inte har skolat in henne i bastubadandets ädla konst än. Jag vet en pojke som när han var hälften så gammal som dottern är nu satt på mellersta laven och beordrade "löylyä nut" högt och tydligt. Det är takter det.

Alive and kickin'

Sedan någon vecka eller två tillbaka (med första barnet antecknades det exakta datumet, nu är det mer ungefärligt) känner jag saker i magen som inte kan vara annat än fosterrörelser. Jag kanske har känt det tidigare än så, men tvärtom mot vad många andra flerbarnsmammor vittnar om tyckte jag inte att det inträffade tidigare den här gången.

Faktum är att jag varit mer osäker på om det verkligen varit sparkar jag känt eller om det är vanligt magbubbel, även om jag vet hur riktiga sparkar känns. Mellan graviditeterna har jag nämligen varit med om att det bubblat till i magen och jag reagerat och tänkt "det där kändes ju nästan som sparkar, så lustigt", så nu vet jag hur lika de två fenomenen är och var därför mindre bombsäker.

Nu är jag i alla fall i vecka nitton och är 100% säker på att det faktiskt sparkas där inne. Mysigaste känslan som finns.

Total lycka

Humöret i det Björnströmska hemmet steg ett antal snäpp när fadern kom hem med ett Wii-spel med två kontroller, Wii sports och Wii sports resort. Dessutom fick dottern en bonuspresent i form av en Angry Birds-fågel som låter som fåglarna i spelet när man trycker på den.

Just nu håller maken på att installera konsolen, sedan kan kampen om vinsten, äran och framför allt handkontrollerna börja. Let's get ready to rumble!

Lite skryt

Min dotter är fyra år och kan oassisterat räkna till tjugo. Det kunde inte jag när jag var fem. Alltså är hon smartare än mig åldersrelativt och kan gå riktigt långt här i livet.

Dessutom vet hon precis vad hon ska göra när hon blir stor: "Jag ska gå på disco och vara hästflicka och sjunga en cool låt!"

Fourteen years ago today

För fjorton år sedan hånglade jag och maken för första gången och blev därmed officiellt ett par. Det hände i en soffa på en stimmig tonårsfest och vi var mycket, mycket unga och visste knappt någonting om livet. Men så här i efterhand kan jag i alla fall konstatera att vi visste vad vi gjorde när vi valde varandra, i alla fall.

Tack min älskade för att du fortfarande följer mig åt. Du är guld värd och jag älskar dig väldigt, väldigt mycket. Jag älskar att vi har så roligt tillsammans, att du är så bra på att få mig att gapskratta, att du bryr dig om hur jag mår och gör fina saker för min skull. Du har med tiden utvecklats från en lite flummig, ganska osäker tonåring till en stark, stabil människa med fötterna på jorden som vet vad han tycker och vet vad han kan. Jag är en priviligerad kvinna som får dela mitt liv med dig. Älskar dig.

Jag kan!

Jag: "Du har blivit så stor, du kan så himla mycket saker!"
Dottern: "Ja, jag kan måla en rymdraket, göra ett zoo och till och med spola en bajskorv!"