Längtan efter snö

Jag gillar snö på vintern. Ju mer desto bättre. Vi har ingen bil att skrapa rutor på och avståndet från dörren till grinden är så blygsamt att det skottas på fem minuter. Så nej, jag har inga problem alls med vintern.

Alternativet är ju dessutom ännu värre, vem fasen vill ha fem plus och regn och mörkt och trist i flera månader när man kan ha gnistrande snö som reflekterar ljuset, gör träden lummiga av frost och knarrar under skorna?

Just nu längtar jag mest av allt efter att åka skidor. Förra vintern fick jag ju ny utrustning i julklapp och det är en underbar form för träning som jag verkligen älskar. Hela kroppen får jobba, när jag kommer hem känns det i ryggen, magen, armarna, benen, rumpan. Det är som ett styrkepass och ett konditionspass i ett som går att variera i all evighet; lugna, långa stakpass på Röbäcksslätten där de inre magmusklerna får sig en ordentlig genomkörare, intervallpass på spåret, teknikträning utan stavar... Det är tyst, det är fridfullt och jag mår så bra efteråt.

Det finns ingen annan träningsform som får mig att bli så peppad på träning heller. Styrketräning med syfte att bli bättre på skidåkning känns bra mycket mer motiverande för mig än styrketräning i allmänhet. Att träna kondition under sommarhalvåret är inte lika kul, men om jag tänker på att jag kommer att orka åka längre och snabbare känns det mindre motigt. Jag har till och med börjat snegla på rullskidor...

Jag planerar att använda mig av den här motivationen för att komma i form efter förlossningen, mitt mål är nämligen att bli tillräckligt stark för att orka med en tjejvasa 2013. Först planerade jag ett "riktigt" vasalopp, men eftersom jag inte har någon som helst erfarenhet av långlopp har jag satt ner ambitionen på den punkten. Att klara tre mil känns faktiskt fullt tillräckligt.

Nu hoppas jag på snö snart så jag i alla fall kan komma ut och njutningsåka lite innan magen börjar vara i vägen.