Att lyckas utöva vardagsmotion handlar i mångt och mycket om att göra det lite mer krångligt och jobbigt för sig själv, att inte ta den lättaste vägen. Som idag, när jag både ska lämna och hämta E hos dagmamman eftersom maken fortfarande är i Östersund.
Jag valde alltså bort att ta stort barn och bebis + vagn på bussen för att i stället gå med bebisen i sele på magen hållandes i balansstången till cykeln som det stora barnet cyklar på. Av okänd anledning tyckte jag det var en bra idé vid åttatiden i morse. Jag tror jag tänkte i banor kring fint väder, bra tillfälle för dottern att öva cyklandet, bra motion. Som idé lät det inte så tokigt. Hur det blev i verkligheten? Svetten rann efter ryggen och jag tjatade mig hes om att dottern skulle titta var hon styrde. Det tog mycket längre tid än beräknat.
Och om två timmar ska vi göra om det på vägen hem. Hurra. Jag längtar redan.
Visar det här sig inte på vågen till helgen blir jag mycket, mycket onöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar