U2 360 på Ullevi

(Alla bilder är klickbara)

Nu är jag hemkommen från den fantastiska konserten med U2 i lördags. Fem av fem säger recensenterna, och jag kan bara hålla med. Jag fick höra flera av mina favoriter som jag inte hade vågat hoppas på att de skulle spela, t.ex. Stay (Faraway so close), Electrical storm och New year's day.

Men jag ska ta det från början. Det första jag gjorde när jag kom fram till Göteborg var att gå till Turistinformationen och hämta en karta över stan. Med mitt ickebefintliga lokalsinne är det livsfarligt att gå runt i en (nästan) främmande stad utan någon sorts orienteringshjälpmedel. Kartan var inte direkt liten, och jag kände mig fruktansvärt turistig när jag stod där och försökte klura ut hur Avenyn låg i förhållande till Ullevi.

Jag började med att bege mig till hotellet där det ryktades att U2 bodde. Det visade sig att jag hamnat vid rätt hotell, för där utanför stod pressfotograferna och häckade. Jag gjorde samma sak i ca tjugo minuter, men sen ledsnade jag. Det blev ingen autograf för min del, fast jag tagit med mig "U2 go home - Live at Slane Castle" bara för att ha något de kunde skriva på.

Paparazzis in action.

Ett besök vid Ullevi stod näst på agendan. Turnétisha inhandlades och jag passade på att fota scenen utifrån. Den är verkligen helt enorm, nästan lika hög som själva stadion.

Klockan tre checkade jag in på hotellet, så här såg mitt rum ut. Fint men inte mycket större än ett medelstort förråd, och utsikten var kanske inte den vackraste. Ett par timmar spenderades i sängen med mobilen, kollandes tidningarnas sidor, The Edges twitter och U2.se i jakt på nyheter. Klockan fem kunde jag inte vänta längre, utan gjorde mig i ordning och gick till Ullevi.

Utsikten från mitt rum.

Jag var en smula nervös för att jag inte skulle lyckas få med mig kameran in, men jag måste säga att vakterna verkligen var übertrevliga, de ville inte ens titta i väskan och den stora, muskliga bouncerkillen skämtade till och med med mig.

Min plats inne på arenan var verkligen jättebra. Jag såg precis allt, satt längst fram på min sektion och njöt av vyn.

Över 58.000 på Ullevi.


Rökeffekter precis innan U2 gick på.

U2 gick på ca halv tio och spelade fram till kvart i tolv. Folket på min sektion var lite sega, de ville inte gärna stå upp, men vi var några eldsjälar som sket i det och stod upp och skymde sikten för latarschlena. Vad är det för inställning att sitta ner på en rockkonsert? De två som satt bredvid mig anlände precis innan U2 började spela med tre öl och en stor låda popcorn. De satt ner precis hela showen förutom när de skulle ut och hämta fler öl eller gå på toa, och då valde de varje gång att göra det under de bästa låtarna. Sen gick de innan U2 spelat klart, under näst sista låten.

Ena killen stirrade på mig som om jag vore ett ufo när jag satte igång att hoppa och tjoa och klappa och sade "det är ju jättebra platser det här, men jag antar att du helst skulle ha velat vara där nere på plan". Ska jag vara ärlig så hade det varit härligt att stå där nere, om det inte vore för det besvärliga köandet. Men jag rockade loss ändå och njöt i fulla drag, i slutet av kvällen var mina händer röda och svullna av allt klappande och rösten var också rätt slut. Då hade jag och de andra "riktiga fansen" runt omkring ändå fått igång de flesta på vår sektion utom de två tråkmånsarna precis bredvid mig.

Jag filmade en del, men det är en tondöv jävel* som envisas med att sjunga jättehögt så man nästan inte hör Bono, så jag väljer att inte lägga ut dem här.

Allt som allt var det många magiska ögonblick under kvällen;

- Stay, New year's day och Electrical storm som redan nämnt.

- Bonos härliga mellansnack "last night's show was great and we didn't want it to end, and in fact it didn't end because we celebrated a birthday all night. And I'm sorry to those of you whom I borrowed money from, and to all of you whom I told could have a room in my house in Dublin. I meant it then, at four in the morning".

- När Bono gav upp och publiken sjöng hela första versen av I still haven't found what I'm looking for.

- När varenda människa på Ullevi gick bananas när Vertigo drog igång.

- När Ullevi blev en stjärnhimmel av mobiltelefoner under One.

- Streets. Som alltid.

- Övergången från Ultraviolet till With or without you.

*Den tondöva jäveln var jag.