Frestelsen har förlett mig

Jag ska härmed erkänna det pinsammaste jag gjort på länge. Jag har brutit mot en av mina starkaste principer, emotsagt mig själv, brutit ett dyrt och heligt löfte till min bättre hälft och det är inte utan att jag känner mig en smula... besudlad.

Jag har börjat spela Farmville.

Detta förrädiska, lilla spel på facebook har både lockat och frustrerat mig i flera månader. Jag var snabb att blockera det från förstasidan och jag spydde galla över alla som envisades med att lägga upp "NN has fertilized the crops of nine neighbours, return the favour", eller "NN has sent you an apple tree, will you accept?". Jag hatade detta spel. Jag gick till och med med i gruppen "Våga vägra Farmville".
Men samtidigt blev jag nyfiken, vad tiden led. Vad är det med det här spelet som gör att alla tycker det är så roligt? Och igår blev nyfikenheten för stor. Jag måste få VETA.

Försiktigt knappade jag mig in på spelets sida. Jag hann knappt säga "hoppsan" förrän jag tilldelats sex små jordlotter, varav två kunde skördas omedelbart. De vet vad de gör, de där människorna på Zynga, för här tog speldjävulen tag i mig omedelbart, kröp ihop på axeln intill mitt öra och viskade "det skadar inte att pröva, eller hur?" med insmickrande röst.

Nu är jag ohjälpligt fast. Och det värsta och skämmigaste av allt är att jag tycker det är kul. Jag räknar timmar tills jag får skörda mina skärbönor och drömmer om villa, prärievagn och svarta får.

Vet ni förresten hur maken reagerade när jag berättade (läs: erkände) sanningen för honom? Först rågarvade han åt mig i ungefär tre fulla minuter och sen sade han "men vi har ju pratat om det här, du lovade ju..." och så rågarvade han igen. Han har en gång för alla insett att han inte kan få frun utan att nörden följer med.