Det var en tjej som svimmade i morse på bussen. Vi var nästan framme vid min hållplats när hon ställde sig upp och bara föll ihop. Jag satt kanske fyra säten längre bak, och nästan alla som satt framför mig ställde sig upp, liksom jag. Men sedan stod de bara där och glodde. Ingen rörde en fena.
Jag och en äldre man var de enda som sprang fram, jag var lite burdus och knuffade undan folk, men det tycker jag de kan ta. Är man så handlingsförlamad att man bara står där och blockerar gången och stirrar får man skylla sig själv. En annan tjej ringde ambulansen. Busschauffören blev skärrad och körde och stannade och körde igen och stannade igen.
Tjejen som svimmat vaknade ganska fort igen, som tur var, och jag försökte komma ihåg vad jag lärt mig under förstahjälpen-utbildningen. Jag kom i alla fall ihåg att fråga henne om hon hade någon sjukdom. Det bestämdes att en ambulans skulle möta upp på Vasaplan. Jag hoppade av strax efter det, så jag vet inte hur det gick, men jag hoppas det gick bra för henne.
2 kommentarer:
Bra Anne! Det samhälle där folk inte hjälper varandra är ett skrämmande samhälle. Vem vet om det är någon som skulle hjälpa en om man själv svimmade på gatan i Toronto... Är man snyggt klädd - kanske. Har man gått ut i mjukisbyxor och gympaskor får man nog ligga där...
Bra jobbat min flicka.Det var ju tur att hon vaknade upp igen så fort.Tyvär blir det mera och mera vanligt att folk ingenting gör.Kan det bero på att människor blir mer och mer egoistiska? Vet ej. Men din slutbemärkning är skrämmande.Får du och jag hjälp om det skulle hända oss något?????? Det var då tur att du reagerade och den äldre mannen.
Skicka en kommentar