onsdag 31 mars 2010

Makens släkt driver mig till vansinne

Ibland får dottern presenter från släktingar i form av leksaker som låter mycket, milt sagt. De har efterhand blivit många till antalet och snart kan man knappt titta på lekhörnan eller stampa lite för hårt i golvet i närheten av den för att det ska gnägga, tuta och spela en trudilutt. Följande djävulskap (i kronologisk ordning) har smugit sig in i vårt hem:

- En plastmojäng som spelar olika melodier om man petar lite på en av de åtta knapparna som sitter lite varstans på saken. Går inte att lägga i leksakslådan eftersom den i kontakt med andra leksaker skulle spela konstant tills batterierna tar slut.

- En annan plastmojäng med åtta knappar som vid tryck frambringar rätt orealistiska djurläten. Går inte heller att ha i leksakslådan. Saknar off-knapp.

- Käpphäst som ger ifrån sig galoppljud och vilda gnäggningar när man trycker på en viss punkt på vänstra örat. Den älskar dottern väldigt mycket, dessutom sätter den inte igång att gnägga i tid och otid, så den kan jag leva med.

- Mus som dansar och spelar musik om man trycker på armen. Den kör en rätt lång show. Batterierna är dock så gott som slut, så nu orkar den bara med första halvan av programmet innan den lägger av mitt i ett danssteg.

- Idag anlände så en till synes oskyldig åsna. Jag anade oråd direkt när jag kände en hård, fyrkantig låda i dess innanmäte. Mycket riktigt, något hände när man tryckte igång den med den alltför lättillgängliga on-knappen. Den rullar fram och tillbaka på golvet och skrattar. Den skrattar något alldeles förfärligt ska jag tala om. Inte slutar den heller, förrän man trycker knappen i off-läge igen. Vilket min dotter inte gör. Dessutom låter det nästan som att åsnan gråter alldeles hysteriskt, om man lyssnar ordentligt. Vad är det för barnleksak? En åsna som skriker och gråter och vrider sig i plågor på golvet i all evighet. Dottern försökte trösta den, tog upp den i famnen och strök den och sade "såja, såja, det är bra nu".

Alla de här presenterna kommer från makens sida av släkten. Kan jag ana en konspiration, med syfte att försvaga och slutligen bryta ned mitt psyke? För jag är hundra procent säker, sådana här presenter ger man inte till någon av pur godhet.

1 kommentar:

Emma sa...

Haha.. Det är just såna presenter man älskar att ge bort men hatar att få.. :*)
Lösning: Du behöver inte vänta på att batterierna ska ta slut. Ta ut dem.