Så här har maken sett ut (med korta avbrott för mat, sömn och uträttande av naturliga behov) sedan igår eftermiddag. Han är djupt koncentrerad på sitt flygplanssimulatorspel. Det går inte att få kontakt med honom för han har tryckt in hörlurssnäckorna så långt det går i öronen och har inte ögon för annat än cockpitreglagen. Då och då utbrister han "fan vilken snygg landning!" eller dylikt.
Jag? Jag väntar tålmodigt på att den här fasen ska gå över. Det gäller att ha förtröstan, jag får säkert umgås med honom igen om en månad eller så.
1 kommentar:
Han kanske tränar så han kan flyga mit plan ned i nästa månad.
Skicka en kommentar