Maken har rest till Portugal på jobb och kommer hem på söndag kväll. Dottern drabbades av akut saknad igår kväll och grät och grät över att hennes pappa var borta. Det hjälpte inte att jag försökte hjälpa henne med tidsperspektivet, för henne var hela helgen obeskrivligt lång.
"Jag saknar pappa för mycket" snyftade hon otröstligt, och jag förundrades mitt i allt över hennes förmåga att sätta ord på sina känslor. För precis så är det ju när man saknar någon så mycket att man gråter; man saknar dem för mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar