Min förra förlossning startade med en rivstart någonstans mitt i för min egen del. Jag vaknade av att det gjorde jätteont, vi åkte in, jag var sex centimeter öppen och redan inne i den aktiva fasen. Jag hade sovit mig igenom och aldrig märkt av latensfasen. Dessutom hade jag knappt några förvärkar, på sin höjd ett par-tre stycken åt gången då och då enligt dagboken.
Annat är det nu, jag har förvärkar varje dag och kan till och med förutse att de kommer i vissa ställningar (sidoläge i soffan är ett säkert kort). De gör inte jätteont men är kännbara, och det trycker ordentligt nedåt mellan varven.
Försöker googla skillnad mellan förvärkar och latensfasvärkar och hittar bara besserwissrar på forum som säger "du kommer att veta när det är på riktigt" till förstföderskor. Jovisst vet man när man kommer till den aktiva fasen, då visste jag också, men innan det verkar det mer diffust.
Om inget har hänt innan mitt planerade besök hos barnmorskan på tisdag ska hon få kolla om något har hänt och om möjligt göra en hinnsvepning, för nu är jag jäkligt less på att vänta och beredd att pröva det mesta.
1 kommentar:
Med risk för att sälla mig till skaran med besserwissrar - så ja, du märker när det är allvar.
Efter tre förlossningar kan jag nämligen fortfarande inte känna ngn skillnad mellan rejäla förvärkar och latensfasvärkar, mer än då att latensfasvärkarna kanske ökar i intensitet på ett annat sätt och framförallt att de inte avtar och försvinner av sig själva utan faktiskt övergår till en aktiv förlossning och tillsist en född bäbis! :)
På den positiva sidan kan vi ju lägga att även värkar som "bara" är förvärkar kan göra lite nytta och att lite av jobbet förhoppningsvis kan vara avklarat när det drar igång på riktigt!
Skicka en kommentar