Plötsligt har vi dubbelt så många barn. Två i stället för ett. Ni som har tre, fyra, fem eller fler barn tycker säkert att två barn är en lisa, men ni kanske minns när ni en gång fick det där andra barnet, hur det vände upp och ner på allt. Allt är som bekant relativt.
Jag har inte riktigt fått rutin på det här med att vara ensam med två barn än. Idag har vi bara försökt klara minut för minut, J har liten tillväxtperiod och vill amma konstant, E har somnat på golvet mitt i leken på sin flygande matta-filt. Jag har spillt ut en hel kaffekopp i soffan. Inget vettigt blir gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar