I det Björnströmska hushållet pågår just nu en viljornas kamp. Jag vill att dottern ska städa sitt rum, det vill hon så klart inte. Hon är så arg, så arg. Hittills har hon sagt att jag är dum, att jag är elak som säger hennes ledsenord (städa) hela tiden och här till sist lade hon sig på golvet och skrek "jag ska drömma om att du inte fanns!" "Det låter som en hemsk dröm", tyckte jag. "Nej, inte för mig", skrek hon ursinnigt.
Tur att jag har gott tålamod och förmåga att ta förolämpningarna med jämnmod. Det är faktiskt svårare att hålla sig för skratt, om jag ska vara ärlig. Och jag är minst lika envis som hemne, så städat kommer det nog att bli, förr eller senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar