Semester

Som ni kanske märkt har jag haft ett längre (*host* skitlångt *host*) uppehåll från bloggen. Nu är jag dock åter och tänkte berätta lite om vår Tornedalstripp.

Med tanke på dotterns tidigare tendenser till åksjuka (förra gången vi reste längre än fem kilometer medelst annat fordon än cykel spydde hon fjorton gånger på sju timmar) var vi förutseende och skaffade recept på Postafen. Denna medicin visade sig vara den ultimata lösningen, dottern visade inte minsta tecken på illamående under hela resan trots långa tågresor och otaliga timmar i bil.

Biverkningen är dåsighet, något som märktes av då och då. Så här trött var hon till exempel när vi väntade på tåget norrut, men det kan också bero på att klockan var halv sju på morgonen och hennes hemska föräldrar hade tvingat upp henne klockan fem.

Vi mötte upp mina föräldrar som kom från Danmark med samma tåg och när vi kom till Luleå bytte vi transportmedel till hyrbil. Sen tittade vi på det här under rätt lång tid:

Någonstans efter Töre hävde jag spontant ur mig att "ju längre norrut jag kommer desto nöjdare blir jag" och det stämmer ta mig fan. Det finns inget bättre för själen än en tripp till Norrbotten.

Fortsättning följer...