Jokkfall

Jag har i ett inlägg en gång berättat om min förkärlek för vattenfall, och min favorit är så klart Jokkfall som ligger en bit förbi Pajalakorsningen efter vägen mot Tärendö. En granne berättade en gång att när han varit i Luleå och var på väg hem sent på kvällen och började känna sig lite trött så brukade han parkera vid Jokkfall, stiga ur och ställa sig på bron och skrika. Då kunde han hålla sig vaken ända till Tärendö.

Något i mig säger att det måste kännas härligt.

Den här synen väckte min fiskelust rejält (tyvärr blev packningen för omfattande för att fiskespöna skulle få följa med, något som grämer mig nånting så här i efterhand). På anslagstavlan på Nilles bar och grill i Svartbyn stod att den största laxen som dragits upp i Jokk i år var över 130 cm. Den största som siktats på webcamen i laxtrappan var över en och en halv meter. Den är nästan lika lång som jag.

Stockar från flottningen som ligger kvar.

Efter att jag gått fram och tillbaka på bron och fotat upptäckte jag att jag tappat bort min familj. Det var då min pappas röda tröja visade upp sin dödspraktiska egenskap som riktmärke:

Brons undersida är också rätt snygg.

Fallet sett uppströms.

Och som vanligt, fortsättning följer...