Kära mor och far, ni är avslöjade!

Man får inte alls dålig syn av att läsa i mörker. I alla fall inte om man ska tro Jan Ygge, professor i barnögonsjukdomar.

Hittade just allt om barns sida där den och dylika myter avslöjas. Det är inte heller sant att man blir förkyld av att gå utan mössa när det är kallt, eller att coca cola är bra när man har magsjuka, bland annat. Skönt att få det utrett.

U23D

I kväll var jag på bio och såg U23D, för er som inte vet är det en konsertfilm med U2 som visas i 3D. Jag har inte varit på 3D-film sedan mitten av 80-talet när man fick pappersglasögon där ett glas var rött och det andra grönt, så jag måste erkänna att jag var lite tveksam till om det nu skulle vara så mycket att hänga i julgranen. Min kära mor hade redan varit och sett filmen i våras och var helt lyrisk, så jag köpte en biljett och gick i alla fall, nu när chansen uppenbarade sig.

För det första, glasögonen har genomgått en viss evolution. De är numera i ray-banmodell och har snarare gultonade glas, så man ser inte så vansinnigt mycket ufo ut i dem (förutom jag då, som i brist på linser var tvungen att ha dem utanpå mina egna glasögon).

Jag var såld på 3D-bio redan efter första trailern, jag fick till och med lust att gå och se den där barnfilmen om hamstrar från Disney, bara för att det var så häftigt. Alla filmer borde bannemig visas i 3D. Särskilt konsertfilmer, det kändes ju precis som att vara där! Att det skulle göra så stor skillnad hade jag inte trott, men det gör det. Det var som att ha Bono tre decimeter från ansiktet, och det ska jag säga, det är inte helt fel.

Till julen blir det i alla fall A christmas carol i 3D, det har jag bestämt.

Mat och skratt i ett

Innan jag ger mig på att beskriva kvällens bioupplevelse U23D vill jag tipsa om en bra blogg. Via Heja Abbe hittade jag till "Om jag var din hemmafru" som är en fantastisk blandning av läskande recept och roliga texter.

Jag har tvångshögläst flera inlägg för maken, och till och med han var tvungen att fnissa fast han egentligen bara vill spela TV-spel nu när dottern somnat tidigt.

Gå hit och läs du också, du kommer inte att bli besviken.

Gräsmattsupdate nr 137498237590461590

Om två veckor ska vi flytta. Så nu tycker Bostaden i Umeå AB att de kan masa sig hit och fixa våran gräsmatta, som de pratat om att de ska göra i ett och ett halvt år.

Jag tror knappt att det är sant, men så här ser det ut när jag tittar ut genom fönstret:

In the year 2000...

En av mina favoritfeatures i Conan O'Briens kvällsshow var "in the year 2000", när en gäst och Conan tog på sig lustiga kragar och lyste med en ficklampa i ansiktet och gjorde lustiga förutsägelser om vad som skulle hända i det nya millenniet. Inslaget blev så populärt att det fortsatte även efter att år 2000 både kommit och gått.

Här om dagen hittade jag en lista med några av mina favoriter som jag nu vill dela med mig till er av:

In the year 2000...

...bandits will attack queen Elisabeth. To save her life she will have to call on the knights sworn to defend her - Elton John, Mick Jagger and Paul McCartney.

...freedom fries and freedom toast will go back to being french fries and french toast when oil is discovered just outside of Paris.

...terrorism experts will reveal that dirty bombs are just regular bombs that just enjoy sleeping with high school chicks.

...babies will reveal that "googoo" and "gaga" is actually babyspeak for "I love the films of Dolph Lundgren".

...after their recent appearence on the MTV video music awards, Guns'n'roses will be forced to change their name to "Chubby McGoo and the guys who aren't Slash".

...zoologists will discover that when gorillas grunt "oo oo ah ah" they are really just making fun of Sylvester Stallone.

...a charterplane carrying a soccerteam will crash in the Andes, and even though there is plenty of food available, the survivors will resort to cannibalism to stay on the Atkins diet.

...Michael Jackson's son, Prince Michael II, will write a memoir in which he wistfully recalls, that one glorious moment on the balcony when he nearly escaped.

...Bill Paxton and Bill Pullman will finally give up and decide to become the same guy.

...in one of the most negative, ruthless presidential campaigns ever, candidates will run ads accusing their opponents of coming up with the idea for Jar-Jar Binks.

...an even more shocking home video tape of Pamela and Tommy Lee will come out. This one featuring the two of them adding and subtracting.

...scientists will discover the reason for the Loch Ness monster's seclusion. It doesn't like scottish people.

...Bill Clinton will be slapped with the most embarrassing paternity suit of all time, when Monica Lewinsky gives birth to a pack of Marlboro Lights.

...Paris, France and Paris, Texas, will change places. The Louvre will thereafter be known as "that danged barn with no cows but lotsa fancy pictures".

Bra idé?

Igår fick jag ett plötsligt infall av lust att vara den kreativa, pedagogiska föräldern som upplever saker tillsammans med sitt barn, så jag tog med min intet ont anande dotter på en promenad runt korta elljusspåret (2,2 kilometer). Det kan tyckas vara en fin idé, men till saken hör att regnet stod som spön i backen.

Av någon anledning förekommer dessa infall hos mig ofta när det är mindre bra väderförhållanden. Är det måntro dåligt samvete över att sådant här inte förekommer så ofta som jag skulle vilja som får mig att i självplågande anda bege mig ut i väder jag inte äger bra kläder för (men det gör dottern, kan jag upplysa om innan någon anklagar mig för barnplågeri). Eller härbärgerar jag en pedagogisk tanke om att mitt barn ska lära sig att det inte finns några dåliga väder, bara dåliga kläder?

Hur som helst, vi gick ut på skogspromenad. Dottern tog med sig sin mjukis-Ior och vägrade lyssna på argumentet att han saknar regnkläder och skulle bli hemskt blöt.

I såna här situationer måste jag säga att jag är en ganska bra förälder. Jag har inte bråttom, jag har inget emot att göra avstickare in i skogen på jakt efter blåbär eller för att titta på en intressant svamp. Vi tittade på mossor och lavar, kottar och stenar och myrstackar. Vi såg små stenar som vi kastade i bäcken och stora mossbeväxta stenar som dottern kunde klättra upp på. Dessutom fanns det massvis av vattenpölar som ett barn utrustat med gummistövlar och galonisar kunde hoppa i av all hjärtans lust.

Det enda vi inte hittade var blåbär. Den tailändska bärplockarmaffian har finkammat hela jävla Ersbodaskogen och då menar jag verkligen finkammat. Vartenda blåbärsris var kalt och länsat. De enda blåbären vi hittade var de som växte på myrstacken.

Är inte det lite elakt? Allemansrätten i all ära, men om man plockar bär professionellt, så att säga, kan man då inte åka ut någonstans långt från bebyggelse där ingen annan plockar? Måste man plocka längs med elljusspår i stadens grönområden? Kan man inte lämna de bären åt dem som bor i närheten, åt dagisgrupperna och de äldre gummorna som bara vill plocka till någon enstaka blåbärspaj?

När vi kom hem var alla utom dottern (dvs jag och Ior) blöta från ytterst till innerst, men vi var en rätt trevlig upplevelse rikare. Dottern pratar fortfarande om att hon vill på promenad i skogen igen.

Äckligt besök i hallonbusken

Vi har jättefina, stora, rosa hallon på gården. Trots att de är så fina är jag lite tveksam inför att plocka dem och det beror på att den här vidriga varelsen valt hallonbusken som sitt hem. Vare sig jag eller maken hade någonsin sett en spindel med så stor kropp förr så vi skyndade oss att googla.

Det är tydligen en korsspindel, vars kropp kan bli upp till 18 mm. Den har mycket riktigt störst kropp av alla spindlar i Sverige, och vad mera är: den är giftig. Den kan bitas och giftet är lite svagare än ett getingstick. Alltså inte direkt farligt för en människa men nog så obehagligt. Så nej, det blir inga hallon.

Ett respektingivande namn

Igår försökte jag lära dottern hur hon skulle säga sitt namn.

- Du heter Björnström i efternamn. Precis som mamma och pappa. B-j-ö-r-n-s-t-r-ö-m. Björn... ström, förklarade jag pedagogiskt.

- Wroooaaarrr-ström! morrade dottern förtjust. Precis som hon lärt sig att björnen låter.

Jag - the over-achiever?

Som om jag inte hade nog att göra med att jobba, ta hand om ett barn, hinna vara en någorlunda god hustru och dessutom förbereda en flytt - nu har jag dessutom börjat lägga ett 1500-bitars pussel. Jag tror jag är en smula knäpp.

Dessutom föreställer pusslet Monets trädgård. Alla bitar föreställer blommor i någon nyans av rosa. Jag är vid närmare eftertanke inte bara en smula knäpp, jag är skogstokig.

Filmsug

Den här vill jag se:

Där blev jag satt på plats

När jag anlände i Umeå i måndags och skulle ta lokalbussen hem började en äldre man (55+) prata med mig på busshållplatsen. Vi samtalade även i bussen på vägen hem (han jobbade för någon liten lokaltidning och jag misstänker att han försökte sälja en prenumeration). Utdrag ur samtalet:

- Jaså, du har varit i Göteborg. Vad trevligt.
- Ja, det var väldigt trevligt. Jag såg U2, de spelade där i helgen.
- Jootoo... Är det ett svenskt band?
- Nej, de är irländare.
- Jaså, de spelar irländsk musik?
- Nej, de spelar pop-rock.
- Var ni många som var och tittade?
- Vi var ungefär 58.000 lite drygt.
- Femtioåtta... TUSEN??!!
- Ja. Det var på Nya Ullevi.

Mannen betänker detta faktum ett par sekunder.

- Jag var på fotbollsmatch på gamla Ullevi en gång, säger han till slut.
- Jaha.

Jag vet ungefär lika mycket om svensk fotboll som han vet om U2, så jag pustar ut av lättnad när han kort därefter stiger av bussen. Vi hade lite för skilda referensramar.

Fulaste skorna någonsin

Jag håller på att skratta ihjäl mig. Maken också. Ingen av oss har någonsin sett något fulare som kan beklä en fot. Har du?

Stympad Jakob

Samtal mellan de äkta makarna Björnström:

Jag: Jag åt en pizza i Göteborg som du skulle tycka var jätteäcklig, garanterat!

Maken: Uääh, det var säkert ananas på den.

Jag: Ja, och skinka och banan och curry.

Maken: USCH! Jag klarar inte av frukt i mat. BLÄ! Det är som den där flygande Jakob. Den är god utan champinjoner och banan.

Jag: Men då är det ju bara kyckling och bacon. Då är det ju ingen flygande Jakob.

Maken: Då får man väl kalla den flygande Akob eller nåt, bara jag slipper bananerna!

U2 360 på Ullevi

(Alla bilder är klickbara)

Nu är jag hemkommen från den fantastiska konserten med U2 i lördags. Fem av fem säger recensenterna, och jag kan bara hålla med. Jag fick höra flera av mina favoriter som jag inte hade vågat hoppas på att de skulle spela, t.ex. Stay (Faraway so close), Electrical storm och New year's day.

Men jag ska ta det från början. Det första jag gjorde när jag kom fram till Göteborg var att gå till Turistinformationen och hämta en karta över stan. Med mitt ickebefintliga lokalsinne är det livsfarligt att gå runt i en (nästan) främmande stad utan någon sorts orienteringshjälpmedel. Kartan var inte direkt liten, och jag kände mig fruktansvärt turistig när jag stod där och försökte klura ut hur Avenyn låg i förhållande till Ullevi.

Jag började med att bege mig till hotellet där det ryktades att U2 bodde. Det visade sig att jag hamnat vid rätt hotell, för där utanför stod pressfotograferna och häckade. Jag gjorde samma sak i ca tjugo minuter, men sen ledsnade jag. Det blev ingen autograf för min del, fast jag tagit med mig "U2 go home - Live at Slane Castle" bara för att ha något de kunde skriva på.

Paparazzis in action.

Ett besök vid Ullevi stod näst på agendan. Turnétisha inhandlades och jag passade på att fota scenen utifrån. Den är verkligen helt enorm, nästan lika hög som själva stadion.

Klockan tre checkade jag in på hotellet, så här såg mitt rum ut. Fint men inte mycket större än ett medelstort förråd, och utsikten var kanske inte den vackraste. Ett par timmar spenderades i sängen med mobilen, kollandes tidningarnas sidor, The Edges twitter och U2.se i jakt på nyheter. Klockan fem kunde jag inte vänta längre, utan gjorde mig i ordning och gick till Ullevi.

Utsikten från mitt rum.

Jag var en smula nervös för att jag inte skulle lyckas få med mig kameran in, men jag måste säga att vakterna verkligen var übertrevliga, de ville inte ens titta i väskan och den stora, muskliga bouncerkillen skämtade till och med med mig.

Min plats inne på arenan var verkligen jättebra. Jag såg precis allt, satt längst fram på min sektion och njöt av vyn.

Över 58.000 på Ullevi.


Rökeffekter precis innan U2 gick på.

U2 gick på ca halv tio och spelade fram till kvart i tolv. Folket på min sektion var lite sega, de ville inte gärna stå upp, men vi var några eldsjälar som sket i det och stod upp och skymde sikten för latarschlena. Vad är det för inställning att sitta ner på en rockkonsert? De två som satt bredvid mig anlände precis innan U2 började spela med tre öl och en stor låda popcorn. De satt ner precis hela showen förutom när de skulle ut och hämta fler öl eller gå på toa, och då valde de varje gång att göra det under de bästa låtarna. Sen gick de innan U2 spelat klart, under näst sista låten.

Ena killen stirrade på mig som om jag vore ett ufo när jag satte igång att hoppa och tjoa och klappa och sade "det är ju jättebra platser det här, men jag antar att du helst skulle ha velat vara där nere på plan". Ska jag vara ärlig så hade det varit härligt att stå där nere, om det inte vore för det besvärliga köandet. Men jag rockade loss ändå och njöt i fulla drag, i slutet av kvällen var mina händer röda och svullna av allt klappande och rösten var också rätt slut. Då hade jag och de andra "riktiga fansen" runt omkring ändå fått igång de flesta på vår sektion utom de två tråkmånsarna precis bredvid mig.

Jag filmade en del, men det är en tondöv jävel* som envisas med att sjunga jättehögt så man nästan inte hör Bono, så jag väljer att inte lägga ut dem här.

Allt som allt var det många magiska ögonblick under kvällen;

- Stay, New year's day och Electrical storm som redan nämnt.

- Bonos härliga mellansnack "last night's show was great and we didn't want it to end, and in fact it didn't end because we celebrated a birthday all night. And I'm sorry to those of you whom I borrowed money from, and to all of you whom I told could have a room in my house in Dublin. I meant it then, at four in the morning".

- När Bono gav upp och publiken sjöng hela första versen av I still haven't found what I'm looking for.

- När varenda människa på Ullevi gick bananas när Vertigo drog igång.

- När Ullevi blev en stjärnhimmel av mobiltelefoner under One.

- Streets. Som alltid.

- Övergången från Ultraviolet till With or without you.

*Den tondöva jäveln var jag.