Älsklingsväder

Dagen idag har varit en fantastisk dag, ur väderperspektiv. Strålande sol, runt noll, gnistrande, djup snö. Till och med takdropp. Jag älskar de första dagarna som signalerar att en ny årstid är i antågande; den första snön (som inte omedelbart förvandlas till slask), första dagen med hög, blå himmel och gula löv som gör hösten så fin, de allra första små, gröna bladen och de första gröna grässtråna som dyker upp innan all snö ens är borta som kommer med löfte om ännu en sommar.

Men min favorit av dem alla är ändå första dagen med takdropp och någon plusgrad. Det är den dagen då jag allra helst vill packa en matsäck, spänna på mig skidorna och åka ner på älven, lägga mig på ett renskinn och ligga och slött dra i ett pimpelspö. Pimpelspöet är egentligen bara ett svepskäl för att få ligga och blunda i solen och lyssna på tystnaden, det behöver inte ens vara mask på.

Vårvintern är den bästa årstiden, tycker jag. Jag kommer från den landsände där man talar om åtta årstider i stället för fyra, och just nu är det mer tydligt än annars. Det här är inte vinter och inte vår, det är en kombination av de två men ändå inte lik någon av dem. Vintern är mörkare, kallare, våren är varmare, blötare. Vårvintern har det bästa av de två.

Tyvärr hade jag inte tillfälle att njuta av denna fantastiska dag eftersom jag har fullt sjå med att hinna läsa ut "I en förvandlad stad" av Per Anders Fogelström så jag kan hinna skriva en recension av den till första inlämningsuppgiften som ska in på fredag. Man kan inte få allt här i världen.