Igår var jag på femtioårskalas. En jobbarkompis fyllde år och det var en väldigt trevlig tillställning. Faktiskt så trevlig att jag inte kom i säng förrän halv fyra i morse.
I morse var maken en riktig ängel och lät mig få sovmorgon till tio, sedan bussade han dottern på mig och då var det bara att stiga upp. Nu har han åkt iväg på photoshoot med bandet (det är sånt rockstjärnor pysslar med på söndagarna, tydligen, jag är inte så insatt) och jag är ensam med dottern.
Förr om åren (innan jag fick barn) var hela dagen förstörd dagen efter en fest. Jag låg som en klubbad säl och sov tills nästan hela dagen gått, sedan masade jag mig upp och hämtade pizza och svullade den med o'boy framför en film för att sedan sova ännu mer.
Idag är inte en sån dag. Jag har varit ute i solen med dottern och fotat henne när hon blåste såpbubblor samt kört henne jättefort fram och tillbaka på trehjulingen. I stället för pizza har jag ätit gröt med linfrön och kanel, ett ägg och en hårdbrödmacka med avocado. Just nu sitter jag med en kopp grönt te som ska neutralisera lite fria radikaler i mitt blod. Lite trött är jag fortfarande, men i övrigt känner jag inte av några men av gårdagen.
Jag vet att mitt yngre jag hade hatat mig och tyckt att jag är en präktig hurtbulle, och det kanske jag är också.Men det känns fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar