Bröllopet

Precis som så många andra satt jag och tittade på när Victoria och Daniel äntligen fick varandra i lördags. Jag har ett arv att leva upp till, både min farmor och min mor var/är väldigt intresserade av allt det kungliga och älskar sånt här, så jag skyller på det.

Egentligen finns inte så mycket att tillägga allt som redan sagts och skrivits. Jag gillade Olles och Daniels tal, det kom en tår när de gav löftena (tänkte på mitt eget bröllop) och när de kom ut på lejonbacken. Tyckte det var roligt att de lät kamerorna vara kvar så länge och så nära. Tycker Victorias klänning var väldigt fin. Tyckte hela hon var väldigt fin, vilken utstrålning! Och tyckte det var roligt att de vågade vara sig själva och agera precis så genomlyckliga som de med all säkerhet var. Det värsta som finns är när kungligheter inte vill visa känslor för att de är så "fina".


Några funderingar:
Vad i hela friden pratade Daniels föräldrar med sina kungliga bordskamrater om? Ewa Westling satt mellan vår kung och kung Harald av Norge. Kung Harald satt och pratade med drottning Beatrix hela middagen, han kan inte ha varit någon rolig bordsgranne. Och kungen? Okej att hålla igång lite kallprat i en kvart, men en flera timmar lång sittning? Olle Westling såg ut att ha det trevligare mellan drottning Silvia och drottning Margrethe. De pratade i alla fall en hel del med varandra. Men vad kan de tänkas ha pratat om? Vilka gemensamma nämnare lyckades de finna?


Vad skulle vi ha gjort av vårt bröllop om vi också hade en sån där superbudget? För det första skulle jag ha bjudit fler. Vi begränsade oss till den närmaste familjen och de närmaste vännerna. Fler vänner skulle ha fått komma, kanske några fler släktingar. Och jag skulle ha bjudit dem på resan och boendet och alla kringkostnader. Det är dyrt att gå på bröllop och det där med att "man ska vara tacksam att man är bjuden" räcker inte när man är bjuden på tre bröllop den sommaren i olika delar av landet och plånboken gapar tom.


Dessutom skulle jag ha hyrt in Michael Stipe himself till att sjunga "Be mine" i kyrkan. Matte Holmgren gjorde en bra insats, men han är inte Mr Stipe och ingen kan sjunga som Mr Stipe. Och så skulle jag gärna ha haft en stor kör som skulle ha fått riva av "Come what may". Med en stråkorkester som komp.

Och så skulle jag ha mutat hotellet till att hålla relaxen öppen när vi kom dit mitt i natten.


I övrigt skulle jag inte ha ändrat någonting.

Hittade tyvärr ingen bättre video men den här får duga. Det är "våran låt" och den måste med.

Halva budgeten skulle ha gått åt till att flyga in Ewan och Nicole.