lördag 25 september 2010

Grundliga överväganden

Jag har efter det nedslående valresultatet bestämt mig för att gå med i ett parti. Vilket parti det blir har jag emellertid inte bestämt mig för ännu. Ni som känner mig vet att jag inte är den som bestämmer mig på stående fot utan är mer metodisk i mina beslut. Beslut ska ha en ordentlig grund, alla alternativ ska vara fullständigt utredda och gärna jämförda i någon form för lista. Självklart agerar jag på samma sätt när det gäller att bestämma mig för medlemskap i en partiorganisation.

Ideologiskt vet jag att jag står till vänster, det har jag gjort sedan skolvalet 1994 när jag i ett svagt och omoget ögonblick röstade på Folkpartiet. Jag har sedan dess blivit äldre och klokare, och jag lovar härmed dyrt och heligt att det aldrig kommer att hända igen så länge jag är vid mina sinnens fulla bruk.

Frågan är bara vilket av de rödgröna partierna jag ska gå med i? Jag röstade på Vänsterpartiet i valen 1998 och 2002. 2006 gick jag över till Miljöpartiet och jag gjorde samma val i år, i alla fall i riksdagsvalet. I år hade jag dock mina kval kring vilket av de rödgröna partierna som skulle få min röst, jag tvekade ända in i röstbåset om jag ska vara helt ärlig. Men till slut bestämde jag mig för att de ändå går till val tillsammans och då spelar det inte så stor roll. Det är annat när det gäller medlemskap. Om jag går in i ett parti för att delta och försöka påverka vill jag vara 100% säker på att det blir rätt från början.



Därför sitter jag nu och läser partiprogram för brinnande livet för att få en bild av den grundläggande ideologin. Sedan är planen att gå vidare med sakfrågorna i de olika partiernas "vår politik A till Ö". Anteckningar förs över saker jag tycker är mycket bra, mindre bra eller svårt för mig att hålla med om. Pauser görs för reflektion. Det här kommer att ta tid.

Hur lokalpolitiken ser ut väger förstås också in. Det är ju där jag kommer att delta, i första hand. Tyvärr har jag blivit negativt inställd till Miljöpartiet i Umeå redan när det kom fram att det rådde stora motsättningar inom partiet och det förekom en del avhopp. Anklagelser om svågerpolitik och sånt. Att de antytt att de skulle kunna tänka sig att samarbeta med de borgerliga lokalt för att få bort socialdemokraterna från makten gör mig också tveksam. Jag gillar miljöpartiet just för att de idag (åtminstone på riksplan) har tagit ett steg till vänster. Detta är också orsaken till att jag inte röstade på Mp i kommun och landsting i år. 


Vänsterpartiet, mitt gamla parti, är inte uteslutet. Men faktiskt, trots att jag många, många gånger uttalat mig lite föraktfullt om sossarna, inte socialdemokraterna heller. Hemifrån har jag med mig en negativ bild av socialdemokraterna, men jag får betänka att min mor var (är?) centerpartist och min far (även om han aldrig vill avslöja vad han röstar på) i alla fall inte är sosse. Kanske dags för omvärdering? Kanske dags att göra mig en egen bild och ta ett eget beslut? Jag kan inte med respekt för mig själv avfärda ett parti enbart för att mina föräldrar inte gillar dem (även om de skulle utbrista "vi har närt en socialdemokrat vid vår barm" i samma ton som Karl-Bertil Jonssons pappa).


Nåväl, när jag är klar med mitt val ska jag ansöka om medlemskap. Och när jag är klar med min utbildning till våren och äntligen får lite tid över för annat, då ska jag även engagera mig, på riktigt. Jag var medlem i Ung vänster när jag var sjutton-arton, och jag saknar att gå på möten, diskutera politik i både stort och smått, känna gemenskapen med människor som delar mina värderingar. Det ska bli så roligt att ta upp intresset för politik på riktigt igen, i stället för att bara följa med från soffan och skriva arga blogginlägg då och då.


Min mamma var med i kommunalfullmäktige under en stor del av min barndom, och jag skulle absolut kunna tänka mig att ställa upp själv som kandidat i framtiden. Till att börja med är jag dock nöjd med att dela ut flygblad och gå på möten. Kanske knackar jag på din dörr i nästa valrörelse? För vilket partis räkning återstår dock att se.

4 kommentarer:

jyttelisa sa...

Vi kommer på inget sätt att sitta och förtvivla ditt val av parti. Det är ( just det) ditt eget val. Jag är stolt av att du vill engagera dig i politiken och när inga motstridiga känslor över att du väljer åt vänster.Det är helt ok med mig.Kör på och lycka till.Du kommer att få lära dig massor av nya saker.Bl.a hur en kommun fungerar och varför beslut tar så lång tid.

Emma sa...

Jag önskar att jag också hade den tiden och orken och kanske framför allt samma brinnande intresse som du för politiken. Jag kan helt enkelt inte förmå mig att engagera mig mer än jag gör även om det känns som om jag borde. Såsmåningom kanske. Men jag tycker att det är toppen att du tänker göra det för det behövs absolut fler förnuftiga människor med väl genomtänkta åsikter och välgrundade beslut.
//Emma

Anne sa...

Tack för förtroendet! Jag förstår absolut att det är svårt att hitta tiden, jag har inte heller den idag och i framtiden kommer jag att engagera mig efter tid, ork och förmåga. Jag har ju själv detta brinnande intresse men jag begär inte att alla ska dela det, vi kan ju inte alla vara politiker... ;)
Men ni kommer nog att även i fortsättningen få läsa om ämnet här på bloggen. Av det som hjärtat är fullt där om talar munnen...

metamorphosis sa...

Så roligt att du hittade in till mig så att jag fick chansen att hitta in till dig, och även hitta vidare till Jytte och Lars!

Ang. politikens värld så tycker jag att det som rör till det lite extra, och som du berörde lite i din text, är detta att politiken på kommun- och landstingsnivå ofta tycks ha så mycket att göra med vilka PERSONER som är engagerade i de olika partierna och mindre om den ideologi som historiskt ligger till grund för den politik som man skulle förvänta sig skulle föras.

Det ska iaf bli spännande att följa dina banor inom politiken!

(en otroligt söt dotter har ni då iaf! Så mycket har jag hunnit inse efter en snabbkik här inne!)