Fånge i min egen kropp

Jag har endast vid ett tillfälle tidigare i mitt liv känt mig så här begränsad av min egen kropp och det var när jag stukade foten kraftigt i tolvårsåldern och gick med kryckor i fyra veckor. Det är verkligen en högst oangenäm känsla att inte kunna använda sin kropp som man önskar.

Att böja sig framåt gör ont, att gå gör ont (för att inte tala om trappor, det tar mig en minut att komma upp för den lilla trappa vi har här hemma), att ligga på sidan gör ont men att ligga på rygg är inte heller någon höjdare för barnet börjar trycka på vena cava. Sitta på huk känns inte bra, gå ner på knä är urjobbigt. Det är kort sagt så mycket som gör så ont att det inte går.

Men jag vill samtidigt så gärna. Jag vill göra saker, jag vill klara saker. Jag vill att det enda som begränsar mig ska vara min egen lathet, för den kan jag ta tag i och köra över med jävlar anamma och pliktkänsla. Kunna men inte vilja är en sak. Att vilja men inte kunna är däremot något jag har svårt att förlika mig med.

#Drev68

Somnade i soffan i eftermiddags. När jag vaknade och tryckte på mobilen för att se om jag missat något visade det sig att Aftonbladet hunnit skicka ut hela två "Breaking news-meddelanden". Ett om att Socialdemokraterna strax skulle ha presskonferens på sitt högkvarter på Sveavägen 68. Äntligen skulle alla campande journalister som häckat där i två dagar och i brist på talföra sossar tvingats intervjua varandra få något att rapportera om, på riktigt. Nästa meddelande var "Juholt stannar kvar som partiledare". Jag var tvungen att le för mig själv. Jag kunde riktigt se framför mig hur Sveriges samlade kår av politiska reportrar drog en besviken suck. Jag dristar mig till och med till att tro att Lena Mellin på Aftonbladet suckade högst av alla, hon var i alla fall tvungen att tala ut om sin besvikelse efteråt.

Nej, det hade misslyckats att dreva bort Håkan Juholt för andra gången, så journalisterna var så klart besvikna.

Min fråga är när Sverige blev upp-och-ned-vända världen? I andra länder protesterar befolkningen i stora skaror mot regeringar och antingen slår makthavarna tillbaka hårt eller så tvingas de avgå. Media rapporterar om vad folket och makthavarna gör.

I Sverige protesterar en klick journalister mot en ledare för ett parti som inte ens sitter i regeringen, och rapporterar om vad de själva gör. Under tiden undgår regeringen både granskning och protester. Mycket märkligt.

Mitt superblod sviker mig

Var till barnmorskan i morse, allt såg bra ut bortsett från mitt blodvärde som är på väg ner. Jag vet inte varför den här bebisen är så mycket mer järnkrävande än dottern var, med henne sjönk jag aldrig under 140. Nu ligger jag på 118 och det har sjunkit från 130 på fyra veckor.

Blodpudding står på menyn, alltså.

Äntligen något positivt

Har sedan jag var hos barnmorskan sist - veckan före jul - gått upp 800 gram. Under samma fyra veckor har bebisen blivit 700 gram tyngre, så nettouppgången vad gäller min egen vikt är alltså 100 gram. Inte så mycket att bråka om, tycker jag, särskilt inte eftersom det har varit jul.

Blankettcirkus

Finns det något jag hatar innerligt och med passion så är det att fylla i blanketter. Jag är rädd att skriva fel, jag får panik om jag inte förstår vad som ska stå i vilken ruta och skäms när jag måste fråga andra, mer kunniga om hjälp. En vuxen människa över trettio med åtminstone en halv högskoleutbildning borde inte ha några problem med en simpel ansökan om graviditetspenning till Försäkringskassan, men jag ska erkänna att jag inte finner det lätt.

Dessutom är det en massa papper och uppgifter som måste ordnas för att få iväg ansökan, jag blir helt matt.

Papper om inkomstuppgifter har skickats till lönekontoret med bifogad lapp med bön om skyndsamt handläggande och returkuvert som jag addresserat och frankerat, allt för att det ska gå snabbt och smidigt. Lönekontoret skulle så klart kunna skicka pappret direkt till försäkringskassan om det inte vore för att jag måste skriva vad jag tjänar på själva ansökningsblanketten också, så jag får vackert vänta på det.

Dessutom måste jag bifoga intyg på att jag har foglossning, så tid har bokats hos läkare. Min barnmorska föreslog att vi kunde bifoga kopia av min journal där hon gjort en anteckning om mina problem, men ingen av oss var säker på om det skulle duga som giltigt intyg i FK:s ögon, så besök för undersökning samt utfärdande av riktigt intyg har alltså bokats.

Själv ska jag författa en text som beskriver en typisk arbetsdag på mitt jobb. Det ska vara så beskrivande och detaljerat som möjligt, så det är inte heller gjort i en handvändning.

Förutom detta ska jag se till att min chef fyller i sin blankett och dessutom lyckas fylla i min egen. Sedan väntar minst trettio dagars handläggningstid. Hoppas det är värt besväret.

Trots

Lade till två mackor till frukost. Kom således upp i rekommenderat energiintag 20-25% av det dagliga energibehovet.

Känns skönt att tänka själv.

Kaloriräkning

Någon gång under min viktnedgång 2010 testade jag att under en dag eller två räkna kalorier. Det är ingenting jag skulle orka hålla på med under en längre tid, men som en sorts stickprov för att se hur jag ligger till under en typisk dag tycker jag det fungerar.

Förra gången fanns bara kaloriräknarappar på engelska och få svenska livsmedel och märken fanns i databaserna. Nu är det dock mycket enklare utgångsläge för en kaliräknande smartphoneanvändare. Jag tog ner appen "shape up" som fått bra recensioner och det mesta jag ätit idag har faktiskt funnits inlagt.

Mitt matintag har varit liknande det jag åt en typisk dag den veckan då jag förde matdagbok inför besöket hos dietisten, med den enda skillnaden att jag enligt hennes rekommendation minskat mängden kolhydrater till förmån för grönsaker i min tallriksmodell. Hon tyckte ju att jag skulle äta för att gå ner i vikt snarare än hålla vikten eftersom jag dels redan gått upp så mycket och dels är mycket inaktiv nu när jag har foglossning. Jag skulle inte heller bry mig om de drygt 400 kcal som en gravid kvinna i tredje trimestern rekommenderas äta extra, eftersom jag så att säga redan har gått upp min kvot.

Kvoten, kan jag tillägga, är tretton kilo. Går man upp mer än så under en graviditet ska vidare viktuppgång bromsas, står det i rapporter på livsmedelsverkets hemsida (jag har givetvis läst dem). Jag har gått upp sjutton kilo.

I appen har jag alltså angett att jag är mest stillasittande. Jag har angett min nuvarande vikt och som mål har jag angett samma vikt, eftersom det är det jag ska göra nu, försöka hålla vikten.
Hittills idag har jag hunnit med frukost, mellanmål, lunch, mellanmål och middag. Endast kvällsfika återstår (dietisten tyckte inte jag borde avstå det, dock ska jag hålla mig till en macka och kanske en frukt) och jag har 567 kcal kvar att äta idag. Jag misstänker att jag kommer att hamna på minus idag. Hur mycket återstår att se.

Appen anger förutom det totala energiintaget även hur mycket protein, kolhydrater och fett jag stoppar i mig. Intressant nog faller min av dietisten rekommenderade kost inte inom gränsvärdena här. Jag har redan överskridit proteinmängden. Vad gäller fettet ligger jag precis på grammet på rekommenderat intag nu (fast egentligen har jag nog ätit mindre eftersom oljan i salladsvinägretten till största delen blir kvar i skålen och likaså får man ju inte i sig all olja från burken med soltorkade tomater). Kolhydrater däremot, där har jag inte ens fått i mig hälften av den rekommenderade mängden. Ändå har jag ätit både havregrynsgröt, två citrusfrukter, två hårdbrödmackor samt dinkelvete till lunch, vanligt ris till middag och grönsaker till båda huvudmålen.

Nu är jag personligen av åsikten att det nog skulle vara mer optimalt om ungefär lika mycket energi kom från kolhydrater som från protein (det är vad som börjar framkomma av nyliga studier). Men dietistens råd ska ju grunda sig på livsmedelsverkets rekommendationer och de är fortfarande samma som i min app. Jag vet inte riktigt varför det misstämmer så. Tycker det är en smula intressant i vilket fall.

Edit: Efter kvällsfika ligger jag fortfarande 431 kcal minus. Som jag misstänkte, alltså.

Dietisten

Idag besökte jag som planerat dietisten för att se om hon godkände min kost. Det gjorde hon, hon tyckte jag åt mycket bra till och med. Det enda hon tyckte jag skulle ändra på var att jag ska äta enligt tallriksmodellen för att gå ner i vikt snarare än hålla vikten och strunta i den där extra mängden mat motsvarande två smörgåsar och ett glas mjölk som rekommendationen annars är i tredje trimestern. Jag ställde mig något frågande till detta, eftersom jag inte har läst någonstans att man rekommenderas ligga på minus energimässigt även om man är överviktig under graviditeten, men hon menade att den rekommendationen enbart gäller normalviktiga som motionerar regelbundet. Jag tycker faktiskt att livsmedelsverket skulle kunna skriva det i sin fina broschyr eftersom jag knappast kan vara den första överviktiga blivande mamman med foglossning. I övrigt hade hon inget att anmärka på, jag äter de måltider jag ska och de livsmedel jag rekommenderas. Jag är till och med mer strikt än henne i min bedömning; hon tycker falukorv är okej, det tycker inte jag. Jag berättade om min viktmässiga historia och beskrev hur jag åt och motionerade när jag gick ner i vikt sist. Jag berättade också att jag inte betvivlar min förmåga att gå ner oavsett hur många kilon övervikt jag kommer att ha, jag har ju gjort det förr. Dietisten tyckte alltihop lät mycket bra. Ändå kändes det som om hon inte riktigt lyssnade, som om hon inte riktigt trodde på mig, för när jag berättat klart sade hon "och sen när du har fött, försööök börja motionera, för då behöööver du ju inte vara lika strikt med kosten". Goddag yxskaft. Vad sade jag nyss? Hon ska kalla mig om ett år för att se hur det har gått. Jag ska komma dit och hon ska inte kunna känna igen mig.

Magen i vecka 25

Det är tre månader och tio dagar till BF. Magen siktar visst även denna gång på storlek badboll.

Sjukgymnasten

I fredags var jag hos sjukgymnasten, en oerhört trevlig kvinna. Hon undersökte mig för säkerhets skull, kände på mina ryggkotor och kontrollerade att mina ben var lika långa, men när hon sedan började trycka på specifika punkter i bäckenområdet och jag grimaserade av smärta konstaterade hon att jag lider av klockren foglossning.

Jag fick ett bälte av den stumma sorten som inte lissnar eller töjer sig så lätt och därför passar att använda i ett rörligt arbete och vardag. Dessutom fick jag med mig en TENS-apparat. Den har tyvärr visat sig glappa lite i kontakterna, så jag måste nog byta den, men den funkar hjälpligt i alla fall.

Jag är glad för TENSen, men det är trots allt bältet som blivit min stora räddning. Så underbart med något som håller ihop bäckenet och avlastar alla muskler som fått jobba extra för att göra just det. Plötsligt kan jag göra saker smärtfritt som tidigare gjorde jätteont, t.ex. tömma diskmaskinen. Mitt hopp om att klara av att jobba ett bra tag till har ökat drastiskt.

Det enda smolket i bägaren just nu är att jag inte kan åka skidor även om det kommit snö. Tror det blir för häftigt även med bäckenbälte.

Förberedelser

Nästa vecka ska jag träffa dietisten, och med kallelsen följde en stencil där jag ska föra matdagbok den här veckan. Dietisten hoppas antagligen att jag ska äta som jag ätit hittills för att gå upp alla dessa kilon så hon och jag kan identifiera kostmässiga rätt och fel.

Det kan hon ju hoppas på.

Jag har lagt om kosten från och med i morse. Nu är det nyttigheter och nolltolerans vad gäller godsaker som gäller. Jag kan bara inte med att äta fel, skriva upp det, visa det för dietisten och framstå som en idiot.

Men all motivation att äta rätt är bra motivation. Även en blåslampa i häcken i form av matdagbok och redovisning.

Nörden har talat

Vi har haft en oerhört trevlig kväll tillsammans med goda vänner, ätit gott, lyssnat på bra musik och bara haft det bra. Efter tolvslaget och den obligatoriska rusningen ut för att se raketerna började vi prata om vad det nya året skulle föra med sig.

Väninnan: Vad händer 2012 då?
Jag: The Hobbit kommer på bio!
Maken: Ja, och så ska vi visst få ett till barn också.
Jag: Ja, det är sant, vi ska få ett barn, ja.