Dietisten

Idag besökte jag som planerat dietisten för att se om hon godkände min kost. Det gjorde hon, hon tyckte jag åt mycket bra till och med. Det enda hon tyckte jag skulle ändra på var att jag ska äta enligt tallriksmodellen för att gå ner i vikt snarare än hålla vikten och strunta i den där extra mängden mat motsvarande två smörgåsar och ett glas mjölk som rekommendationen annars är i tredje trimestern. Jag ställde mig något frågande till detta, eftersom jag inte har läst någonstans att man rekommenderas ligga på minus energimässigt även om man är överviktig under graviditeten, men hon menade att den rekommendationen enbart gäller normalviktiga som motionerar regelbundet. Jag tycker faktiskt att livsmedelsverket skulle kunna skriva det i sin fina broschyr eftersom jag knappast kan vara den första överviktiga blivande mamman med foglossning. I övrigt hade hon inget att anmärka på, jag äter de måltider jag ska och de livsmedel jag rekommenderas. Jag är till och med mer strikt än henne i min bedömning; hon tycker falukorv är okej, det tycker inte jag. Jag berättade om min viktmässiga historia och beskrev hur jag åt och motionerade när jag gick ner i vikt sist. Jag berättade också att jag inte betvivlar min förmåga att gå ner oavsett hur många kilon övervikt jag kommer att ha, jag har ju gjort det förr. Dietisten tyckte alltihop lät mycket bra. Ändå kändes det som om hon inte riktigt lyssnade, som om hon inte riktigt trodde på mig, för när jag berättat klart sade hon "och sen när du har fött, försööök börja motionera, för då behöööver du ju inte vara lika strikt med kosten". Goddag yxskaft. Vad sade jag nyss? Hon ska kalla mig om ett år för att se hur det har gått. Jag ska komma dit och hon ska inte kunna känna igen mig.